Okej, bloggen har inte varit superprioriterad under de senaste dagarna heller. Jag har lunchat och fikat med en vän, tränat, träffat podgruppen med lite julfika och gröt, slagit in mer paket, sovit länge, tvättat, städat och fixat här hemma, skrivit diskussionsinlägg, skickat in en uppgift i skolan och bakat julgodis.

Där har ni mina senaste dagar i all korthet.

Imorgon ska både jag och syster traditionsenligt hem till mamma och pappa för att klä granen och även träffa andra syster, som är uppe och jobbar i Kläppen för tredje året i rad, men som är hemma nu över jul. Jag kommer nog mest att sitta i soffan, lyssna på julmusik och äta Aladdinchoklad, så får de andra sköta kläendet av granen.

Julafton tillbringas hos mormor med mammas sida av släkten, också det en tradition numera. Det lär bli fika, julbord, Kalle, paketöppning, julklappsspelet och så lite gröt, men det kommer ett inläg om julen efter densamma.
Hur ska ni fira denna fantastiska högtid i år?

Mycket mer har jag inte att dela med mig av i nuläget, men för att det här inlägget inte ska bli allt för tråkigt och för att det troligen är det sista inlägget innan jul, så ger jag er här hela min julplaylist på spotify, exklusivt bara för er! Lyssna och njut av riktig julmusik och varför inte passa på att gå in och följa samtidigt?

God jul önskar jag er alla, ta hand om varandra, ät gott, undvik alkohol och sjänk gärna en extra tanke till de som inte har någon familj eller släkt att dela julen med, till dem som kanske inte ens har ett varmt hem att vara i, några tända ljus på bordet, någon julmat eller choklad, eller för dem som bävar inför julen, för de vet att den kommer innebära bråk, gråt och en tung sten i bröstet. Jag älskar jul, men alla gör inte det och det är viktigt att komma ihåg tycker jag, att även om julen är den mest underbara tid på året för min del, med släkt och familj, massa mat, godis, värme och kärlek, så är den inte det för alla. Tvärtom. Jag har tjatat om det tidigare år ocksså, men det kan inte nog poängteras. Så, njut av julen, men glöm inte bort de vars jul inte alls är sådär glamorös som allas jul egentligen borde vara!

Nu när jag har varit borta här från bloggen i drygt en vecka och när julen närmar sig med stormsteg så tänkte jag att det skule passa bra att ge er lite podtips.

Först och främst, stavar ni pod med ett eller två D? Jag är av åsikten att "podcast" är ett ord från engelskan och därför ska det vara med ett D, även om man förkortar det till "pod". Har dock sett att många podar, de flesta här nedan, titulerar sig med två d, som ett slags försvenskning. Det får man göra om man vill, men isf kan man skriva om "mail" till "mejl" också, eller varför inte "like" till "lajk"?

Hursomhelst, här ger jag er mina tio favoritpodar, plus några bubblare och så kan jag även nämna ett par podar som jag inte riktigt har fastnat för.

Here we go!

