Ja, wie die überschrift sagt geht man jetzt an der Universität. :)

Det där var nog den 1:a meningen i denna blogg på tyska. Helt 100% rätt är det säkert inte, men något åt det hållet i alla fall.
När vi ändå är igång kan vi ta samma mening, fast på Swahili. :)
ndiyo, kama jina anasema ni sasa katika chuo, enligt Googles språkverktyg. :)

I alla fall så har jag då nu börjat på universitetet. Det känns helt okej.
Kursen jag ska läsa är dramakommunikation. Jag hade varken lust eller vilja att plugga speciellt mycket nu efter studenten och drama har jag alltid gillat, så en dramakurs på halvfart var perfekt. Just nu vill jag dock mest att året bara ska rinna iväg så att det kan bli sommar, men går man en rolig kurs går sannolikt året i alla fall snabbare än om kursen hade varit tråkig. :)

1:a dagen var i torsdags. 17:15 var det upprop, men jag var där redan 16:45, för att Åsa och jag skulle fixa mitt LiU-kort. Det gick bra, jag fick skriva under ett papper, skriva på kortet och ta ett kort att ha på kortet. Detta kort fungerar både som nyckel, lånekort och legitimation. Eftersom den här kursen är på kvällstid så kan det hända att man stöter på vektare som vill att man ska legitimera sig. Det kan även vara bra att kunna låsa upp dörrar om man lyckas gå ut och de slår igen.

Därefter gick vi bort till Key-huset, där vi ska vara. Tyvärr finns det ingen taxihållplats där, så jag får åka till Zenit i alla fall och så får någon hämta mig där. Denne "någon" kommer vi till strax.

17:15 var det som sagt upprop. Det var inte alls lika många där som hade anmält sig, som vanligt antar jag. Hade det varit fler hade det blivit 2 grupper, en på torsdagar och en på lördagar. Den på lördagar hade varit varannan lördag mellan 9-16. Nu blev det dock bara en torsdagsgrupp och då är det mellan 17-20. Då var det 2st som inte kunde vara med, för de kunde bara på lördagar.

Efter uppropet stal Åsa lite tid och berättade att jag är gravt synskadad och undrade om det fanns någon som ville agera lite assistent/ledsagare, följa mig till och från taxin och hjälpa till lite mer runtomkring när jag behöver hjälp och så. För lära sig hitta där, det går inte. Speciellt inte nu när jag bara kommer vara där en gång i veckan.
I vilket fall sa en tjej "absolut" direkt, som en självklarhet, helt utan tvekan. Miranda hette hon och verkar jättesnäll och trevlig. Vissa personer trivs man ju bara med sådär 1:a gången man träffas. Hon var en sådan, så det känns bra. På vägen ut till taxin lite senare undrade hon varför jag hade blivit blind. Jag hann berätta ungefär halva historien innan taxin kom.

Innan dess hade vi dock gått igenom gruppen, presenterat oss med namn, varför vi var där och var vi kom ifrån. Det var allt från 19-20-åringar till 45-50, så rejäl variation var det. Hela gruppen verkar trevlig och jag tror det kommer bli bra. Förhoppningsvis har alla fördomar och annat försvunnit vid den här åldern, om inte annat så vågar man i alla fall fråga, vilket inte är fallet på främst högstadiet. Där har många fördomar och dömer en utan att egentligen veta något alls. Sådana finns det så klart nu också, men andelen har förhoppningsvis sjunkit drastiskt.

Utöver gruppen gick vi även igenom literaturen, portfolion vi ska skriva på under hela hösten och använda som underlag till tentan i januari etc. Det känns ganska rörigt just nu, men det fixar sig nog. Det blir ju mycket såhär i början.

I måndags gymmade jag för 1:a gången på väldigt länge. Det var 1:a gången jag var på Träningsstudion sedan de gjorde om och flyttade upp allting, från källaren och upp till övervåningen.
Det var dock nära att det inte blev någon träning, för innan jag kom hade Erika varit inne och pratat med dem. Hon sa att de ville att man skulle boka tid för visning av maskiner osv. Det tyckte inte jag att jag behövde, för jag har ju tränat där förut, även om det var ett tag sedan.

Dock hade jag inga pengar, så först fick vi gå och ta ut pengar. Det var lättare sagt än gjort skulle det visa sig, för uttagsautomaten var jätteseg. Koden blev fel, beloppet blev fel, jag fick avbryta några gånger och till slut fick Erika titta så det blev rätt. Riktigt dåligt att automaterna är så sega, speciellt om man inte ser. Då märker man ju inte att man har tryckt fel förrän man trycker på "klar" och automaten säger "Ogilltig kod, försök igen" eller "Ogilltigt belopp, beloppet ska vara i jämna svenska hundratal", eller något i den stilen.

Därefter skulle jag hämta ut min STCC-biljett på närmsta ATG-ombud. Det gick inte heller. Bokningsnumret hade jag i huvudet, men så var man tvungen att ha en pinkod, som jag inte ens hade noterat när jag bokade biljetten. Så det var bara att bege sig därifrån och vidare till gymmet.

Träningen gick däremot bra. Jag värmde upp genom att springa ca 10-15 minuter och körde sedan 3 varv i cirkelrummet. Det var riktigt jobbigt på slutet. Det hade dock varit roligare om Erika också hade tränat, så att jag inte hade behövt träna själv. Nu tittade hon bara på, hjälpte mig om jag behövde någon hjälp och fylde i ett sådant där papper med vikter. Hon hade inte råd att träna sa hon. Vi ska ha ett möte i slutet av månaden ang. ledsagare, så då får vi väl se. Jag och Erika är egentligen inte så lika, så vi får väl se hur det blir...

I tisdags blev det träning igen. Nu var det skotträning hos Terie, som vanligt. Tyvärr var det bara jag som tränade. Albin och Louis var där, men Albin hade skurit sig i fingret dagen innan när de lagade mat. Så jag fick stå helt själv och nöta skott. Jag sköt i drygt en timme, varpå vi körde lite härdning på mig, d.v.s. jag ligger ner och Albin skjuter på mig, och därefter satt vi och pratade lite.

I onsdags däremot blev det ingen träning. Det var fortfarande problem med nyckeltaggarna till hallen. Inte heller på söndag blir det någon träning. Jag vet inte exakt varför än, men det får vi nog reda på imorgon, för då ska vi till Fontänen i Linköping för att prova och köpa LHIF-overaller. Syftet med dem är att alla i hela klubben, alla sektioner, ska ha likadana overaller. Så de ska vi ha på oss ute på tävlingar och så framöver. :)

Mycket mer har inte hänt i veckan, förutom att jag blev kvällens drinkmaster tidigare ikväll. Jag lyckades både göra en Alexander och Rom&Cola. Alexandern blev mycket godare än den vi gjorde när jag, Jocke och Alle testade förra sommaren. Då fick Alle hälla på ca 2dl grädde till för att den skulle gå att dricka. Nu blev den mycket bättre, men lite stark ändå. Jag skulle ha haft ännu mer is än vad jag hade.

Vi avslutar med 2 låtar. De lite roliga Elov & Beny, med låten "Hal som en tvål" och undertiteln "The soap song".
"Jag vill ta på dina lår,
ringer på din telefon,
jag vill höra på din röst,
vi kan ses om du har lust,
vi kan gå på restaurang,
du och jag har ett särskilt band,
Jag kan va din Don Juan,
svara nu kan jag få chans?"
Lyssna så får ni höra! :)

Vi kör också Talisman's gamla rockklassiker, I'll be waiting!