Tiden går fort, både från förra julen, men även månaden/månadena innan jul. De har bara sprungit förbi och vips så är ännu en jul över. Ännu en perfekt jul, med släkt och familj, värme och kärlek. Det enda som saknades var snön och kylan, men det var åtminstone inte lika varmt som det var förra året. då var det ju elva grader, två grader kallare än vad det var på midsommar det året.

Vi var precis som vanligt hos mormor med mammas sida av släkten på julafton, var borta i ganska exakt tolv timmar och gjorde inte mycket annat än att äta kändes det som, precis som vanligt och precis som det ska vara.

Först när vi kom dit blev det fika med kaffe, peppisar och saffranskaka.

Sedan förbereddes julmaten, som intogs innan Kalle började. Köttbullar, prinskorv, julkorv, Jansson och grönkålspaj blandades med rökt lax, Elins supergoda räkbakelser, mormors laxkrantz som blev en riktig hit, ägghalvor och mycket annat.

Alla väntade sedan på den chackrutiga färgen i Tomteverkstaden, sjöng/mummlade med i mössens sång i Askungen, droppade replikerna innan de uttalades i Färdinand, sjöng för full hals när Balo tog ton och skrålade "var nöjd med, allt som livet ger och allting som du kring dig ser", förundrades över hur djupt Kalles badkar är och lät ironin drypa när husvagnen voltar ner för berget och landar perfekt för att kopplas på Långbens bil, för, det är ju självklart att det är så.

Efter Kalle åt vi efterrätt, för det var det ingen som orkade direkt efter julbordet. apelsinfromage blev det, precis som vanligt. Det är en efterrätt som jag inte alls gillade när jag var mindre, men numera tycker jag att det är supergott!

Sedan var det dags för julklapparna att delas ut. Elin var tomte, precis som vanligt, och alla öpppnade varsitt paket i sjunkande åldersordning efter att allt var utdelat, varefter alla gick in i sin bubbla och öppnade sina egna julklappar.

Sedan var det dags att äta igen. Nu åt vi rester från julbordet och risgrynsgröt, varefter vi spelade julklappsspelet, där det som vanligt blev väldigt livat och hetsigt. Alla utstöter glädjerop eller rop av besvikelse eller panik över att någon annan just tog den sak som man själv hade och som man gärna ville ha, samtidigt som tiden tickar ner mot noll. För min del blev det faktiskt en liten besvikelse. När tärningarna hade gått runt och alla paket först var dragna och öppnade hade jag fem saker. Tre av dem blev jag av med i slutänden och givetvis var det de tre som jag helst ville ha av de fem jag hade, samtidigt som jag inte lyckades få varken kafet, den lilla vinflaskan eller mirakelsvamparna som jag ville ha.

Till sist avslutade vi dagen med ännu mer fika med kaffe och bisquier.

En riktigt lyckad och bra dag med närhet, värme, släkt och familj i fokus och jag är så innerlit glad och tacksam för att jag, eller vi, fick ännu en underbar jul tillsammans, jag och min älskade fina släkt. Extra kul var det att träffa syster, som är i Kläppen och säsongsjobbar för tredje året i rad och som jag nu inte kommer att träffa förrän i april, och kusin, som är hemma från USA nu över jul och nyår och som jag heller inte kommer att träffa förrän i slutet av april, när han kommer hem för sommaren.

Att vi har ett så starkt band mellan oss, alla vi på mammas sida av släkten, att vi alla umgås och träffas tillsammans, inte bara som hastigast, utan i flera timmar varje gång, det är jag väldigt glad över, för det är inte alla som har det så. Stämningen kan vara lite hetsig och speciell ibland och kanske är den lite skrämmande när man kommer in som ny i gruppen, för det är ganska högljutt och jag slås nästan varje gång av kontrasten mot sambons släkt, där det, tvärtemot hos oss, går väldigt lugnt och stilla till, man sitter och äter, pratar lågmält med varandra, medan vi har en betydligt högre ljudvolym och där flera samtal ofta pågår parallellt med varandra, kanske mycket beroende på att vi är fler än vad de är, men det är så vi är, har alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är en underbar släkt jag har, men man vet aldrig vad som händer under de kommande 364 dagarna, varje år kan vara det sista julfirandet vi får på det här sättet som vi alla vill ha, men som vi alla samtidigt vet att det inte alltid kommer att vara så. Det är en hemsk tanke som hugger till i hjärttat varje gång den tillåts komma fram, men som jag därför väljer att skjuta undan och istället fokusera på det som är här och nu, för nu är det precis sådär som vi alla vill ha det och då ska vi njuta av det medan vi ännu kan, för man vet som sagt aldrig. I synnerhet mormor börjar bli gammal och i den åldern kan det gå snabbt, så det gäller att ta tillvara på varje tillfälle att umgås. därför försöker jag att vara där så ofta som jag bara kan, nu när det ändå är så nära till henne.

Juldagen bjöd sedan på ett något lugnare firande med ännu mer julmat och bad i badtunna hemma hos svärföräldrarna och annandagen tillbringades hemma. Jag har sovit dåligt under de senaste nätterna, så jag sov till 12:30 och sedan var det sport för hela slanten. Först den klassiska annandagsbandyn, sedan hockey och sist men inte minst JVM.

Jag hoppas att ert julfirande har varit precis lika fint och underbart som mitt har varit!