1. Creepypodden med Jack Werner Produceras av Sverigesradio och är ohotad etta på min lista. Det är den enda poden jag verkligen längtar efter och bruka alltid starta veckan med ett avsnitt Creepypodden. Jack Werner guidar oss här genom div. olika creepypastor, spökhistorier och vandringssägner från internet, bl.a. Getmannen, som sägs ta över folks kroppar, butiksbiträdet Jeff som gör konstiga saker med övervakningskamerorna, eller några av mina favoriter, hissritualen/fallet elisa Lam eller "Duscharna". Grymt bra och stundtals t.o.m. lite otäck.
2. Istid, Radiosportens hockeypodd Klart bästa hockeypoden, enligt mig. Programledare är Martin Sundélius och tillsammans med Radiosportens eminenta kommentator Magnus Wahlman och expertkommentator Lars-Gunnar "LG" Jansson går de igenom det senaste inom främst SHL, men även lite SDHL och Hockeyallsvenskan får plats. Det pratas och diskuteras domare, laginsatser, tränarinsatser, fans, regler, rekrytering, svensk hockey i stort osv osv. Kort sagt, riktigt bra pod!
3. Mordpodden Journaliststudenterna Amanda Karlsson och Linnea Bohlin tar oss med på mordfall runtom i Sverige. Avsnitten är indelade i två delar, som varvas med varandra, där man dels får höra hur mordet gick till, vad som föranledde det och vad som hände efteråt, dels diskuterar Amanda och Linnea själva olika aspekter av fallet i studion.
4. 22 kvadrat i P3 Återigen en podcast producerad av Sverigesradio. Här får jag faktiskt erkänna att det tog några avsnitt innan jag fastnade, men nu är jag helt fast. Ungdomarna William, Hampus och Linda bor tillsammans i en lägenhet på 22 kvadrat. Där går ingen säker för de andras påhitt och kreativitet. Man får också lära känna grannarna "Rök-Anita", som bolmar på cigarett efter cigarett, gör typ inget annat än att röka och låter också därefter, ocå "Sofia två trappor", som lever i självömkan över att kronofogden är efter henne, hon har inga möbler, ingen värme och inget att äta, men har kommit på idén att gå in hos de andra i trapphuset, "låna" deras toalett, äta lite ur deras kyl osv. Det är humor på hög nivå, så vill man ha något att skratta åt så är det här ett bra alternativ.
5. Wahlgren och Wistam Jag trodde inte att jag skulle fastna så mycket som jag gjorde för den här poden. pernilla Wahlgren och Sofia Wistam pratar om allt mellan himmel och jord, mycket om sina liv och erfarenheter, men de har även med en "lista" i varje avsnitt och även en "aha" som ett stående inslag. Tjejerna levererar mycket humor och även det här är en pod att skratta till, samtidigt som den ger en varm och hemtrevlig känsla tycker jag.
6. Pira och Bråding i P3 Vi går över till betydligt allvarligare tongångar. Här träffar Linda Pira och Sanna Bråding både kända och okända personer som berättar om sina liv och vad som förändrade deras liv. Det kan vara en ridolycka, en våldtäckt av sin egen pojkvän, en mördad syster eller att hitta sin egen pappa död i köket. Det är en ganska tung pod, men väldigt, väldigt intressant och givande. Man får höra hur olika personer tar sig vidare i livet efter något svårt och jobbigt och får helt enkelt ta del av hur grymt livet kan vara, men hur man samtidigt går vidare efteråt.
7. Peppodden Produceras av Topphälsa. Sandra och Pam pratar om allt möjligt, de testar olika livsmedel, bär och annat som sägs vara nyttigt, pratar hälsa, träning, livsstil, hälsotrender och mycket mer. tjejerna är väldigt glada och sprider verkligen glädje och inbjuder till mycket skratt. gillar den skarpt!
8. SHL-podden Av NordicBet Sverige. Mårthen Bergman och sidekicken och f.d. hockeyspelaren Andrée Brendheden pratar om allt mellan himmel och jord rörande högstaligan i svensk hockey, SHL. Likt Istid pratar de serien, den senaste veckans matcher, flippar, floppar, lagen, tacklingar, mål, domare, fans osv osv. Varannan vecka kommer även ett specialavsnitt, där Mårthen Bergman träffar en svensk hockeyprofil och går på djupet med denne.
9. Ångestpodden Ida och Sofie pratar om psykisk ohälsa, men även om annat som främst ungdomar ofta funderar över, men som ingen riktigt har pratat om tidiare. En isbrytande podcast skulle man kunna säga. Stämningen är, trots det tunga ämnet, ganska glad och uppslupen. Tjejerrna tar bort det skämmiga och pinsamma i att prata om psykisk ohälsa, samtidigt som de diskuterar ämnet, ibland tillsammans med gäster eller experter, på en ganska lättsam nivå. En väldigt bra och inte minst nyttig och viktig pod!
10. Holmgren möter, Niklas Holmgren Av Sportljud.se. En av Sveriges bästa och mest inlevelsefulla kommentatorer, Niklas Holmgren, träffar här en svensk idrottsprofil eller sportjournalist, går igenom dennes liv med alla dess vändningar, höjdpunkter och bottennapp. Avsnitten är ganska långa, men intressanta, i synnerhet när det är en hockeyprofil i fokus. Kan nog också ha den jingeln som lättast sätter sig på hjärnan.

