Första landslagslägret efter paralympics
Tid: 17:13:00 Datum: 2012-11-12 Kategori: Goalball
I helgen var det så åter dags att bege sig upp mot huvudstaden för det första landslagslägret efter Paralympics. Man skulle kunna säga att det var som en kickoff inför Rio om fyra år. Det är nu vägen dit har startat på allvar, men fram till det stora målet är det en lång väg att vandra. Sverige är för det första än så länge inte kvalificerat till Rio, vilket så klart är första målet för att nå det slutgiltiga, det stora, målet.
För att ens nå dit är det dock nu vi måste träna, det är nu grunden läggs för framtiden, det är nu varje träningspass räknas. Det går inte att tro att man kommer vara där om fyra år, att allt löser sig. Nej, det är en mängd träning, många, många timmars slit, som ligger bakom det hela och det är därför alla de sex pass i veckan vi har som minimumkrav nu räknas. Varje pass är viktigt. Många bäckar små, som man brukar säga.
Alla pass är inte roliga, vissa dagar känns det bara som att man vill strunta i allt och bara dra täcket över huvudet. Samtidigt är det just det här jag och de andra killarna brinner för. Det handlar inte bara om att träna, det blir som en livsstil. Det gäller att äta rätt, vila och få en balans i det sociala livet för att träningen ska kunna fungera optimalt. Kort sagt, det finns inga genvägar till framgång, det handlar bara om att träna, träna och träna ännu lite mer med många, många, timmars hårt slit bakom de prestationer som senare syns på planen.
Lägret i helgen innehöll mycket teori. Det var utvärdering av säsongen i stort, Paralympics i synnerhet och sist men inte minst, framtiden.
Siffror och statistik över gjorda /insläppta mål under en match, antalet räddade/insläppta straffar under en match, antalet straffmål/missade straffar under en match osv. från hela säsongen ställdes mot samma siffror under paralympics, varifrån det tydligt gick att utläsa att i stort sätt all statistik från hela säsongen var positiv, medan i stort sätt all statistik från Paralympics var negativ. Det gick också att se att vi ändå släppte in i stort sätt lika få mål/match som tidigare under säsongen, just under Paralympics, men att den stora boven i dramat var offensiven, som inte alls fungerade i London.
Utvärderingar kring detta blandades med framtidsutsikter och riktlinjer för hur den närmsta tiden kommer att se ut. Nästa års upplägg när det gäller landslagssammankomster kommer bli lite annorlunda mot nu i år och tidigare år, men jag kan nog säga att jag kommer vara borta hemifrån ännu mer än jag varit i år. Detta i samband med att dels vägen mot Rio har startat och dels att det nu kommer läggas mer tid och energi på oss "lärlingar", vilket så klart känns jättekul och motiverande.
Ett spelpass hanns det med under helgen också, där jag tyvärr inte alls kom upp i samma nivå som förra helgen. Jag släppte flera skott som jag hade tagit alla dagar i veckan förra helgen, men inte nu. Det gäller dock bara att bita ihop och göra det bästa av träningspasset ändå.
Slutligen hanns det med individuella samtal med samtliga spelare, där det bl.a. togs upp rimliga krav på mig som spelare och vad jag som spelare kan kräva av de som coacher, lite framtida upplägg etc.
Ja, som ni märker var det väldigt mycket teori och framtid under helgen, men kombinerat med detta ska man ju också få ihop sitt privatliv, där ekonomin är det absolut största problemet i dagsläget för min del. Idag får jag in drygt 2500kr/mån och det räcker ju ingenstans.
Jag vill flytta hemifrån, men då måste jag få in mer pengar i månaden på något sätt. Jag sökte nyligen aktivitetsersättning från Försäkringskassan för nedsatt arbetsförmåga, men fick avslag på det. De struntar ju totalt i min sociala situation och ser bara till min arbetskapacitet i bedömningen. Enligt denna, där man tar med alla jobb på marknaden, inkl. anpassade yrken, skulle jag klara av att arbeta heltid. Problemet är ju bara att jag inte har någon utbildning. Hade det varit för 40-50 år sedan, då hade jag nog kunnat hitta något jobb ganska enkelt, trots avsaknaden av utbildning, men idag går det nästan inte att få jobb utan utbildning. Den senaste siffran jag hörde över antalet synskadade arbetslösa personer i Sverige var 60%.
