Nu, äntligen, 1 månad för sent, kommer här ett inlägg om Wienresan vi gjorde med tyskagruppen i februari.

Vi skulle ju åka från Skavsta redan vid 11 och eftersom att vi inte hade fixat skjuts på något annat sätt var vi tvugna att åka flygbuss från Linköping. Den gick 7, så vi var tvugna att åka med 6:26-tåget från Mjölby.
Tidig morgon var det alltså, men det fick gå.

Flygresan gick bra och väl framme i Bratislava, dit vi flög eftersom att det var mycket billigare än Wien, väntade en bussresa på 2h innan vi var framme i Wien. Under resan såg man tydligen hur förfallet det var där i slovakien. Det såg ut som någon förort av något slag, grafitti överallt, gallerförsädda fönster, fyrkantiga tegelbyggnader etc.

Framme i Wien checkade vi in på vårt vandrarhem/hotell. Det fanns badrum och så på rummen, men mat fick man göra själv i ett gemensamt kök på bottenvåningen.
Rummen var 5 resp. 6-bäddsrum, så vi bestämde att NV skulle sova för sig och SP för sig. Så det blev jag, Spike, Cilla, Linn och Louis i ett rum och naturarna i ett annat. Niklas och Camilla hade ett eget rum en trappa ner.

Man var ganska slut efter en hel dags resande, så under kvällen orkade man inte så mycket. Vi gick ner i baren i källaren och tog varsin öl. Egentligen var det alkoholfritt eftersom det var en skolresa, men ingen brydde sig om det. Camilla var själv där nere några gånger.

Under onsdagen var det mycket att hinna med. Vi gick runt lite i staden och tittade på kyrkor o.d. Inte sådär jättekul när man inte såg vad man tittade på, men videokameran var med och jag filmade lite ändå.
Därefter gick vi till ett konstmuseum. Inte heller det var ju något vidare. Spike och jag hade vakter efter oss hela tiden sa han efteråt. De tyckte väl det verkade misstänkt med en blind som gick och tittade på tavlor =)

Något vidare kul var det inte och jag lyckades dessutom tappa min ena handske. Sådan tur var hittade en vakt den och gav den till mig.
Det ända som var lite intressant där inne var en Egyptisk avdelning där jag kände på sarkofager. Det var lite kul.

Ett naturmuseum fick vi också gå till om vi ville, men det hann vi inte, för vi skulle samlas då.
Camilla är ju en sådan som kan få ganska pinsamma tystnader och så. Nu sa hon något i stil med att det var bra att Österrike bombades. Samma sak som när Niklas sa, när vi pratade om Kina, för ett tag sedan "Men det är ju bara Kina, så det gör inget."

Vi tog en lunch på Donken och sedan försvann alla andra. Vi stod utanför ett ställe där de sålde Italiensk glass. Plötsligt var alla borta. Spike lyckades dock ringa till Niklas som kom tillbaka och hämtade oss. Ingen hade märkt att vi var borta. Där ser man vad man märks i den gruppen...

Under eftermiddagen var vi på någon slags teater och gick en guidad tur på tyska. Man fattade inte så mycket. Något ord här och där lyckades man snappa upp, men i stort sätt var det inget vidare det heller. Det var i alla fall en väldigt stor scen, så mycket förstod jag.

När vi kom tillbaka till hotellet märkte jag att jag hade tappat min plånbok med kontanter, bankkort och id-kort i. Jag blev ganska rädd, men när Spike skulle gå och hämta Niklas för att se vad vi skulle göra hittade han den i trappen upp till vår våning. Gissa om jag blev lättad?

På kvällen hade vi bestämt att vi killar skulle laga mat. Det blev spagetti och köttfärssås. Jag hann dock inte hjälpa till med något, för allt var redan klart när jag kom ner.
Maten var god och efter den samma kom Niklas med dagens citat. Vi hittade inget diskmedel, så han gick och frågade en i receptionen. När han kom tillbaka sa han "Hon kommer snart med lite pulver." Det går ju att tolka och det gjorde vi.

Trots alkohålförbudet hade vi köpt lite öl och Bacardi Briezers att ha under kvällen. Vi satt alla och umgicks och det var väl hyfsat trevligt, även om jag inte sa så mycket.

På torsdagen började jag känna av min förkylning en aning, men än så länge var det inte så farligt.
Den här dagen var det också mycket att göra.
Först gick vi till en park som nog hade varit jättefin om det hade varit lite mer vår i luften. Massa öppna gräsytor, mycket träd och blommor.
Där gick vi också upp på någon slags mur där man kunde se mer översiktligt över parken.

