Otroligt fint och bra här i Idre, + en riktig stjärnsmäll...

Tid: 23:23:00
Datum: 2011-03-30
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Bara 2 dagar kvar här i Idre nu. Det har varit 4 dagar fylda av grym skidåkning i kanonbra backar och superfint väder, but lets rewind the tape and see how it started...

Det hela började med att jag åkte in till Linköping i fredags för att möta upp Jennifer, där jag skulle sova natten till lördagen, för smidighetens skull. Bussen avgick nämligen från Norrköping 08:00. Alltså var det smidigare att sova hos henne än att åka färdtjänst in på morgonen.

Innan jag åkte tänkte jag igenom packningslistan, hade jag med allt?
Nesesär, check, kläder, check, termobyxor, check, dator, check, skidglasögon, check, allt var med. Så jag åkte till Mjölby och bytte till linjen mot Linköping. Då slog det mig vad jag hade glömt. Det mest basic av allting, det som är en självklarhet att ta med sig varje gång man går ut genom ytterdörren, käppen. Hur jag kunde glömma den är ett mysterium, men likväl gjorde jag det.

Väl inne i Linköping var det alltså bara för mig och Jennifer att ta bussen till Syncentralen, för att se om Elisabet var där och kunde låna ut en käpp åt mig en vecka. Ingen var där. Torbjörn dök dock upp, men hade ingen nyckel till rummet där käpparna finns. Så det var bara att klara sig utan käpp hela veckan...

Hemma hos Jennifer, mitt ute i obygden, fixade vi våfflor, åt dessa, + ett gäng pannkakor, pratade en hel del och såg på TV.

Bussresan förflöt utan några större problem, men noterbart var att jag varken lyssnade på musik eller läste över huvud taget. Jag och Jennifer pratade om allt möjligt och jag halvsov då och då. De ca 8 timmarna förflöt förvånansvärt snabbt.

Jag, Patrik, Thaer, Nisse och Mattias bor i en stuga, de 2 sistnämnda ledsagare. Även Jennifer flyttade från sin stuga till våran.

Under natten mot söndagen sov jag inget vidare. Patrik snarkade som en dåre. Jag gick därför upp och satte mig vid datorn vid 6:30.

Senare under dagen väntade skiduthyrning och lättare åkning som warmup.

Skidor, stavar, pjäxor och hjälm hyrdes och sedan började jag och Mattias i Tunnelbacken, en blå backe, som lite warmup. Det kändes lite ovant i början, men efter några åk tröttnade vi på den och tog Västbacken, en ganska lätt röd backe.

Där åkte vi under resterande delen av förmiddagen och lite under eftermiddagen. Vädret var inte det bästa, lite snö och moln, men under måndagen sken det upp och blev riktigt fint väder. Strålande sol och blå himmel. Kanonbra backar och inga liftköer. Vad mer kan man kräva av en skidresa?

Det blev mycket åk i Nord, de blåa Turisten 1 och 2, röda Palmbacken, Mellanbacken och Carwingsvängen, och de svarta Specialen, Svarten 1 och 2.

Mellanbacken och Carwingsvängen var de populäraste backarna under dagen. Carwingsvängen och Specialen är snarlika, Specialen är ganska lätt för att vara svart och Carwingsvängen är ganska svår för att vara röd, faktiskt nästan svårare än Specialen, tack vare att den är smalare.

Åkningen stämnde bra. Det ända missödet var att jag körde på en markeringskäpp och flög en bit. Dock var det inte mitt fel. Mattias trodde inte det skulle vara någon fara, att jag skulle klara mig förbi den, men det gjorde jag inte. Dock var det ingen fara med mig.

Igår var vi ute i backarna strax efter att de öppnade. Vädret var strålande och backarna var super. Riktigt, riktigt fina backar, skidorna greppade kanonbra och underlaget var slätt och fint. Vi höll oss mest i Nord även under förmiddagen, fortsatte åka Carwingsvängen, Specialen och Mellanbacken. Vi tog oss dock över till Ostbackarna en stund, där vi åkte Glader röd, som är ganska lång och varierande i lutning. Mot slutet lutar den på riktigt bra. Även Butter tog vi oss ner för. En riktigt brant svart backe där farterna blir rejält höga.

Under eftermiddagen provade jag på att åka med Robin, en relativt grön ledsagare som just är med här för att lära sig ledsaga. Vi började lite lätt i Västbacken, men så åkte vi över till Nord igen, tog några åk i Turisten och Mellanbacken, som blev eftermiddagens backe med stort B. I det stora hela gick det bra, men det var lite småmissar sådär, som man kanske inte tänker på i början. Exempelvis missade vi att stanna och ta ut åkriktningen innan vi åkte en gång, vilket Mattias och jag alltid gör, han höll i min arm lite för länge när vi gled fram till sittliften och tog tag i min arm lite för sent när vi skulle av densamma. Lite småsaker sådär, som även kan vara individuella. Inte alls säkert att alla vill ha det så, men jag vill ha det så.

