Suck. Det är så mycket att fundera över inför framtiden.
Snart är det bara ett halvår kvar till studenten och man bör väl så smått börja fundera över vad man ska göra i höst, men vad ska man göra? Var ska man ta vägen? Hur och var ska man bo? Hur blir det med ekonomi och fritid?
Frågorna bara radar upp sig. Det gör ju inte saken lättare att man inte ser heller. Allt blir så mycket större då. Bara en sådan sak som att flytta till Mjölby skulle bli ganska stor. Man måste lära sig vägen till tåget, åka tåg och sedan ta bussen från centralen till universitetet, som jag inte har en aning om hur, var eller när den går. Universitetet är ju inte direkt litet heller, så lära sig hitta där lär ju ta ett bra tag. Det tog ca 6 månader innan jag hittade på Kungshöga där det går ca 650 elever. Hur lång tid kommer det då inte ta att lära sig hitta där? Man har väl tagit examen innan man har lärt sig det. Nu har jag visserligen hört några som har ledsagare/assistent även på universitetet och det är ju i och för sig ett alternativ.

Då är ju nästa fråga, vad ska man gå på universitetet då? Jag har några idéer om vad jag skulle kunna tänka mig göra, men allt blir jävligt svårt när man inte ser. Jag har alltid velat bli racingstjärna, men det är ju bara att glömma. Annars skulle jag kunna tänka mig att säsongsarbeta i t.ex. Idre. Sköta liftar, stå i uthyrningen, åka skidor osv. I och med att jag älskar att åka skidor skulle det vara ganska kul, men det blir också ganska svårt. Sportkommentator är ett annat yrke jag skulle kunna tänka mig och som jag säkert skulle kunna passa som, men det blir ju också svårt när man inte ser. Vanlig radiopratare är ju i och för sig ett alternativ, men då är det det där var man utbildar sig till det. Jag har ingen större lust att flytta långt härifrån, helst inte alls långt. Det är nog så stort för en seende att flytta kanske 25 mil bort. Tänk er då att till på köpet inte se något. Man kommer till en helt ny stad, man känner ingen, hittar ingen stans, inte ens från sin lägenhet/studentboende till bussen.

Nu överdriver jag kanske lite, men det är för att ni ska förstå att allt blir så mycket större när man inte ser. "Åk dit då!" kanske någon t.ex. säger. Vadå "åk dit", det är inte bara att åka någon stans när man inte ser. Man måste planera allting, se till att man antingen har någon som följer med, eller att det finns ledsagare där man ska, om man inte är jävligt modig, som vissa är, och ger sig ut i alla fall, trots att man inte ser något alls.

Nu kom vi ifrån ämnet lite här.
I nuläget har jag inga direkta vänner här i närheten heller, så det kommer ju bli att, i alla fall i början, göra allt själv. Förhoppningsvis kan man få någon ny vän på universitetet vilket är i det närmaste ett måste. Speciellt om man inte har någon ledsagare/assistent. Förhoppningsvis är folk lite mer mogna och inte lika fulla med fördomar på universitetet jämnt mot gymnasiet. Jag ska inte säga att någon är elak på gymnasiet, men eftersom att folk blir äldre får de förhoppningsvis ännu större förståelse o.d. för saker och ting.

Det där med ekonomin är jag däremot inte så orolig över. Min aktivitetsersättning går visserligen ut när jag tar studenten, men då får man söka om den. Det är ju 5500/månaden efter skatt + att jag får handikappsbidraget som ligger på 2461kr/månad. Böcker behöver man inte heller ta lån för att köpa när man inte ser, de är bara att beställa, så det är alltid en fördel. Däremot gäller det att vara ute i god tid med beställningarna vilket inte alltid är så lätt eftersom att kursliteraturen kan komma upp först några veckor innan kursen startar om det vill sig riktigt illa. Då får man försöka göra det bästa av situationen och se glad ut =P

Nej, ekonomin är jag inte speciellt orolig över. Det är mer det där vad man ska gå för kurser/program, var man ska gå dem, hur det kommer att gå att hitta och hur det blir med vänner osv.

Mycket att fundera över, men det löser sig väl förhoppningsvis...

I övrigt så var vi på bio i Norrköping i söndags och såg Flickan som lekte med elden, syntolkad. Det går ju till så att man är i en egen biosalong och så har man en syntolk som har sett in sig på filmen 10-15 gånger innan. Så sitter den personen och berättar vad som händer.
Ni kanske har råkat sätta på "syntolkning" på en vanlig DVD någon gång? Ungefär så är det, fast här är det en människa som sitter live i biosalongen och inte någon som har syntolkat i själva filmen.

Filmen var bra. Mycket bättre än 1:a filmen måste jag säga, men böckerna är ju fortfarande bättre.
Efter filmen, som var slut 13:30, åkte vi till moster och morbror i Linköping ett tag och fikade lite varefter vi åkte hem. Det kändes lite konstigt att gå på bio så tidigt. När man kom ut kändes det som om klockan var 7-8, men egentligen var den bara 13:30.

Igår var vi komplediga för öppet hus.
Jag vaknade trots det ganska tidigt, men då tänkte jag ringa lite kommunsamtal. Först skulle jag ringa om dispanns på några färdtjänstresor på torsdagar eftersom att jag ska gå en matlagningskurs de närmsta 3 torsdagarna. Då var naturligtvis mailet med inbjudan borta, så jag visste inte var det var. Så jag kunde inte ringa han som har hand om färdtjänsten. Jag mailade SRF's kansli och frågade efter adressen. Den fick jag några timmar senare, så då kunde jag ringa honom i alla fall. Då var han naturligtvis inte där. Han var tjänstledig tills på torsdag.
Då tänkte jag att jag lika gärna kunde ringa om ledsagare när jag ändå höll på att ringa. Senast svarade hon Karin inte alls. Nu svarade hon efter mycket om och men, men då visade det sig att det fanns 3 handläggare. Hon hade hand om de som var födda mellan 11-19:e varje månad. Jag är ju född 21:a, så då var det en annan person jag skulle rinhga. Så då fick jag göra det, men helst skulle man ringa mellan 8-9:30, så jag tänkte ringa idag innan jag åkte, men det glömde jag ju så klart.

Är det alltid så eller är det bara jag som har otur? Alltid när man ringer kommungubbar är de aldrig där.

Annars blev det hyfsat lugnt igår, inget speciellt hände mer än att jag pluggade lite till tyskapjäsen vi skulle ha spelat upp idag. Dock var inte Camilla där, så det blev inget. Det blir på fredag.

Nu är det bara att plugga lite till nationella i svenska B vi har hela dagen imorgon, men först ska jag åka och klippa mig. Det är välbehövligt. 14 veckor sedan är det nu, så håret har hunnit bli ganska långt...

Vi avslutar med en låt. Den här gången är det en riktig hitt från förra året. Ganska exakt 1 år sedan nu. Starstylerz feat. Michy - Keep on moving (Hixxy remix)!


Update:
Nu har jag klippt mig. Jag fick det gratis. Rakbbadet på rakapparaten gicl av 2 gånger, så det blev lite kortare än vad det skulle ha varit. Mig gjorde det inget, men hon ville inte ha betalt i alla fall. Hon är bra hon, Anna.