Det fortsätter att hända mycket och tiden går väldigt fort känns det som. Vi är snart inne i oktober och september har bara swischat förbi tycker jag.

I och med att det snart är oktober så har jag således snart också varit på jobbet i en månad.

Det går sakta men säkert framåt med allting, jag har varit med på div. olika möten av olika slag och vi har haft en hel inköpsdag ute på ikano, där vi både var på Elgiganten och mediamarkt för att kolla efter dator till både mig och maria, vi åt inne på Ikanohuset och så var vi på Ikea och köpte några tavlor till mitt kontor och blommor till kansliet. En bra och lyckad dag och både maria och jag fick dessutom tag i varsin dator. en Lenovo blev det för min del. En väldigt tunn och lätt sak som är väldigt enkel att ta med sig.

Insyn, ett företag som levererar hjälpmedel, har också varit ute och bl.a. visat en väldigt smidig scanner som jag nog kommer att använda mig av. Det är bara som ett stativ man fäller upp. Sedan lägger man pappret under kameraarmen som man har fällt ut, trycker på mellanslag i ett program i datorn och två sekunder senare får man pappret uppläst. Väldigt smidigt. Det är annat det än på min skoltid, när jag använde en hederlig flatscanner, som både tog mer plats och betydligt längre tid. den här var way mycket smidigare.

Det är lite av det positiva med jobbet såhär långt. Allt är dock inte guld och gröna skogar. Det finns en del negativt också. Allt har nämligen fortfarande inte löst sig med arbetsförmedlingen och min anställning. Vi hade ett möte för drygt en vecka sedan, jag, chefen, personalchefen från Stockholm och en handläggare från af. Vi trodde då att allt skulle bli klart och att vi kunde skriva på alla papper och grejer, men icke. Då tyckte damen från af att jag borde ha en utvecklingsanställning. Det i sig var inget konstigt, för mig blir det samma sak och personalchefen sa att det är fler ombudsmän runtom i landet som har en sådan anställning. Så det var lugnt, så länge alla parter är överrens om att utvecklingsanställningen övergår i en trygghetsanställning om max ett år. En utvecklingsanställning är nämligen bara i max ett år och om af sedan anser att jag inte behöver något stöd för att utföra mitt arbete, ja, då kan jag helt enkelt inte vara kvar på jobbet, för det bygger på att SRF får lönebidrag för min anställning.

Det var hursomhelst heller inget problem enligt damen från af. Problemet var däremot att hon inte kunde besluta om en sådan anställning. det var hon tvungen att skicka vidare till en kollega. Så egentligen fick vi inte ut någonting av det där mötet...

Hon skulle i vilket fall höra av sig redan dagen efter med uppgifter om vem den där kollegan var, för det kunde hon inte heller säga då när vi hade mötet, men hon hörde inte av sig, så unde veckan som har gått har vi jagat arbetsförmedlingen och nu på tisdag kommer äntligen en annan handläggare och träffar oss, en handläggare som förhoppningsvis har rätt kompetens och allt, så att allt kan lösa sig och jag kan bli anställd på riktigt fr.o.m. 1 oktober.

På tisdag kommer de också äntligen och installerar min tvättmaskin, vilket också har tagit väldigt lång tid. Jag gjorde klart att jag ville ha en tvättmaskin installerad redan när jag skrev kontraktet i början av juni. Sedan mailade jag om en del åtgärder som behövde ses över här i lägenheten efter att jag hade flyttat in. Då frågade jag samtidigt om tvättmaskinen och hur lång tid det kunde tänkas ta. Det var svårt att säga då sa de, eftersom att det var mitt i semestertider, vilket jag så klart hade förståelse för.

Efter det har jag dock inte hört någonting, så för drygt en vecka sedan mailade jag igen och då svarade de att mitt ärende måste ha fallit mellan stolarna på något sätt, för såhär lång tid ska det givetvis inte ta. Typiskt, men till deras försvar så får jag ändå säga att när jag väl påtalade att jag fortfarande inte hade fått någon tvättmaskin, då gick allt väldigt fort och nu kommer de alltså äntligen och fixar det, så nu kan jag snart tvätta igen. hittills har jag varit hos jennifer och tvättat ett par gånger och så har jag haft med tvätt när jag har varit och hälsat på mamma och pappa, så jag har ju ändå kunnat tvätta, sådan tur är, men klart att det har varit lite omständigt...

