Bra avslutning på året
Tid: 12:28:02 Datum: 2010-12-14 Kategori: Goalball
I alla fall, årets sista landslagsläger, som nu återigen hölls nere i Malmö.
Tåget var, läs noga nu, inte alls försenat på väg ner dit och trots att vi åt en snabbis på BK innan vi tog taxi, som inte var den lagligaste, till hotellet, så var vi ändå där relativt tidigt.
Lördagen började inte alls bra. Det visade sig att de höll på att bygga om i köket på hotellet, så frukosten var minst sagt primitiv. Ingen vanlig yoghurt, bara sådana där småyoghurtar man åt när man var barn, ingen müsli, kaffe, te och juice i plastmuggar osv.
Lite frukost fick man i alla fall i sig innan det var dags att bege sig till MIA-gymmet, Malmö idrottsakademi, för att återigen göra fystester, precis som vi gjorde under det 1:a lägret för hösten, i september. Nu visade det sig att vi inte kom in där. Jag vet inte exakt varför, men tror någon hade bokat hela stället. Vi gick istället till Atletico, ringde Kennet, som trots allt lyckades fixa in oss på MIA, så att vi kunde göra våra tester.
Testerna hade gått upp rejält. Jag vet inte exakt hur man mäter, men tydligen har min effekt gått upp med ca 25-30%. Jag hade ca 500W på höger ben förut och 600W på vänster. Nu låg jag på 700W på höger och 800W på vänster. En rejäl uppgång med andra ord.
Testerna går till så att man står i en vanlig Schmittmaskin. Man gör ett litet knäböj på ena benet och exploderar uppåt. Man börjar med bara stången, 20kg, sedan 30 och avslutar med 40kg. Schmittmaskinen är kopplad till Kennets dator, där han kan se kurvor för det mesta, effekt, explossivitet, styrka etc.
Efter dessa tester bröt vi mönstret och åt på Ore12 istället för Kniv och gaffel, som vi har ätit på tidigare. Detta var en klar förbättring. Jag och Dzenan åt Lasagne och kom överens om att det var bland de godaste Lasagnerna vi har ätit. Till efterrätt ingick en liten glass, som var ännu godare än maten. Tror nog de gjorde den själva där på restaurangen.
Under eftermiddagen väntade ett spelpass. Vi inledde med en match på 7 minuter för att värma upp, efter den vanliga uppvärmningen, och spelade sedan 2x12, som det kommer vara nu från och med nyår.
För egen del tycker jag det gick bra. Försvaret funkade bra och jag gjorde ett mål, mitt 2:a i landslagssammanhang. Jag tror den gick på Niklas ben och in, för han och Stefan hade krockat lite, men mål är mål. Dessutom fick jag hämnd på Fatmir för senast, då han landade på min handled, vilket resulterade i att jag knappt har kunnat träna sedan senaste lägret. Nu slog jag honom klockrent i huvudet. Det blixtrade till lite sa han, men efter några minuter var han med och spelade igen. Jag kände dock att jag hade en väldig respekt och var väldigt försiktig som högerback, troligen med tanke på senast. Jag var ju högerback då det inträffade då.
Till middag blev det Mongolisk bufé. Maten var god, men det var väldigt högljutt där inne.
På söndagen spelade vi en miniturnering med 3 lag. Det var jag, Niklas och Magnus i ett lag, Micke, Stefan och Dzenan i det 2:a och Fatmir, Piotr och Albin i det sista.
Vi inledde med match mot Stefans lag. Matchen var sådär, jag kände mig väldigt seg och långsam, hade ont i fotlederna efter uppvärmningen, då jag sprang med Niklas. Ett ganska högt tempo och mina skor börjar redan ta slut, efter bara en termin. Löparskor är ett måste att införskaffa!
Trots allt så vann vi ändå matchen, om än bara med 11-9. Därefter fick vi vila en match när Stefans lag mötte Fatmirs. Fatmirs lag vann och därmed väntade alltså en ren final mellan oss och dem.
Vi gjorde en jätteinsats. För Niklas och Magnus var det kanske ingen supermatch, men för min del gick det riktigt bra. Det var flera klasser bättre än i tisdags, i Stockholmsserien, då det som bekant inte gick så bra. Det måste sitta i huvudet, eller så hade jag bara en ovanligt bra dag. Något mål släppte jag in, men tog i stort sätt det mesta och lyckades dessutom göra ännu ett mål, nu på Piotr. Niklas sa efteråt att jag var grym i försvaret och verkade nästan ha mer problem med de lösare skotten än de hårda. Även Florim berömde mig för mitt försvar och sa att jag var en klippa i detsamma. Alltid roligt att höra och som pris för vår turneringsseger bjöd Florim oss på en extra efterätt när vi åt på Ore12 igen. Det blev Lasagne även denna gång, en liten glass till efterätt, + en jättegod Cheesecake som smakade tårta.
