Först och främst ska jag säga att jag hade fel. Förra inlägget blev inte det sista på den här gamla hederliga HP-datorn, som jag skrev då. Jag sitter nämligen fortfarande vid den. Orsak? Uppsatsen är inte helt klar än. Eller ja, själva uppsatsen är klar, deadline var i söndags, men jag har inte gjort något åt den kritik jag har fått på den ännu. så det ska fixas till, lite ändringar av källor, fixa till lite nya stycken, dubbelkolla alla länkar osv osv.

Därefter ska jag gå över helt till nya datorn, som jag dock redan har börjat använda lite smått. Främst till att uppdatera hemsidan. Den har ju legat nere hela våren p.g.a. att jag inte har kommit åt redigeraren och idrottonline inte har kunnat hjälpa mig med problemet, eftersom det tydligen ser precis likadant ut visuellt sett som det alltid har gjort. Med Jaws (skärmläsaren) har det dock inte gjort det. Med nya datorn och en nyare version av Jaws kommer jag dock åt den igen. Dock var det inte så felfritt som jag trodde att det skulle vara. I Explorer kom jag nämligen inte åt ramen där man väljer om man vill skapa en ny sida, kopiera, klistra in etc. i editorn, vilket gjorde att jag ändå inte kunde skriva. I Crome kom jag åt den ramen, men då kom jag inte åt ramen där man skriver själva texten. Det slutade med att jag fick skriva det jag skulle skriva här på blogg.se, kopiera HTML-koden och klistra in den i editorn på hemsidan. Rörigt va? Det funkar i alla fall, bortsett från att inläggen ser jättekonstiga ut i Crome. Jag funderar på om det kan vara HTML-kodningen för ny rad, <br />, som inte fungerar i Crome. Jag ska testa och se, men här har ni i vilket fall hemsidan, som är rejält uppdaterad nu sedan senast jag länkade till den.

Det var dock inte det det här inlägget skulle handla om. Eller ja, delvis har det ju med det att göra, men våra nya mål är nu äntligen på plats! Det känns smått overkligt, för oj vilken röra det blev av hela den historien.

Det började med att kommunen beviljade pengar till nya mål. Det var drygt ett år sedan nu. De skulle komma upp till höstsäsongen 2011 drog igång i augusti.

Väl framme i augusti fanns inga mål på plats. Anledningen var att några bomar hängde i vägen i taket på hallen, vilket gjorde att målen inte fick plats. De hissas ju nämligen ner från taket med hjälp av hissanordningar.

Bomarna ville de ansvariga för hallen inte flytta på, så det hela ledde till att vi slutligen fick byta hall, för att kanske få upp målen i den nya hallen. Då var det dock basketkorgar som hängde i vägen och som de ansvariga för den hallen inte ville flytta på.

Till slut gav de ändå med sig och hallen godkändes för att få och kunna sätta upp målen, men när de väl skulle monteras, runt jul i vintras, nej, då höll tydligen inte väggen i hallen för de tunga konstruktionerna och där har vi stått hela våren. Ingen har velat ta ansvar. Kommunen, som vi trodde var skyldiga, visade sig vara helt oskyldiga och istället lika förtvivlade som vi över att målen inte kom på plats. Leverantören av målen ville ju självklart inte lägga ut pengar för att förstärka en vägg och bolaget som äger byggnaden ville inte heller de betala.

Till slut föll bitarna trots allt på plats, väggen förstärktes, målen monterades och elen drogs.

Vi trodde knappt våra ögon, jag, Albin, Louise och Jakob, när målen plötsligt hängde där en träning. Träningen var utan Linda, då hon hade blivit tvungen att jobba, så hon fick reda på det via sms och blev helt exalterad.

Elen var då dock inte dragen, men två veckor senare var allt klart och en nästintill salig stämning infann sig när målen sakta men säkert hissades ner från taket, nådde marken och var redo att användas.

