Det blev en fullspäckad helg med fyra träningspass, grillning med laget och firande av mormor, som fyllde 74 tidigare i veckan. Som jag har sagt många gånger tidigare så är det så fint att vara hemma hos henne. Jag gillar verkligen hennes lägenhet, så det gäller att passa på att hälsa på och vara där så mycket som möjligt nu, för det kan gå fort i de där åren. När farmor var 74, 2002, hade hon flyttat från huset och bodde i lägenhet. Några år senare blev det ålderdomshemet och de sista åren satt hon i rullstol. Mormor är visserligen ganska pigg av sig, men som sagt, det kan gå fort under de där åren. Samma sak med pappa. Han fyller 60 nästa år och det är inte allt för sällan som jag tänker att något kan hända, en hjärtinfarkt, stroke eller vad som helst. Han har visserligen också alltid varit frisk, aldrig några sjukdomar eller liknande, men man vet aldrig i den åldern...

Firandet av mormor var hursomhelst trevligt, även om jag var trött och kände mig väldigt osocial. Man blir dock trött efter sju träningspass på en vecka.

Det började ju med kortlägret där i Stockholm i tisdags. Sedan blev det dubbla pass, intervaller och goalball, i onsdags, varefter det blev vila i torsdags. I fredags var det dubbelpass igen. Först intervaller, som jag fick köra själv och som gick ganska bra, och sedan styrka.

När Jennifer hjälpte mig med intervallpasset i onsdags hade jag pulsband på mig och enligt det gick pulsen ner ca 30 slag under den första minuten efter avslutad intervall. Följer man det mönstret även under fredagens pass så toppade jag på 181 slag/min och snittade 172,2 slag/min. Jag har ju tyvärr ingen timer som kan mäta kortare tid än en minut, vilket gör att pulsen redan har gått ner en del när pulsmätningen är klar, men går man efter vad pulsbandet visade så bör jag ha legat ungefär kring de nivåerna.

Styrkan kändes också bra senare under kvällen och det blev höjningar på 2/6 övningar, från 72 till 82kg på enbens benböj och från 15 till 17,5kg på baksida lår ett ben. Båda två ligger fortfarande under de vikter jag hade när jag skadade knät, men det närmar sig åtminstone. På tal om knät så ska jag nog skaffa stödskydd för detsamma, för det har vikt sig på liknande sätt som när jag skadade det, fast inte lika allvarligt, tre gånger på två veckor. Första gången var under träningslägret i Trelleborg. Andra gången var i fredags, när jag lyfte upp madrassen i sängen och tredje gången var under lagträningen i lördags, också där när jag tränade skotteknik.

Lagträningen gick annars bra, även om vi bara blev fyra spelare. Tobbe har åkt på en långdragen förkylning och Jonas hade fått bihåleinflamation. Det är alltid något med den killen. De senaste fyra-fem vekorna har det varit något varje helg och det är inte okej. Visst att man kan få förhinder någon gång då och då, men han meddelar ju inte direkt i god tid när han inte kommer och det påverkar hela laget, eftersom att vi är så få på träningarna. Det är tråkigt, men det är hans val och han kan inte räkna med någon speltid alls under Sverieserien här i Linköping om knappt två veckor.

Veckans sista pass var också det styrka och här blev det höjningar på 3/6 övningar. Från 46 till 49kg på enbens frivändningar, från 68 till 73kg på latsdrag och från 35 till 37,5kg på statisk mage med hantel över huvudet.

Innan det sistnämnda passet hade vi dock en jättetrevlig och lyckad grillkväll med laget i lördags efter träningen. Tyvärr kom ju varken Tobbe eller Jonas nu då och Linda stannade bara ett tag, så det blev jag, Jennifer, Albin och Louise. Det blev mycket god mat, dricka, prat och kortspelande under kvällen. Vi spelade min specialversion av Chicago, som jag, Albin och Louise spelade en del när jag var med dem nere i Kungsbacka för två somrar sedan. Den enda skillnaden är egentligen att man spelar till 102 istället för 51, som man brukar spela till i Chicago.

Maten bestod av grillat kött, klyftpotatis, vitlöksbröd och bea. Under kvällen diskuterade vi bl.a. olika typer av kött att grilla och jag sa att här hemma brukar vi ofta grilla grillschnizel, som inte är jättegott tycker jag. Då är fläskkaré mycket godare. Louise frågade vad grillschnizel var, men hon uttalade det fel, "grillsnittschel", vilket sedan blev "snittkjell", som då fick äran att jobba med att snitta köttet, den gode snitt-Kjell. Riktigt låg humor, men det var kul och Louise trodde även att mina magmuskler var revben, innan hon insåg att revbenen ju inte sitter där. Många skratt och en mycket trevlig kväll måste jag säga. tyvärr sker det allt för sällan, men när man väl är där, då är det ju jättekul att umgås sådär. Så det måste absolut bli fler sådana kvällar i sommar!