Som avslutning på lägret och året pratade vi lite om våren. Laget till Pajalahti i januari togs ut och det blev som väntat Micke, Stefan, Fatmir, Niklas, Piotr och Magnus som fick åka dit. Jag, Albin och Dzenan får vara hemma, men mig gör det faktiskt inte så mycket, för vi har tenta den helgen och så fyller världens finaste år, så det är ändå fullt upp då. Ett annat + är att jag nu kan åka på det beryktade "Slaget om Siljan", Leksands utematch, i februari. Landslagslägret vi skulle ha haft då har vi nämligen flyttat en vecka framåt.
Det var skönt att komma bort från allt ett tag i helgen, slippa tänka så mycket. Allt känns nämligen fortfarande lika dåligt och de senaste 2 månaderna är mest bara som ett svart hål. 2,5 månader fick vi officiellt, mer exakt 2 månader och 15 dagar, 11 augusti-26 oktober. 5 månader fick vi totalt, mer exakt 5 månader och 6 dagar, 20 maj-26 oktober. 2 månader och 22 dagar gick det från det att vi blev tillsammans inofficiellt tills det att det blev officiellt. Snart har det gått 2,5 månader igen. Ska man tro på mönstret, att det blir bra då? Tyvärr är inte ens jag så naiv att jag tror på det, även om jag gärna vill tro det.
Jag vet inte vad som händer just nu, allt är bara ett kaos. Tittar man tillbaka på de 2 senaste månaderna är det mesta bara svart. Jag vet knappt vad som har hänt, lever som i en egen värld. De 2 månader, ja, t.o.m. de 5 månader, som var innan dess var de 5 lyckligaste och finaste månaderna i mitt liv. Jag minns varje dag, varje fint SMS, varje telefonsamtal, varje dag, fylld till bristningsgränsen med den vackraste och finaste av kärlek. Nu är det såhär. Hur blev det så? Allt känns bara så fruktansvärt fel. Även om hjärnan säger att detta kanske är bäst just nu, så gör det hemskt ont i hjärtat, att gå rakt emot detsamma, att inte kunna göra det som jag helst av allt vill göra. Det spelar ingen roll vad hjärnan än säger, jag kan inte förneka hjärtat. Längst där inne brinner ändå kärlekens och hoppets låga kvar och de släcks inte i första taget, så mycket kan jag säga. Så även om allt känns åt helvete just nu, inget känns kul, allt är bara mörkt och dystert, så hoppas jag innerst inne att allt kommer ordna sig och bli bra, för det är det ända jag vet att jag verkligen vill och då spelar det ingen roll vad hjärnan säger, även om man ibland måste tvinga sig själv att gå emot hjärtat. Det är det värsta man kan göra, men ibland finns tyvärr inget alternativ. Jag vill inte sluta hoppas och tro, men vissa dagar känns allt så hopplöst och jag vill bara lägga mig ner och dö, men andra dagar känns det lite bättre, man känner sig lite starkare och orkar kämpa vidare, orkar våga tro och hoppas på kärleken, det jag verkligen vill, det mitt hjärta verkligen brinner för.
Vi avslutar med en cover på den gamla klassikern, Shape of my heart, här med Loveline i en Raindropz! remix, riktigt bra!
Vad härligt! Så det ska vara! :)
MmMmmm, blev riktigt sugen på lasagne nu!
Och kul att det gick så bra för dig den där matchen :D
Haha ja, inspirerad av dig vid frågestunden blev jag! Ska snart ta och börja svara på lite frågor ;)
Mycket beror på erbjudanden som kommer fram, vi hittade t.ex. ett rätt billigt till Tunisien! =) Men nu blir det krångel för en av oss (en lärare som inte i förväg vill säga när det stora kursprovet kommer vara), så vi får se hur det blir med att fara där innan studenten... I så fall blir det troligen först mot hösten nästa år :S
SVAR: Ja, det är fotboll! :)
Nej, men fina du! Nu blir jag tårögd. Aldrig har någon oberörd människa skrivit något så fint till mig.. Jag tränar fyra gånger i veckan, och har idrott tre pass i veckan. Aldrig förut har någon sagt åt mig att jag ska vara rädd om mig. Aldrig Jag tror att jag är inne i någonslags "överträning", för det enda jag vill, längtar och gör är att träna nu för tiden. Har till och med blivit så tokig att jag tränar hemma, själv!!
Åh, grattis till att det gick bra du! Gud vad härligt!
Kanske är bra att ta det lite försiktigt också, känns ju ovärt att göra illa sig igen? Eller vad vet jag haha, jag kan inget om sport! :D
Svar:
Ja! Jag vet inte riktigt om jag blivit äldre och har koll mer på vad som händer, eller om världen har blivit värre men det känns för sjutton så. Mamma pratar om att vi är på väg in i en ny era på nåt sätt, uäh känns superläskigt.