För att få ett jobb krävs alltså en utbildning, men utbildningar är på helfart, vilket är helt omöjligt att klara av i dagsläget med all träning och tid som satsningen ändå tar. Med andra ord måste studierna kunna anpassas så att det går att läsa på halvfart eller liknande. Jag har varit i kontakt med LiU (Linköpings universitet) och det ser förhoppningsvis ut som att socionomutbildningen, som jag planerar att söka in till, går att anpassa. Då blir det dock sju års studier och det i sig känns väl inte så jättemotiverande. Jag kan och vill inte bo hemma i sju år till, så det kommer bli studielån om jag börjar plugga. Då kan jag dock bara få halva lånet, eftersom jag förhoppningsvis kan läsa på halvfart då, så det blir inga jättesummor i månaden ändå.
Fanns det pengar inom svensk goalball, kanske inte så man helt kunde försörja sig på det, även om det vore guld, skulle det vara till oerhörd hjälp, även om det bara var en liten slant, men tyvärr gör det ju inte det. Det jag brinner för och verkligen vill ger inte ett öre ner i plånboken, så ja, den ekonomiska frågan är helt klart mitt största problem just nu och något jag funderar över väldigt mycket.
sv: tack för alla tips du ger mig! ska verkligen försöka komma igång med träningen nästa vecka. Har för mycket saker och göra den här veckan :) och jag vet att jag har en hel del att jobba på när det gäller min sjlvkänsla men inte det lättaste och hålla den på topp nu när man mår som man gör men jag försöker i alla fall :)
Man ska sikta högt, bra där!
Ja jag kände att det var dags att unna mig något på riktigt.. jag bara kör och kör och nu till jul ska jag belöna mig med denna fina sak :)
Exakt.. kärleken till nära och kära och kärleken själv, slår inte mycket =)
Jaså? Vad är det då? :(
KRYA!
Ja det är mycket snack om att ungdomar ska börja flytta in hos andra osv.. men liksom jag vill flytta hemifrån för att bo själv.. annars kan jag man bo kvar hemma?
Jag njuter.. fast jag haft fullt upp ;)
Jag har inte fått din adress......
Utställning? Av hunden menar du? Man bedömer hundar i olika raser, sedan i olika kategorier tex junior champion veteran osv. De tittar på hunden rent ras standardmässigt och hur han rör sig och uppför sig när man visar upp honom. Sedan får man en bedömning, får man ett exellent går man vidare och möter motsatt kön och då jämför dessa och man kan bli bäst i ras eller i motsatt kön... vinner man helt och håller får man ett certifikat som det heter. Har man fått tre certifikat blir man champion. Men jag kan inte allt än och det är ju en bedömningssport och en kan gilla en typ av hund och hur den ska se ut och så tolkar de ju utifrån sin egen smak på sätt och vis. Men det är spännande och faktiskt kul. Det tyckte jag aldrig som barn men nu tycker jag det är skoj.
//Tess
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Vill du få hem GRATIS presentkort till olika värden
150:- 250:- 300:- el 500:- kronor på olika affärer?
OBS detta är helt gratis!!! Jag har fått presentkort på över 2500kr!
Gå in på länken och registrera dig...
Det FUNKAR! Jag LOVAR!!!
Kicks, Åhlens, H&M, Nellys:
http://www.gratismakeup.se/?r=115271
Kul att socionomutbildningen troligen går att anpassa så att det passar dig :) Men sju års studier låter lite väl lååångt. 2500 kr/mån är ju ingenting nej. Jobbigt. Det där ekonomiska löser sig säkert för dig ska du se!
Svar: Det är bra med katterna, och de finns kvar allihopa. Dock så dog mormor och morfars hund, Gusten, för inte så längesen. Fast det var nog ganska väntat ändå. Han var väldigt gammal. Men ändå tråkigt, förstås. :(
Ja, nu har jag bott i Stockholm i drygt två år. Trivs jättebra där. :)
Det var det verkligen! Jag hade aldrig varit i Afrika tidigare och det var så otroligt häftigt att vara med på en Jesus-festival vilket också var första gången...