Utanför topp tio har vi sedan en hel rad bubblare. Först och främst är det tre hockeypodar, Puckat av C-More, där Björn Oldén och Mike Helber pratar både SHL och Hockeyallsvenskan, tar ut veckans lag i båda serierna och pratar med Sveriges enda hockeyprofessor, Tobias Stark.

Sedan har vi Johan Svensson a.k.a. MrMadhawk, som driver sin hockeypod Hockey extra allt, där han träfar sportcheferna i SHL, ligachefer och andra profiler inom svensk hockey.

Sist men inte minst, tvärtom den av de här tre som jag tror har störst chans att ta sig in på topp tio, nämligen Hockeystudion, där Aftonbladets tomas Roos och Hans Abrahamsson träffar svenska hockeyprofiler. Upplägget är ungefär likadant som Holmgren möter, med den skillnaden att här är det bara hockeygäster. Just därför tror jag att den poden har bra chans att ta sig upp på topp tio, men än så länge är den inte där.

Fortsätter vi så har vi Träningspodden med Jessica och Lofsan, som egentligen främst riktar sig till kvinnor, men jag tycker de är härliga att lyssna på, man blir inspirerad och det ger faktiskt en del matnyttigt även för mig, trots att jag inte är tjej.

I samma kategori har vi också Styrkelabbet med Daniel Richter och Philip Wildenstam. De båda herrarna pratar om träningsupplägg, hur man ska träna för att nå ett specifikt mål, tekniker och olika övningar för att träna samma muskelgrupper m.m. men deras stora fokus är basövningarna bänkpress, knäböj och marklyft. Jämfört med Träningspodden kan man säga att det här är mer avskalat och inriktat på styrketräning och hur kroppen fungerar och reagerar.

Viasat motors F1-podd är en podcast där Janne Blomqvist och Erik Stenborg pratar om allt rörande Formel 1. Lite kul att lyssna på får jag faktiskt säga, eftersom att motorsport och Formel 1 var mitt stora intresse när jag var mindre, men som jag inte alls har haft koll på under de senaste åren. Därför är det lite kul att så att säga komma in i gamet igen.

Spöktimmen är en pod där Jenny och Linn pratar övernaturliga fenomen och händelser. Den håller inte Creepypoddenstandard, än så länge, men den är fortfarande kul och lite obehaglig att lyssna på. Har inte jättelånga avsnitt heller, så den passar bra om man inte har så mycket tid över eller vill ha något att lyssna på innan man ska ssova.

till sist har vi några podar som jag inte riktigt har fastnat för. Det handlar främst om Seriemördarpodden med Dan Hörning och Alex och Sigges podcast. sedan har vi två podar som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Det handlar om Fredagspodden med Hannah och Amanda och Matilda och Andrea blogpodd. De pendlar lite från avsnitt till avsnitt.

Har ni några bra podtips såhär inför jul eller tycker ni att det här gav några bra tips?

Halva grundserien är nu spelad.
Leksand övertygade inte till en början, men har "växt in i kostymen" och nu ser det betydligt bättre ut.

Frågan är då om man rentav kan undvika kval till våreen?
Titta på videon så får ni se min analys av läget.

Yes, som ni ser på bilden ovan och som rubriken lyder så är det nu klart. Med 54 poäng är vi mästare i Sverigeserien 2016!