Faktum är att jag inte är ett dugg friskare, snarare tvärtom. Det sugeeer :(
Nej men du, hjärnan i all ära men hjärta och hopp är ju faktiskt det viktigaste. Framförallt när det gäller framtiden.
Jag tycker att du tänker helt rätt, och jag säger det igen - jag VET att det kommer lösa sig!
Partyt är förresten studentskivan min klass har i vår! Ska bli sjukt kul! :D
Hörru, nu undrar jag; vad är det egentligen som har hänt? (har det tagit slut?)
Jag finns här om du vill prata, om du behöver skriva av dig allt du kan tänkas ha på hjärtat, bara så att du vet. Jag tänker inte skriva att det ordnar sig, att det kommer lösa sig i slutändan, för det har jag ärligt talat ingen som helst aning om; det kan gå hur som helst. Men jag tänker inte låta bli att hoppas att det fixar sig, att allt på något sätt blir bra. Jag hoppas och håller mina tummar.
Var rädd om dig, Johan; distrahera dig, träna, gör någonting som inte gör ont, okej? (även om det är svårt). Kramar i mängder! Styrkekram! <3
Härlig helg :)
Men vadå såna yoghurtar man åt när man var barn? Äter du inte såna styckyoghurtar idag? Dem är jättegoda ;O
Jamen jag älskar att skriva jag med :)
Det var HUVUDSAKEN till att jag började att blogga.
Bara att svara på kommentarer tar sån tid och jag lägger upp bilder och så, bloggen måste ju vara någorlunda intressant iallafall? :P
Vill värna om mina läsare..
När lägger du upp bild på dig i bloggen då? :)
Om vi flyttar ihop gör vi det efter ett år, sen om allting går åt helvete så har jag alltid Erik. Han har sagt att jag får komma och gå som jag vill hos honom, vilket känns tryggt.
Kram
Jag ska läsa på distans i Växjö. De är Handikapvetenskap Autismspektrum.
Vi får se hur de går... de ska bli intressant.
Den avdelningen jag ska börja på ligger bara över korridoren och vi sammarbetar. Såd e är samma typ av avd som jag själv jobbar på idag. Ett boende för äldre.
Nej framtiden vet vi inget om... och även om vi vet var vi vill måste vi ibland släppa taget och gå vidare föra tt kanske nå dit. Ibland blir de för intensivt och det kan bli för påfrestande. Men man får försöka hitta en väg så man mår bra tillsa man når målet. Jag är enormt spånd inför framtiden nu när de gäller skolan. Klarar jag detta? Men jag har bestämt mig för att fixa de. Att våga. Att släppa fotfästet lite för att kanske vinna.
Igår skippande jag träningen och tog en mindre promenad. Idag vill jag oxå hoppa över men idag får jag inte ha ursäkter. För fortsätter aj så vet jag att jag spårar ur och inte kommer iväg. SÅ snart ska ja ge mig iväg med barnen och gymmet.
Nej bloggen får ju inte ta över livet. Igår hann jag med lite bloggar igen. ler.
Ja lego ja... såg om ett rån i USA där de va utklädda till Dart Wader i star Wars... man undrar genast om de lekt med star wars leksaker... ler stort. Daniel som är med i hemvärnet och leker krig måste ju vilja åka ut i riktigt krig och de som mördar varann i ett data spel måste vilja de på riktigt. HERREGUD säger ja... detta va att överreagera.
Oxfilee är grymt gott. Blev de två gånger förra veckan. Vilken sann å skär lyx som vi unnade oss. LER stort.
Nej nu måste jag ge mig iväg med barnen å gymmet. Jag återkommer med svar på dina kommentarer sedan. GLAD att du lämnar dina kommentarer.... jätteglad blir jag.
Kramen
Synd att ni inte åker till Tallinn. Varför blev det inte så? :/
Jag behöver itne ha stora saker att se fram emot. de kan vara en lagad middag som vi äter tillsammans allihopa i familjen eller med några vänner. Jag kan njuta av att få åka iväg och strosa i affärer... jag behöver inte ha stora upplevelser även om de givetvis är skoj.
Nu ska vi ge oss iväg till Rhodos hela gänget den 12 juni. Första gången mina barn åker utomland och jag å Daniel tillsammans. Ingen av oss två har varit ute så mycket på sådant och nu kände jag att vi borde slå till. de är dock en hel del att se fram emot nu... renoveringen av huset fortsätter ju oxå och de ska bli så sjukt skoj.