Efter parken fortsatte vi till någon slags marknad som inte var någon höjdare. Det var mest mat tyckte jag. Dessutom konstig mat. Spike hittade dock ett bälte han kollade på och då sa hon i ståndet att jag såg blek ut och att jag skulle äta mer järn. Jag fattade inte att hon pratade med mig. Det gjorde hon inte heller. Hon pratade med Niklas och Spike om mig. Sådant hatar jag, men det var väl inte mycket att göra något åt.

Därefter gick vi och åt. Jag, spike, Niklas och Camilla åt på en kinarestaurang där det var riktigt god mat. Drickan var dock dyr. 22cl Cola kostade säkert 30-40 spänn. Lika dyrt hade det varit under tisdagskvällen när vi var ute och åt Wienerschnitzel. Det var inga dåliga Schnitzlar! 2 jättestora Schnitzlar, ingen sås, en citronskiva och separat beställd pommes blev det. Man orkade inte äta upp allt. Det var verkligen jättemycket, men billigt var det för att vara så mycket mat.

Tillbaks till torsdagen.
Efter maten skulle vi åka till ännu ett konstmuseum. På spårvagnen kom Niklas på att han hade glömt sin väska på restaurangen och kom då, för 2:a dagen i rad, med dagens citat. Han sade helt lugnt "Det var ju opraktiskt."
Han fick åka tillbaka och ta nästa spårvagn istället. Väskan var kvar, så det var ingen fara.

Konstmuseumet var nästan ännu tråkigare än det vi var på under onsdagen. Jag fick inte ut något alls av det. Dessutom kostade det pengar, så hade vi betalt det själva hade jag aldrig gått in.

"Der Wiener Prater" stod näst på schemat. Det är ju en nöjespark i Wien där man främst kan se och åka det berömda "Wiener Riesenrad" som är ett kännetecken för Wien. Det var dock för dyrt, så ingen ville åka det, men jag filmade det i alla fall och det verkade riktigt högt. Det är det också. 61m högt är det. Maxhastigheten är 2,7km/h och ett åk tar drygt 4 minuter. Allt det där vet jag eftersom att det var jag som tog fakta om det innan vi åkte till Wien.

Kvällen var fri och nu var det tjejernas tur att laga mat. Det blev också det gott och senare under kvällen var vi nere i allrummet där det fanns datorer, TV, biljardbord och en myshörna. Det slutade med att alla låg där. Det var mindre kul, för ingen pratade med mig och jag kände inte att jag hade något att prata med dem om heller. Så jag gick och lade mig ganska tidigt.

Fredagen, som var sista dagen i Wien, blev lugnare än de båda föregående. Det ända vi skulle göra var att kolla på "Das Hundertwasser haus" som är ett hus utan kanter. Det är bara massa former och grejer, ganska häftigt faktiskt. Dessutom kollade vi på en kyrka till. De har väldigt mycket kyrkor där i Wien.

Lunchen och eftermiddagen blev fri, så jag och spike och de flesta andra gick och åt på KFC. Där hade jag aldrig ätit innan, men det var faktiskt gott. Jag och Didrik delade på en meny med 2 läsk, 2 pommes och massa olika friterade kycklinggrejer.

Gå i affärer ville de göra sedan. Spike ville hitta några jeans, för hans hade gått sönder dagen innan, så han hade nitat ihop dem med en nitapparat. Han hittade dock inga jeans. Däremot köpte han 2 T-shirts på ett ställe. Jag behövde inget och köpte inget.

På kvällen skulle vi ut och uppleva Wiens nattliv. Det blev dock inte mycket av med det. först åt vi på en restaurang där det var ganska hög musik. Jag tog grilltallrik och det visade sig vara en stor plankliknande tallrik med 3 sorters kött, pommes, klyftpotatis och sallad. Tallriken var väldigt osmidig och jag lyckades ställa min Cola på kanten så den vältes ut. Så jag fick ta vatten istället...

