Nej, förutsättningarna är, och har tyvärr inte varit, de bästa inför SM, som går av stapeln nu i helgen i Enköping. Laget har tränat alldeles för lite tillsammans, folk har missat träningar av div. skäl, t.ex. sjukdom, resa, skada eller annat. Vi har inte fått något ordentligt matchsspel sedan i början av mars, då senaste Stockholmsserien gick av stapeln. Därefter har det sagts X antal datum i april för nästkommande serie, men det har hela tiden blivit inställt och nu senast fick vi ställa in p.g.a. brist på chaufför. Pelle kunde inte köra upp och Linda jobbade. Att hitta någon som kan köra upp till Stockholm en helt vanlig tisdag, komma hem mitt i natten för att sedan, troligen, gå upp och jobba dagen efter är inte lätt. Så då blev det, tråkigt nog, inget av.

Dessutom har vi varit så få på träningarna att vi inte har kunnat spela match. Vi har, inte helt ovanligt, varit 2 spelare, vilket har inneburit en massa skott och straffar, men betydligt mindre försvar och inget matchsspel alls. Detta till skillnad mot förra våren, då vi var 7-8 spelare på varje träning, men Oskar har flyttat och Andreas kan inte spela just nu. Vi andra har varierat deltagande. Jag, Albin och Jennifer försöker alltid vara där. Av oss 3 har nog Jennifer lyckats bäst. Hon är alltid där. Jag har varit iväg på kryssningar det senaste och Albin dras med div. småskavanker, men vi är ändå där i 95% av fallen. Jakob har sina studier och dyker bara upp ibland och Jonas dyker upp när han kan och har råd att åka dit. Louise är så gott som alltid där tillsammans med Albin, men är inte med och tränar alla gånger. Hon brukar då dock hålla koll på våra skott, var de går ut, hur höga skotten blir om det blir "high ball", var vi skjuter mål osv.

Kommunikationen i laget är inte heller den bästa. Vissa av oss är inte så bra på att meddela om man komer eller inte, gäller både spelare och tränare. Det är ingen hållbar situation. Kommer man inte på en träning måste resterande spelare/ledare veta det och det gäller som sagt både spelare och ledare.

Situationen kring Pelle har också varit minst sagt sjögångslik. Att han och Jonas inte går ihop är ingen hemlighet. Jonas har flera gånger funderat på att sluta, mycket p.g.a. hans ekonomiska situation. Ett månadskort kostar 640kr/mån. Han är ensamstående och måste jobba för att få ihop sin lön. Efter hyra och div. utgifter blir det knapert. Senast lyckades vi övertala honom om att fortsätta genom att påpeka att han behövs i laget och att vi inte har råd att tappa honom. Eftersom att goalball är en så liten sport, som den faktiskt är, märks det oerhört tydligt om någon inte är på träningen.

Jonas fick då ett bidrag, som Jennifer egentligen skulle ha haft, för att kunna ha råd med ett månadskort.
Då kommer bara nästa problem. Precis som för mig tar ett träningspass inkl. resor 5,5h för honom med färdtjänst. Skillnaden är att med min situation kan jag avsätta 5,5h till träning varje dag. Det kan inte Jonas, för han måste jobba och försörja sig. Han är en grym tävlingsmänniska, vill alltid ge 100%. Kan han inte det, då är det ingen idé, vilket är fallet nu. Han har haft bekymmer med sitt knä en längre period och har nu bestämt sig för att hoppa SM. Han känner inte att han kan ge 100% och med hans och Pelles mindre bra relation kan det leda till stora spänningar i hela laget om han skulle dra upp den skadan ännu mer. För som sagt, Pelle och Jonas går inte ihop.

Kring Pelle har det också varit blåsigt. Hans vara eller icke vara som tränare har åkt fram och tillbaka. Vi i laget är dock eniga om att det känns som att hans motivation och vilja inte riktigt finns där på samma sätt som tidigare. Dessutom har han varit väldigt mycket borta på senaste p.g.a. div. orsaker, så vi har haft några tränarlösa träningar, då Linda har jobbat. Pelle har dock själv sagt att han ska gå upp på heltid i höst med jobbet och inte kommer ha så mycket tid med goalballen, vilket han inte har haft nu i vår heller. Han kommer kunna vara med och ordna resor etc. men inte coacha oss, vilket jag tycker är helt rätt. Har man inte varit med på så många träningar själv som tränare, då ska man inte heller coacha laget.

Så, vi behöver en ny tränare.
Tyvärr är det inte det lättaste att hitta. Inte många vet vad goalball är och det är ett idiellt jobb som ändå tar en del tid, vilket innebär att viljan och motivationen absolut måste finnas där. Det är det allra viktigaste. Kunnandet kan komma allt eftersom, men ett sportintresse och ett intresse för ledarskap är ett väldigt stort plus.

För egen del har jag åkt på någon form av hälsene/muskelinflammation. Troligen beror det på mina löpskor, för det känns mest efter intervallerna. Det har känts från och till under hela våren, vissa pass känns det inget alls, andra gör det riktigt ont, och nu de senaste veckorna har det kulminerat. Förra torsdagen hade jag ont hela dagen efter onsdaens pass. Jag har kommit fram till att det är skorna som har för bra dempning, eller man kanske ska säga för dåligt stöd, på utsidan. När jag springer hamnar nämligen foten aningen snett, så att utsidan av densamma hamnar snett neråt, vilket snedbelastar hela foten, hälsenan och benet.

Därför begav jag mig till Löplabbet, efter att ha mailat och hört med Fredrik, vår naprapat, om vad han trodde och tyckte, för de kan verkligen det där med skor. Fredrik tyckte jag skulle gå dit först, höra vad de sa, och sedan köra träning som avlastar hälsenan ett tag och kanske smörja Voltaren då och då för att påskynda läkningsprocessen.