Idag åkte jag vidare med Robin. Backarna var lika bra som igår. Strålande sol och nypistat. Mellanbacken blev dagens första destination och sedan gav vi oss på Carwingsvängen och Specialen. Det var inga problem. En gång hamnade jag bara utanför banan, flög ut i liftspåret och tillbaks igen. Annars var det ingen fara.

Framåt lunch åkte vi över till Ost och åkte Glader röd igen. Även det gick bra. Sedan skulle vi ge oss på Prosit. En svart backe vid Butter och Tävlingsbacken. Det började bra, men sedan small det och det ordentligt. Robin låg lite för långt bakom mig. Jag åkte över kanten till en brant. Han kom efter, men när han kom över kanten såg han en dam som stod mitt i backen, mitt i branten. Jag var på väg rakt mot henne. Han försökte korrigera mig lite mer åt höger, men det var för sent. Jag frontalkrockade med henne. Ena sekunden gick det milt sagt skapligt fort, nästa sekund låg jag med huvudet ner i snön och gled flera meter. Vet inte hur långt jag gled, men skidor och stavar flög all världens väg och glasögonen gick sönder. De kunde vi dock reparera lite senare.

Trots den otäcka smällen måste jag ha haft en sagolik tur. Jag fick lite näsblod och överkäken fick sig en smäll, annars ingenting. Damen gick det dock värre för. Ett spräckt ögonbryn och en rejäl lårkaka blev facit av det hela. Vi befarade först att hon hade brutit något, men när hennes man hade åkt ner och hämtat skoterfolk konstaterades det att det troligen "bara" var en kraftig lårkaka.

Lite obehagligt var det, så klart, men Robin var märkbart mer sjärrad än mig. Kanske förståeligt. Han såg ju hela insidenten. Jag uppfattade inte ens att jag krockade med någon. Inte förrän jag låg i snön och hade satt mig upp igen förstod jag det. Dessförinnan trodde Robin att både jag och tjejen hade dött. Hon låg i backen, jag låg i backen, men så rörde jag mig. Jag hörde Robins sjärrade röst i öronsnäckan och man hörde märkbart hur lättad han blev när jag slutligen rörde på mig.

En riktig smäll var det, men det är sådant som händer. Kanske var det lite dumt att ge sig ut i så branta backar med en ledsagare man bara har åkt 1,5 dagar med, men i huvudsak var det ändå, hur taskigt det än låter, damens fel. Att stanna mitt i branten i en svart backe är inte så smart. Visserligen kan hon möjligen ha tvekat på backen, den kanske var för brant, men då ska man ändå inte stanna mitt i backen. Jag, som kom i full fart bakom henne, hade ju inget att göra och Robin, som visserlogen som sagt låg lite långt efter, hann inte korrigera mig..

På det stora hela måste vi ändå ha haft en oerhörd tur. Hade jag inte haft hjälm hade det troligen gått betydligt värre...

Efter olyckan tog vi det så klart lite lugnare och åkte bara blå backar fram till lunch. Efter lunchen var det, som vanligt under dessa läger, fria aktiviteter, bowling etc. Jag, Jennifer, Patrik, Robin, Johanna och Maja bestämde oss för att just bowla.

Det var länge sedan jag bowlade och precis som senast, för 2 år sedan, vi var där och skulle bowla, ville de först inte låta oss ha rännskydd. Jag sa dock att jag var tvungen att ha det eftersom att jag inte ser och då var det inga problem. Jag fick 92 poäng på första serien och 114 på andra. Ganska okej, men inte jättebra. Jag vann i alla fall på våran bana, där jag, Jennifer och Maja spelade.

Nu är det bara 2 åkdagar kvar. Jag har dock funderat på en kul grej. Jag skulle vilja ha ett åk med onboardcam på hjälmen. Det finns ju små videokameror man kan festa på hjälmar etc. men jag tänker att man annars kan tejpa fast min videokamera på hjälmen med silvertejp. Det skulle nog se ganska konstigt ut, men skulle nog ändå funka, men frågan är om jag vågar? Smäller det är det troligen ganska kört. Mattias sa dock att han kunde åka bakom mig, som vanligt, och filma samtidigt som han ledsagar. Det skulle också fungera, men det blir ju inte riktigt onboard. Vi får se hur det blir med den saken. Vad tror ni?