Saken var redan klar innan helgens avslutande omgång i Malmö, för efter tredje omgången i Göteborg i september var vi 19 poäng före tvåan och med 18 poäng kvar att spela om var det alltså inget snack om saken.

Sverigeserien spelas i fyra omgångar med sex matcher i varje omgång. Det är alltså tjugofyra matcher med totalt 72 poäng. På tjugofyra matcher missar vi alltså bara 18 poäng. Det är bra.

Vi gör totalt 179 mål och släpper in 107. Det ger 4,5 mål i snitt bakåt/match och 7,5 mål i snitt framåt/match. Stabilt och bra.

Albin gör 68 av våra mål och Boris 64. De slutar totalt tvåa och trea i skytteligan på herrsidan, bakom Olof Ryberg, som har smällt in 87 kassar på de 18 matcher han har varit med och spelat. Albin och Boris har varit med på alla fyra omgångar och alltså spelat tjugofyra matcher.

På damsidan slutar Jennifer fyra i skytteligan med 24 mål på de arton matcher hon har spelat. Josefine Jälmestål vann skytteligan där med sina 39 mål.

Jag själv är ingen målskytt, men ändå gjorde jag tolv mål nu i helgen, vilket är ganska bra för att vara jag. I Göteborg gjorde jag två. Det är de två omgångarna jag har varit med i, för första omgången var vi och åkte skidor och andra omgången hade vi träff med Elitidrottsskolan.

Det är dock defensiven som är min styrka och där hade jag stora problem till en början nu i helgen. Vi förlorade de två första matcherna med 6-4 och 10-6 och majoriteten av de 16 baklängesmålen var "skitmål" som vi egentligen borde ta, men analysen till varför det inte gick så bra och varför det sedan gick bättre och bättre ju längre helgen gick är enkel. Vi har helt enkelt tränat för lite här på slutet, ja, hela hösten överlag. Det har tyvärr blivit väldigt många instälda träningar p.g.a. för få deltagare och då blir det sådär, särskilt när man kommer till en hall som den i Malmö, där det är ett ganska snabbt trägolv. Har man då inte tränat på några veckor är det givet att man har svårt att hänga med till en början.

Vi ryckte upp oss efter de båda förlusterna, mer och mer stämde ju längre helgen gick och till slut hade vi skrapat ihop 8 poäng till, genom två vinster, 10-0 och 11-5, och två oavgjorda, 10-10 och 5-5.

Resultatmässigt var det den sämsta omgången av alla fyra under året, men det räckte som sagt ändå för att vi skulle ta hem totalsegern.

Det känns nästan lite overkligt. Jag vet att jag har tjatat om det förr, men tittar man på var vi stod för typ fyra-fem-sex år sedan så är det en enorm utveckling. Det är nästan som natt och dag. Då var vi nöjda om vi förlorade med 8-2 och inte blev knockade. Jag satt fortfarande på huk i min utgångsposition och något taktiskt eller tekniskt tänk fanns inte på kartan. Nu är det istället vi som knockar motståndarna och all defensiv nötning här hemma har gett resultat. Vi har byggt upp ett väldigt stabilt och bra försvarsspel på breddnivå och är numera med och utmanar om medaljerna i flera turneringar. Vi är inte längre den slagpåse som vi var för några år sedan, det lag som de andra mer eller mindre räknade med att slå och som de också gjorde så gott som alltid. Nej, det är en enorm resa vi har jort och med tanke på hur situationen ser ut här hemma med begränsat bra halltider, väldigt få deltagare, vi kan nästan aldrig spela match på träningarnna osv. så är det grymt och även om jag personligen siktar mycket högre än Sverigeserien så känns det här ändå bra tycker jag!

En bra avslutning rent goalballmässigt på 2016, ett träningsår som annars inte riktigt blev som jag hade hoppats på, men som ändå har glänst till då och då och bjudit på en hel del gobitar, inte minst erfarenheter från framförallt internationellt spel med utvecklingslandslaget i både Tyskland och england.