På Löplabbet förklarade jag hursomhelst mitt problem och fick sedan springa på ett band, samtidigt som tjejen som expedierade mig filmade och tittade på hur jag satte i fötterna och rullade på dem, helt enkelt, hur mitt löpsteg såg ut. Jag behövde mer pronationsstöd. Så hon hämtade några skor som jag fick prova. Först gällde det att hitta rätt storlek. Det konstiga var att 42 var för små. Normalt har jag 41,5 i skor och 42 i kängor, så det var lite konstigt, men till slut hittade vi rätt storlek. Därefter gällde det bara att hitta den bästa och skönaste skon. Skon jag hade innan, som jag köpte tidigare i vinter, är tydligen en av de mest dempande skorna som finns på marknaden, Asics Gel Nimbus 12, tror jag det är, men är inte helt säker.

Nu beslutade jag mig ändå för ett par Nike, men är inte alls säker på modellen. De ger i alla fall bättre stöd för foten och kändes som de slöt mer kring foten än vad de andra jag testade gjorde. Dessutom fick jag dessa 10% billigare, eftersom hon jag pratade med kände Fredrik. Hon var löperska och brukade gå hos honom ibland. Snällt!

Hoppas bara dessa blir bra nu. Jag ska ändå ta det lugnt med intervallerna ett tag, köra lite avlastande träning för hälsenan och smörja Voltaren då och då. Ger det inte med sig ska jag höra av mig till Fredrik igen. Skönt när man har kontakt med och möjlighet att prata och få råd av folk som verkligen kan! Ännu en fördel med landslaget ;)

Så, nu har jag alltså ett par, i princip helt nya, Asics Gel Nimbus här hemma, nypris 2000kr, som jag vill bli av med. De är införskaffade i december och ser ut som nya. Strl 41,5. Någon som är intresserad av en grym löpsko?

Nåväl, åter till helgen. Jonas följer som sagt inte med, vilket innebär att det blir jag, Albin, Jakob och vårt lån från Göteborg, David, som jag nu inte har träffat på 1,5 år. Vi får se hur det går, men vi ska kriga in i det sista och ge allt! Vi möter Fifh med Fatmir, Stefan och grabbarna, IFAS, där Niklas, Piotr, Micke och de andra spelar, och Brukarhuset, med de gamla gubbarna och f.d. lanfslagsspelarna, vissa av dem. Det blir tuffa matcher, men Brukarhuset kan vi ha en bra chans mot. Håll tummarna för oss!

Sverige är nu framme i semifinal i VM, efter att ha slagit tyskarna, som vi mötte i bronsmatchen förra året, med 5-2. Egentligen skulle det varit 6-2, eller så skulle inte Kanada gjort 2-1 på oss i förrgår, för det var ett exakt likadant mål. Ersberg höll då pucken, kanadensaren slog ändå in den i mål och det blev mål. Man ansåg att Ersberg inte höll den tillräckligt bra. Dock var det samma sak igår, när Endras, den tyske målvakten, höll pucken och en svensk slog in den. Då blev det bortdömt. Domarna gjorde dock, precis som Wikegård sa, i vilket fall fel. Antingen skulle det varit mål, eller slashing på svensken, eftersom han slog på målvaktens plock, men det blev ingenting.
Nu är det visserligen inget att orda om, eftersom Sverige ändå vann, men hade tyskarna vunnit, då hade det garanterat blivit skriverier om det där.

Nu får vi i alla fall möta Tjeckien imorgon. Det blir fruktansvärt tufft, för tjeckerna är riktigt, riktigt bra, med Jagr i spetsen. Jag håller dem faktiskt som favoriter till guldet, även om jag så klart håller på Sverige imorgon. Den andra semin blir Finland/Norge mot Ryssland/Kanada. Den sistnämda blir en riktig godbit senare ikväll, eftersom att det var just dessa båda som möttes i kvarten förra året. Då blev det "respass" för Kanada, som Calle Johansson så fint uttryckte det, så de vill nog ha revansch i år. Det går att läsa mer om VM på hockeybloggen, så klart.

Lite hockey blev det ändå där, mitt i all sommarvärme som faktiskt råder. Ja, inte just idag, det är lite kyligt att sitta på altanen just nu, men i förrgår kväll, vilket väder! Klockan var drygt 23:00 och jag satt ute på altanen i shorts och T-shirt och drack Grapetonic. Inte ens många sommarkvällar som bjuder på det! Helt otroligt!

I helgen som var blev det 20-årsfest för Louise. Det blev en mycket trevlig tillställning med god mat, tacolasagne, dricka och lite lekar. Vi körde bl.a. "Jag har aldrig" och "Sanning eller konka", vilka båda 2 var första gången för min del. Kul var det dock, men tyckte nästan vi grillade Jonas lite för mycket med div. obehagliga frågor. Jag fick dock ganska snälla frågor och det var ingen fara, eftersom man var bland vänner.

Runt 3 somnade vi, jag, Oskar, som var hemma från Västerås, Jonas och Patrik, som sov över hos Albin och Louise. Redan 9:30 var det dock upp igen, för att äta lite snabb frukost och sedan åka med mamma, pappa och mormor till stugan för första gången i år. Det blev rengöring av köksskåp och verandaräcke, fika 3 gånger, bärande av grenar och läsande av kurslitteratur, samtidigt som jag insöp landets alla djud. Härligt, och varmt!

Dagens låtar blir inga mindre än Avril Lavigne's "nya", What the hell, men här i en PJ Project bootleg mix, riktigt grym, och Annakiya med låten Vergessen (Bazzpitchers remix), också den riktigt bra!