Nu ska jag låta er veta mina åsikter om det här med svordomar.
Varför säger man att just svordomar är fula ord? Vad är det för fult med dem egentligen?

Det hela är ju en fråga om tro och så. Svordomar är ju typ synonymt med Djävulen, den onde osv. men egentligen, är man inte troende så är det ju inget fult med svordomar. För de troende är det ju annorlunda. De tror på Gud och tycker allt som har med Den onde och Helvetet att göra är dåligt.
Å andra sidan så kan man ju i så fall säga att om man är satanist så tror man på Djävulen. Då borde, om mönstret ska hållas, alla ord som har med Gud och Himlen att göra vara svordomar för dem.

Så egentligen är det inget fult med svordomar tycker jag. Är man bara otroende så är det ju bara vanliga ord utan någon större betydelse som används för att förstärka någonting.
Är man troende är de kanske fula ord, men är man satanist så är de ord som de troende tycker är fina heliga ord svordomar.

Beroende på vad man tror på så får det olika innebörd.

Sedan är det kanske sant att ett barn som svär i varje mening låter mindre bra än ett barn som inte svär i varje mening, men då kommer vi dit igen, varför? Varför är det mer accepterat att vuxna svär än barn? Är det för att det är "fula" ord som inte barn ska ha med att göra, precis som allt annat barnförbjudet, eller varför är det så? Om de s.k. svordomarna inte ens är fula så är det väl inget själ till att hålla barnen borta från dem?

Jag vet inte, vad tycker ni om det här?