Redan december, vad säger ni, visst har det här året bara försvunnit?

Jag gillar december och personligen är jag glad över att oktober och november är över. De brukar normalt sett vara mörka, grå och tråkiga, men i år tycker jag faktiskt att även de har rusat förbi. Det var dock inte det som det här inlägget skulle handla om, utan det ska handla om det ni ser på bilden här ovan.

Efter tre års utbildning är det nämligen nu slut. Elitidrottsskolan 2014-2016.

Elitidrottsskolan är ett sammarbete mellan svenska parasportförbundet och Sveriges paralympiska komité, som har till syfte att utbilda atleter som inom rimlig framtid har chansen att nå ett paralympics. Utbildningen ska ge nycklar och vägledning för att hjälpa de aktiva att nå den absoluta världstoppen, genom föreläsningar i och omkring träningslära, idrottspsykologi, kost, inspirationsföreläsningar, föreläsninar med förbundets olika sponsorer, mediaträning, ja, allt ni kan tänka er.

Tittar man på ovanstående och vad utbildningen lovar så tycker jag definitivt att den har motsvarat mina förväntningar. Eller, om jag ska vara ärlig så hade jag inte så stora förväntningar när jag påbörjade utbildningen, tyckte mest att det skulle bli kul och intressant, men oj så mycket jag har lärt mig under de här åren!

De passen som har varit de tyngsta med mest information har varit passen med träningslära. Tretimmarspass med mängder av information, lett av Westeinn Hafsteinsson, som bl.a. har Daniel Stål, eller Diskusdanne, som jag kallar honom, som adept. Westeinn har många år bakom sig som främst diskustränare, så han vet vad han pratar om och jag har fått ut massor av hans pass, även om det där och då känns ganska övermäktigt med all information om träningsplanering, när man ska träna vad och varför, hypertrofi, maxstyrka, accelerationssnabbhet, reaktionssnabbhet, anaerobisk uthållighet, aerobisk uthållighet, antal reps och set i styrkan, förberedlser inför mästerskap, rörlighetsträning och inte minst sömn.

Detta i kombination med idrottspsykologin, ledd av Tommy Karls, som själv var med under OS i L.A. 1984, har gett en betydligt mer medveten och målinriktad träning och livsstil i stort.

Jag har alltid varit analytisk och reflekterande över mig själv och min prestation, men i och med den här utbildningen har analyserna och reflektionerna nått en ännu högre nivå och jag har framförallt fått mer kunskap i varför man tränar på ett visst sätt, vad just den träningen vi sysslar med har för fördelar i just goalball, för det är ju ändå det vi ska bli bäst på.

Tommys pass har givetvis också berört vikten av sömn, för det är trots allt så att sömn är den bästa återhämtningen och för att kunna prestera maximalt måste man sova tillräckligt antal timmar. Det är lättare sagt än gjort och det är där livspusslet kommer in i bilden. Livspusslet har gett mig massor kunskap och framförallt gjort mig mer medveten om hur viktigt det är att samspelet mellan alla bitar i livet fungerar för att du ska kunna prestera i din idrott. det räcker inte med att den fysiska träningen fungerar för att du ska vinna. Den mentala träningen är minst lika viktig och där har vi gått igenom en mängd olika senarior, verkliga som fiktiva och hur du som idrottare hanterar dessa. För det är trots allt så att den som är mest mentalt förberädd inför ett mästerskap, den vinner många gånger också guldet.

Det är dock inte bara det mentala som livspusslet handlar om, utan att få vardagen att gå ihop. Sömn, mat, vila, det sociala livet med vänner och familj, ja, vardagen helt enkelt, för alla bitar inverkar på hur du sedan presterar på planen, eller vad din tävlingsarena nu består av.

Sömn har jag pratat om i ett annat inlägg, men vi drar det kort ändå. Får du inte tillräckligt med sömn försämras bl.a. reaktionsförmåga. I en idrott där bollen kommer mot dig i 80km/h och det gäller att vara blixtsnabb för att hinna med, då kan det få stora konsekvenser.