Att ensamheten tar över ibland vet jag allt om men nu har jag beslutat mig för att göra något åt detta och har oxå gjort de så sakta.... jag börjar bli mer stabil och tror på de jag gör. Träningen är en bidragande del i detta. Jag orkar bättre även om ja är trött ibland. Kroppen värker inte så mycket och jag känner att jag mår gott även om de i regel är rena övertalningen att ge sig av. Men jag har bestämmt mig.
skönt att tåget inte var försenat! det är ju nästan alltid det nu för tiden o:
sv: ja det är vit choklad :)
Skönt med en fin avslutning av träningsåret. Jag håller fortfarande tummarna för att vi ska kunna avsluta 2010 med några bra resultat :) (Och med vi menar jag såklart min tjuriga karl..) Skönt att slippa förseningar också, tågen brukar ju alltid krångla såhär års. De lär sig aldrig!! :P Men min vän som skulle ner från Sthlm slapp också förseningarna faktiskt. Man får väl ha lite flyt ;)
Svar: Jag mår bättre, men man behöver sina deppdagar också och jag tycker det är lite fånigt med alla bloggare som ska leka Allan och leka lyckliga 365 dagar om året. Ingens verklighet är sådan. Det är jag till 99% säker på.
Helgen var kanonfin. Förrutom avslutet på fredagskvällen men det får man ta och som sagt har jag bra vänner som står bakom en hela tiden.
Ja igår gick det ju inte så vidare bra =/ Menmen det är bara att komma igen. Så är det.
Precis, får försöka tänka så!
Är än så länge inte så taggad till studenten, känner mest bara ångest haha. Vad ska jag göra sen? Aldrig mer man kan träffa alla sina kompisar varje dag, och jag vet int vad jag vill med mitt liv!
Okej, det var ju synd. Men ja som du säger,, man kan ju aldrig vara på topp hela tiden, man behöver sina dalar för att få någon topp! :)
Nu har första svaren kommit! Sparade en del till senare. Tror t.o.m. att det blev kapat just mellan frågorna du skrev xD
Jaså? Jag tycker hemmagjord pepparkaksdeg är godast att äta gräddat som pepparkakor också! :D
Usch, förstår att det måste kännas som ett helvete :( Att inte veta varken ut eller in. Men kanske är det bäst att bara ta en dag i taget, såg att någon tidigare hade kommenterat om att hålla sig sysselsatt och jag tror att det är en smart idé. Gör saker som DU tycker är roligt. Unna dig lite vardagslyx. Att grubbla sönder skallen hjälper ingen och det blir inte bättre för det... snarare jobbigare för dig. Jag vet att det är lätt att säga när man inte är inne i det men.
Ja de kan sannerligen bli kaos... han e herr rörig nu... igår tog han ketscup på mackan idag flytande margarin... då blir de KAOS för mamman... ler
SVAR: vad fint du skriver. det låter så vackert i mina öron. tack tack tack så hjärtligt. har som sagt aldrig hört någon som sagt så till mig, "Nu för tiden är det karriären framför att må bra" som gäller om du förstår vad jag menar?
Förlåt att jag svarade så sent! SV: Det är inte många du pussat på inte! haha jag är nog motsatt allt sånt :O Fast det är klart att smicker "biter" på en men vill "ha mig seriöst" så ska man ha lite stake att visa vad man vill, jag vill nog ha lite svår flirtade killar som har en hård utsida men en mjuk insida :) Hur ska din "perfekta" tjej vara? Kram!
Haha, jag vet. Norma är ammunition, Alanya är en ort.. ;)
Ger Vanilla en pinne =)
En g-klav :)
Tiderna förändras ju, så :)
Absolut, det är en väldigt stor trygghet för mig att veta att om allt går åt helvete med Peter så har jag alltid någonstans att ta vägen
Kram
Jag tycker julen har blivit så mycket mer på senare år. Nu är jag vuxen nog att fixa med sånt som jag inte kunde som liten, baka, rulla köttbullar, fixa och dona och stöka och böka.
Nu är inte julen bara julklappar som den var förr, nu är det mera mys med familj och släkt och vänner :)
Träffas, umgås och äta och dricka gott.
Jag älskar julen.
Man får både ge och ta liksom.
Haha en bild säger mer än tusen ord? ;)
Bloggvärlden har utvecklats så att man hellre kommenterar en bild, än vad som skrivs.
Tyvärr.. :(
Men jag tycker att jag fått en bra balans.
Folk kommenterar både det jag skriver och bilder jag lägger ut och videoklipp.
Men så kinkig kan man inte vara.
Vi lever på 2010 talet :P
Värre om någon annan skulle lägga ut en bild på sig själv?
Dessutom så kan man kopiera saker ändå? Genom tangenterna ;D
Vad synd att du inte kom med till Pajulahti! Ska dit och misshandla showdownboll, så hade varit lite skoj att springa på varandra där på andra sidan vattenpölen. :)