I övrigt har jag varit på utbildning i Stockholm under ett par dagar. Det var fjärde och sista träffen i ett utbildningspaket för alla nyanstälda ombudsmän, d.v.s. alla ombudsmän som har blivit anstälda under det senaste året. Nu hade jag ju som sagt missat tre utbildningstillfällen, men det gick ändå bra att hoppa in såhär i slutet och det var ett par riktigt bra dagar. Mycket att ta in, men bra och nyttigt och framförallt kul att träffa lla andra ombudsmän, få en bild av dem och knyta lite nya kontakter, för alla de kommer ju också att på ett sätt bli mina kollegor.

Utbildningen bestod hursomhelst av en heldag med både teori och praktik kring retorik, vad olika delar kallas och innebär, ethos, pathos och allt det där, hur man ska stå, vad man ska tänka på och inte minst hur man ska prata beroende på vem man har framför sig. vi skulle också framföra ett kort tal om vad som helst på max fem minuter. Jag informerade om färdtjänsten här i Östergötland, hur det fungerar med byten, linjer etc. och klockade in på 03:20. Det gick väldigt bra och det var många som reagerade på att det såg ut som att jag tittade på publiken, som att jag såg dem, trots att jag inte gör det, eftersom att jag rör på huvudet när jag pratar sådär. Det var väldit positivt och ger ett bra intryck.

På kvällen lirade vi lite goalball tillsammans med delar av damlandslaget, för det var många i vår grupp som aldrig hade provat på det. Det var en bra träning tyckte jag, både jag ooch Fatmir var också med, så det blev ganska hög kvalitet på det också, vilket var roligt, men framförallt var det kul att spela match på träning, för det kan vi ju nästan aldrig göra här hemma.

Tisdagen ängnades åt media och sociala media. vi fick bl.a. testa att intervjua varandra och således också bli intervjuade. Jag kan säga att det är avsevärt mycket svårare att intervjua än att bli intervjuad, tycker jag. Vi skrev också pressutskick och pratade om och kring sociala medier och publicitet. Också det ett väldigt bra pass.

Min tanke var sedan att jobba onsdag och vara ledig torsdag och fredag, eftersom att utbildningen hade varit på tisdagen, när jag egentligen är ledig, men så skulle vi ju ha det där mötet med damen från af på torsdagen, så jag var bara inne och jobbade halvdag onsdag och så blev det halvdag torsdag och ledig fredag.

Under den gångna veckan har jag succesivt blivit mer och mer förkyld. Shep hostade massor när vi var i stugan på kräftis förra helgen, vilket var en väldigt fin och trevlig tillställning med massor av god mat och dricka. Det var mycket troligt sista gången för i år som jag var där, åtminstone så var det sista natten där, vilket som vanligt känns lite vemodigt och sorgligt...

Shep måste som sagt ha smittat oss då, för både mamma och pappa har också varit krassliga under veckan. För min del började det med en obehagskänsla i halsen under tisdagen och sedan kände jag mig väldigt hängig och nere på jobbet i onsdags. i torsdags var det ännu värre och igår var det som värst, så då var jag hemma från jobbet. Jag hostar massor, har haft asont i halsen, snorar litegrann och igår tror jag t.o.m. att jag hade feber. det är fortfarande inte bra, men det känns åtminstone som att det går åt rätt håll nu, för idag är det iaf bättre än vad det var igår.

Innan jag blev sjuk hann jag dock träffa Julian, för han var hemma förra helgen. Så vi tränade tillsammans både fredag och måndag. Det var tur att han var hemma, för annars hade min sovis på min lediga dag förra fredagen rykt all världens väg, för Avalon hade blivit inkallad till jobbet oh kunde bara köra så att vi var klara till 08:30. Det kändes sådär lagom kul en leedig dag, men då kom alltså Julian som en räddande ängel. Sedan skulle vi också ha tränat på söndagen, men det blev en rejäl fail som avslut på den veckan. Han hämtade mig och vi stack ut till Tornet, där vi alltid brukar köra när vi kör sent, för där är det öppet 24/7.

ingen av oss tänkte på det innan, men i samma sekund som Julian drog kortet vid spärren och det inte funkade så kom vi på det exakt samtidigt. Hans kort funkar ju inte här längre. Så vi fick åka hem igen och det blev ingen träning. Så kan det gå.

Hoppas att ni alla har det bra. Det har jag, bortsätt från förkylningen och att det är lite stressande att allt inte är klart med anställningen, men jag hoppas som sagt att det löser sig på tisdag och att jag är frisk till nästa helg, för då är det dags för tredje omgången av Sverigeserien 2017, i Göteborg.