Efter maten skulle vi hitta någon klubb. Det gjorde vi inte. Bermuda-triangeln, där det finns massa klubbar och så, var inne för flera år sen, så dit åkte vi inte.
Till slut hittade vi någon klubbliknande grej, men det var inget vidare. Dålig musik, dyr dricka och sunkiga toaletter. Så vi gick därifrån och tänkte åka någon annan stans istället. Spike och några andra började bli lite dragna efter att vi hade förfestat lite på hotellet innan. De gick runt och sjöng och hade sig. Generellt sätt var Spike ganska underhållande under hela resan, med sina fåordiga tyskfraser med egenkomponerade hopbyggnader. Han satt och sa "Ich habe ein gross Elch/Schwanz/något annat." Folk på spårvagnar och tunnelbanor skrattade åt honom.

Vi hittade hursomhelst inget vidare nattliv, så vi åkte tillbaks till hotellet, där jag lade mig ganska tidigt tillsammans med några tjejer. Ja, inte så då, men vi lade oss och sov :P
De andra gick ner till baren i källaren och hade Tekilarace. Spike och Gustav var värst. Gustav var värst av alla och blev rejält packad. Både jag, Cilla, Linn och Louis blev sura på båda 2, men främst Gustav, när de kom tillbaks upp på rummet och väsnades som fan. Vi ville ju sova.

På lördag morgon kändes det som jag hade en praktfull baksmälla trots att jag bara drack 3 Briezers dagen innan. Jag var riktigt glad att vi inte skulle gå på stan den dagen, för det hade jag inte orkat. Jag kände mig helt slut och uppfattades nog som ännu mer tystlåten än vanligt, men det struntade jag i.

Först var det tunnelbana dit vi skulle ta bussen ifrån och sedan var det den där bussresan på 2h till Bratislava igen. Där hann vi ta en bagett innan vi entrade planet och flög hemåt Sverige.

När vi landade möttes vi av ett totalt snökaos. Jocke hade sagt dagen innan, precis innan han åkte till Thailand, att det hade kommit 40cm nysnö. Det märktes. Flygbussen från Skavsta gick visserligen, men under hela resan till Linköping fick jag försöka få tag i taxi, för mamma och pappa kunde inte hämta mig i Mjölby, för bilen kom inte ut ur garaget. Taxi gick knappt att få tag på heller. 30 minuter tog det innan jag kom fram och lyckades beställa en bil. Strax därefter ringde dock Emma, som var i Mjölby och väntade på en buss till Skänninge, och sa att alla tåg från Linköping var inställda, men att det gick extrabussar. Det var ju lugnt ändå tänkte jag, men lite senare ringde hon igen och sa att den bussen som gick då var sista extrabussen. Det var för mycket snö, så vägverket och alla avrådde dem från att fortsätta köra. Alltså hade jag och Spike ingen connection mellan Linköping och Mjölby. Då fick jag ringa länsfärdtjänst och beställa en bil därifrån. Dock var det ju klass 2-varning i hela Östergötland, så det var inte ens säkert att de skulle kunna köra. Kunde de inte det skulle jag inte komma hem alls. Sådan tur var kom de, om än dock 30 minuter för sent. Det blev kallt att stå där och vänta kan jag säga, men hem kom jag till slut och det kändes riktigt skönt! Speciellt som det visade sig att jag hade feber då, så då hade förkylningen börjat ta sig ordentligt. Som ni vet var jag sedan sjuk i drygt en vecka efter det och missade hela lovet, men nu är jag frisk igen :)

Om veckan som har gått är det inte mycket att säga. Träningarna har gått som de skulle och playoff-spelet är snart slut. Imorgon kan vi veta om det blir Almtuna eller Malmö som kommer spela kvalserie med start på söndag. Imorgon börjar också SM-slutspelet där HV möter Timrå, Djurgården Brynäs, LHC - Frölunda och Färjestad Skellefteå. Det blir intressant.

Jag hinner förhoppningsvis slänga upp ett inlägg till innan jag åker till Idre på söndag. Jag har inte köpt något mobilt bredband än, så just nu ser det ut som om jag kommer få vara utan nätet en hel vecka, men jag ska försöka fixa det innan jag åker :)

Jag kan ju också passa på och nämna att jag inte kunde åka på mitt utgångna månadskort igår. De brukar ju aldrig kolla det, men igår ville han kolla det, så det blev dygnsbiljett istället. Det blev det idag med.

Hoppas ni alla har haft en bra vecka hittills!
Vi avslutar, apropå citat, med dagens citat, "Din lobotomerade djävel." Det fick vi lära oss på naturen idag :) Vi har börjat komma in på hjärnan och grejer nu och håller på att lämna nervsystemet och hormonsystemet. Intressantare saker finns ju, men det är helt okej.