En fråga säkerligen många har ställt sig och undrat över, så även jag. Nu behöver jag inte undra längre, nu vet jag.

Det ända svar jag kan ge är att man märker det, man känner det inuti, i hjärtat. Det är en känsla som inte går att beskriva i ord, något utöver de där vanliga förälskelsekänslorna, som i sig är så magiskt fina, men det här är något mycket större. Något abstrakt som är svårt att greppa. En känsla av total lycka till 110%, en trygghet och tillit större än något annat, en känsla som säger "jag lämnar dig aldrig, aldrig någonsin, vad som än händer". Det är den där känslan som får två människor att fläta samman fingrarna, se varandra djupt i ögonen, kyssa varandra, ömt och mjukt, och lova varandra evig kärlek. Det låter klyschigt, jag vet, men det är verkligen så det är.

Jag vet att jag har hittat rätt. Mitt hjärta har hittat hem, det är hos dig det hör hemma, långt där inne hos dig, på samma sätt som jag mer än gärna tar emot dig och sveper in ditt hjärta, dina händer, ditt hår, dina läppar, din röst, din kropp, ja, kort sagt, allting som är du, med så mycket värme, trygghet och kärlek det någonsin går att tänka sig.

Det är dig jag älskar, det är dig jag vill dela mitt liv tillsammans med. Det vet jag, utan tvekan. Det är stora ord, jag vet, ord man ska vara väldigt försiktig med, för de kan såra något så fruktansvärt mycket om de uttalas och sedan inte hålls. Därför är jag oerhört försiktig med dem. Jag skulle aldrig säga det om jag inte var helt säker på att jag verkligen skulle kunna hålla dem.
Jag är säker. Så säker man kan vara. Det är ord direkt från hjärtat, från det allra innersta av hjärtat. Där inne finns du. Alla ord som har uttalats, alla meningar, alla hundratals, tusentals magiskt fina sms, alla timmeslånga telefonsamtal, men framför allt, de 3 dygn vi har haft tillsammans. De allra 3 första dygnen tillsammans, men långt ifrån de sista. Där inne, i det djupaste av mitt hjärta finns du, allra längst där inne, dit ingen annan någonsin har tagit sig och där ingen annan någonsin kommer att ta sig, för den platsen, den är din, bara din.

Du är det bästa och finaste som någonsin har hänt mig och någonsin kommer hända mig. Du är mitt hjärta, min själ, mina andetag, ja, mitt allt. Du är som ett guldkorn i sanden, ett guldkorn jag har lyckats finna, ett guldkorn mer värt än alla världens pengar, ett guldkorn mer värt än allt på jorden, ett guldkorn jag aldrig, aldrig, vill släppa,för det är det dyraste jag har.
Du är som en ängel utan vingar. En ängel, sänd från den finaste av änglahimlar, så magiskt fin, med ett leende som får mig att smälta totalt, en röst som får mig alldeles varm och ett hjärta, fyllt med så mycket av den renaste och finaste av kärlek. Du läker mitt hjärta, du gör mig hel.

Idag var det jobbigt att gå upp. Tankarna snurrade om varandra, ljusa som mörka , hopp och förtvivlan. Att det ska vara såhär är hemskt, säkerligen både för dig och mig. Jag förstår inte hur och varför det har blivit såhär och ibland kan jag inte låta bli att tänka de hämska tankarna vars innebörd säger att det är slut, att allting är över, att denna magiskt fina kärlekssaga är slut innan den knappt har börjat. Dessa tankar får tårarna att tränga fram och hjärtat blöder. Jag begraver huvudet i din tröja, som alltid ligger vid min kudde, gråter lite och pussar sönder den, precis som jag mer än något annat skulle vilja göra med dig. Krama så hårt, så hårt, men ändå så mjukt och försiktigt, känna din kropp och din värme tätt intill mig, pussa dig alldeles blöt, kyssa dig gång på gång, mjukt och omsorgsfullt, med så obeskrivligt mycket kärlek bakom varje liten beröring.

Jag brukar vanligen ha huvudet på din tröja när jag ska sova, men två nätter på rad har jag nu haft den på mig istället. Det känns bra, det är som du är närmre då, som du trots allt är här på ett sätt, här, hos mig, där jag så otroligt gärna vill att du alltid ska vara.

Din tröja ger mig hopp, mina tankar ger mig hopp, för någonstans där inne vet jag att allt det vi sa och lovade varandra, det är inte borta, det försvinner inte bara sådär. Det är svårt att förklara, men för att du är du och för att jag är jag. Det låg så mycket kärlek, ett sådant djup, bakom allting, ett djup som inte infinner sig om man verkligen inte menar det man säger. Allt vi lovade, allt vi sa, det finns där inne, hos både dig och mig, det är jag mer än helt säker på.

Just nu är kontakten minimal, 100 sms på en månad, och det känns så fruktansvärt tomt utan dig. 100 sms kunde det bli på 2-3 dagar för sisådär 6 månader sedan. Om 6 månader kan vi vara där igen. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda, det kan bara tiden utvisa och den kan vi inte påverka. Man får ta en sak i taget, det går inte att ta allt på en gång, det kvittar vad det handlar om. Allt har sin tid, så enkelt är det, även om det är hemskt jobbigt ibland. Den raka vägen är inte alltid den rätta, just nu är det väldigt krokigt och snårigt, men på något sätt tror jag ändå det här behövs. Det behövs för vår gemensamma framtid tillsammans, precis som du sa, strax efter att du var här s

enast, för drygt 3 månader sedan.

Jag har mina teorier om varför det har blivit såhär, men det är bara teorier, bara spekulationer. Jag vet inte. Kanske vet inte du heller, men längst där inne känner jag att det kommer bli bra, att vi kommer klara det här, att våra hjärtan kommer leda oss dit vi verkligen vill, ut ur denna mörka, blåsiga höstkväll och in i vårens och sommarens evigt ljusa, hoppfulla och vackra framtid. För ingen av oss vill ha det såhär, det är jag tämligen säker på.

Igår när jag satt i köket och läste kurslitteratur och pimplade kopp efter kopp med kaffe och solen sken in genom fönstret, då kände jag hur solen och värmen spred hopp och tro till alla tankar och drömmar. Snart är det vår, det blir varmare, ljusare och det kommer ske stora livsförändringar i båda våra liv. Förhoppningsvis kan dessa livsförändringar vara till det positiva för oss, för jag vet att det kommer bli bra, på ett eller annat sätt. Jag tror på oss och det kommer jag alltid att göra. Jag tror och lever för kärleken, för att älska och bli älskad av någon, det är det finaste som finns. Det finns inget som slår ren och äkta kärlek, så enkelt är det.

Jag har drömt sanna drömmar tidigare. Var det jag drömde natten till igår ännu ett exempel på det, då kommer jag/vi bli världens lyckligaste, det kan jag utan tvekan lova. :) <3