Under året som har gått, + tiden innan det, har vi använt oss av mål som har stått längst in i ett förråd. Vi har fått plocka ut dem, skruva ihop delarna, som knappt gick att skruva ihop mot slutet, bära bänkar och ställa dem på målen, så att de inte skulle flytta sig allt för mycket när man stötte mot dem, innan varje träning. Samma sak efter varje träning. Då bars bänkarna bort, målen skruvades isär och stuvades in, längst in i förrådet.

Att två landslagsspelare, jag och Albin, har tvingats spela med dessa rangelhögar till mål i över ett år, det är inte acceptabelt. Hade det varit någon annan idrott, handboll, innebandy, fotboll eller hockey, då hade det blivit världens mediapådrag. Tänk er att landslagsspelare i handboll skulle träna, men att målen knappt satt ihop eller rentav saknades. Det skulle ju bli skandal, men här har det inte skrivits en enda rad om det.

Nu är de hursomhelst på plats och det är huvudsaken och man märkte skillnad direkt. Vi har en precisionsövning, där laget tävlar just som ett lag. Planen är indelad i zoner, 1-5 och spelare 1 säger ett nummer där h*n vill skjuta. Träffar h*n får laget ett poäng. Det gäller att träffa alla fem zoner på rad. Gör man inte det får man börja om på noll. Med de gamla målen hade vi aldrig klarat hela utmaningen. Nu klarade vi den två gånger på en och samma träning! Så det är en enorm skillnad! Läs mer på hemsidan, där det också finns en bild på målen.

Vill ni föresten läsa mer om oss eller se vad som händer mer i realtid så har ni vår facebooksida här. :)

Sedan senast har värmen kommit på allvar. Äntligen får man väl ändå säga, efter den oerhört trista april och första halvan av maj. Förra veckan var det ruskigt varmt och det blev en hel del timmar ute på altanen, med antingen musik eller band i öronen. Jag håller ju nämligen på att digitalisera alla mina drygt 250 kassettband med, ja, vad ska man kalla det, ljuddagbok, jag har spelat in sedan 2002. Jag började digitalisera i somras och är nu framme på år 2006. Vi var precis i Idre, vilket var första gången jag åkte skidor efter att min syn blev sämre 2003. Det blev gröna och blåa backar hela veckan. Det är lite skillnad nu, när den sista synresten, som jag ändå hade då 2006, är borta, men där jag ändå åker svart och rött nu. Det går framåt! En annan kul grej var att jag då sa att mamma hade sagt att de som bodde i stugan under oss och som också var med på Idreresan med SRF, var Ericas, en tjej i min dåvarande klass, kusiner. Kan ni gissa vem det var? Nej, klart ni inte kan, men det var ingen annan än älsklingen. Vem kunde tro det då, att vi om sex år skulle vara världens lyckligaste? Då kände vi inte ens varandra, hade bara träffats någon gång tidigare, men aldrig pratat med varandra. Knappt ett år senare, 2007, skulle vi börja i samma goalballag, men inte heller då prata med varandra. Det är fascinerande vad relationer kan förändras med tiden, både åt det positiva och negativa hållet. Jag hoppas dock, av hela mitt hjärta, att vår relation aldrig går åt det negativa hållet, för jag vill alltid, alltid, vara nära den tjejen, min finaste och vackraste sol. <3

Värmen blev dock kortvarig, för nu har betydligt kyligare vindar dragit in över oss igen, även om det fortfarande är relativt skönt. Det är dock inte så skönt som det var förra veckan och i helgen, när mamma, mormor och jag var i stugan och jag låg och stekte på bryggan i stort sett hela söndagen. Jag tog dessutom årets första dopp! Nästan två månader tidigare än förra året, när gångerna jag badade utomhus går att räkna på ena handens fingrar. Detta måste nästan vara någon form av rekord för min del...

Vi avslutar också i sommarens tecken, för imorgon är det ju faktiskt juni. Tiden går så galet snabbt och halva 2012 har snart gått. Här är i alla fall två potentiella sommarhits, låtar som spelas väldigt mycket just nu och som jag inte brukar lyssna på annars, men båda dessa är bra. Panetoz med Dansa pausa och Alina Devecerski med Flytta på dig. Riktigt bra båda två tycker jag!