Ofta är det dock inte bara att gå och lägga sig. Eller, i grundeen handlar det bara om att planera och strukturera sin vardag så att man faktiskt går och lägger sig i tid. Det kan vara viktigt för alla, men särskilt viktigt för en elitidrottare. Det går inte att fixa det och det innan jag ska gå och lägga mig, vips är klockan närmre midnatt och jag har förlorat två timmars sömn. Det går inte, för det kommer påverka prestationen dagen efter. Därför handlar det om att planera, strukturera och inte minst prioritera för att få den sömn jag behöver.

Sedan har vi kosten. Det handlar inte bara om att äta, utan att äta rätt. Det är inte så petigt så att jag aldrig kan trycka en pizza, men det ska man också få göra. Det är viktigt att unna sig för att kunna må bra. Det är när det blir en pizza i veckan eller ännu oftare än så som det börjar bli problematiskt, när det blir en vana snarare än ett undantag, då ska man nog börja fundera lite över sina matvanor, men att äta en glass, en bit kladdkaka med grädde eller en extra kaka någon gång då och då, det har ingen dött av och det gör absolut ingenting.

Det sociala livet måste också fungera för att prestationen ska optimeras, det handlar inte bara om träning, träning och ännu mer träning. Du måste må bra i dig själv också och ofta gör vi det när vi umgås med våra nära och kära. Därför får man aldrig glömma bort det sociala livet vid sidan av träningen. Visst, man kanske får prioritera bort någon födelsedag här och där, men att prioritera bort vänner och familj helt för träningen, det tror iaf inte jag är en vinnande väg. Snarare tvärtom. Umgås så mycket det bara går med vänner och familj, för det kan rentav vara så att det kan vara en plan B för att ändå kunna prestera på en kommande tävling om träningen i plan A inte blir av.

För det är också viktigt, att ha en plan B om något skulle hända, en plan B som säkerställer att ja ändå kan prestera på tävlingen, även om något skulle komma i vägen och störa min träning inför tävlingen. Nu går det givetvis inte att strunta i träningen och tro att man ska prestera ändå, bara för att man umgås med familjen istället, men om ett pass blir struket av någon anledning, då är det ingen dum idé att träffa en vän eller liknande istället, att iaf göra något som jag mår bra av, för mår jag bra, då ökar chanserna drastiskt till att jag kommer prestera på den där tävlingen, om jag har förberett mig innan.

Nu blev det väldigt långt det här och det finns mycket kvar att ta upp, många faktorer som kan spela in på en prestation eller utebliven prestation, men vi rundar ändå av här känner jag, annars orkar ingen läsa ändå. Kanske har ni inte ens orkat läsa hela vägen hit, men har ni gjort det så kan jag meddela att det roligaste med hela utbildningen har varit att träffa andra idrottare. Idrottare som har samma mål som jag själv, att nå paralympics. Vissa har redan gjort det och en, carl Forsman, tog guld nu i Rio och är dessutom nominerad till Gerringpriset.

Att träffa andra idrottare såhär ger enormt mycket, inte minst för sammanhållningen i truppen under t.ex. ett paralympics. Annars blir det lätt att de olika idrotterna umgås var för sig, man känner inte riktigt de andra, för man träffas ju aldrig och umgås aldrig ute på vanliga tävlingar och turneringar. Nu har vi lärt känna varandra över idrottsgränserna, man håller koll på varandras tävlingar och prestationer på Facebook och umgås mer alla tillsammans när man väl är på plats i paralympicsbyn. Jag har förvisso aldrig varit med på ett paralympics än så länge, men jag kan tänka mig att det är så. Helt säkert är iaf att jag under de här åren har lärt känna en rad väldigt trevliga och sympatiska människor och det är jag väldigt glad för. Därför vill jag avsluta med att tacka för de här tre åren, de har varit väldigt givande, intressanta och lärorika, tack!