Ja, just nu är det ganska mycket. Jag har hört att den här kursen (anatomi och fysiologi) är den jobbigaste på hela utbildningen, så jag försöker tänka att det är över snart och att det kanske lugnar ner sig lite sen efter jul. Då jag har gjort tentan i början på december kommer det att kännas väldigt bra (om jag blir godkänd, alltså), det är väl mest det som känns lite jobbigt just nu. Det är väldigt mycket att lära på ganska kort tid.
Hoppas att det löser sig med ekonomin och allt det andra!
Vad häftigt att du är med och kämpar om att komma med i OS! Tankens kraft är otroligt avgörande förstår jag för ens prestationer.
Jag är nöjd med min egen idag och startade med ett simpass innan jobbet:)
Tack! Kul att du gillar såna kakor! vad var det för gott i era kakor. Kan va bra att veta om jag ska gör a en nyttigare variant.
Åh de där är så typiskt Sverige! Alla kan alltid jobba enligt dom!
Usch hoppas du hittar något som passar för sig på alla sätt och vis.
Vad är de tränar för sport?
Men va! Om det är som du skriver, att 60% av alla synskadade är arbetslösa, jag är en av dem, då är det ju riktigt illa... Jag orkar inte ens kommentera det för jag är trött på allt som har med arbetsförmedling och liknande att göra.
Det här med ekonomi är svårt, jag får också cirka 2500 i månaden, ingenting alltså. Men jag vill ändå flytta så ska kolla upp vad man kan söka för bidrag och så vidare. Lycka till med träningen, jag håller tummarna för laget att ni når era mål, stora som små! :)
Såg att du kommenterat och skrivit att jag nog är mer självständig än du, det tror jag dock inte stämmer. Jag tycker att det är jättesvårt att lära mig nya vägar och behöver oftast ledsagare. Men det är ju något jag förhoppningsvis kan jobba på även om jag vet att jag har extra svårt för just orientering eftersom jag är ungefär tre månader för tidigt född. Fick veta att lokalsinne och sådant utvecklas lite senare och det känns skönt att i alla fall veta varför det tar tid för mig att lära mig sådana saker, inte för att det hjälper men ändå.
Ja, när jag handlar måste jag be om hjälp i affären om jag inte har någon seende med mig som handlar. Alla butiker vill ju tyvärr inte hjälpa till, vilket kan göra det lite krångligt ibland. Små butiker brukar fungera bättre, de är u tyvärr dyrare men det är ju bland annat därför vi får handikappersättning, för att kunna betala extrakostnader som vi inte behövt om vi varit fullt seende. Men visst är det jobbigt vissa dagar när man inte får hjälp. Men det gäller att planera och ha tid på sig när man handlar, ibland kan man få vänta i över en halvtimme innan man får hjälp och ibland ber dem en att komma en annan dag.
Jag hoppas att det där blir bättre i framtiden :)
trist när det ekonomiska står i vägen och att det är så jäkla svårt att få ett jobb också! det är lite trist att ens engagemang för något, tyvärr, ofta blir till ens nackdel..
svar: ja, motivationen är inte alltid det lättaste! jag har dock återfått min motivation nu, men det är liksom det tråkigaste av allt i mitt liv nu ändå och jag pluggar liksom på heltid.. men det är väl bara att bita i det sura äpplet ;)
Ja, men när det gäller att maxa på gymmet tycker jag inte det handlar om att lyfta flest kg, allt handlar om att träna utefter sin förmåga och dagsform, men att man verkligen tränar när man väl är på gymmet! :)
Ja, det är svårt att föreställa sig kanske! men jag och min bror är väldigt olika varandra på många punkter så ibland känner jag att det hade varit skönt med ett syskon som är mer likt mig ;)
Ja, det hade ju varit trevligt :)
tack för alla fina ord :) det betyder verkligen mycket att en person som man inte känner säger så snälla grejer om en och sen är det extra skönt att prata med någon som vet vad den pratar om :)
Nej det är inte så likt mig att inte hålla igång bloggen men jag har tappat lusten lite och har lite för mycket annat på gång hela tiden så tiden har inte funnit till mycket annat. Datorn har fått stå ganska så ensam de senaste månaderna.
