I helgen var det äntligen dags för landslagsläger igen. Om jag var taggad? Det behöver inte ens diskuteras! Eftersom att jag skadade knät precis innan förra lägret så har jag inte spelat mot såhär bra motstånd sedan Malmö open i februari och senaste landslagslägret jag var med aktivt på var i januari.

Det här blev ett riktigt långläger, från fredag till söndag.

Tåget avgick från Linköping redan 07:59, samtidigt som snön föll ner över staden. Den 12:e april. Vintern tycks inte vilja lämna oss i år...

Efter förseningar på ca 30 minuter var vi slutligen framme i Malmö, där det blev lunch, innan fystester stod på schemat.

Fystesterna går till så att man står i en svhmittmaskin, med en skivstång på axlarna. Sedan mäter man bl.a. hur mycket effekt man utvecklar när man böjer benen och exploderar uppåt. Maskinen är kopplad till en dator, vilket gör att kenneth får upp div. olika parametrar och grejer på dataskärmen över våra hopp i maskinen.

Testet görs både på ett ben, på två ben och med olika vikt. Jag minns inte vad jag hade för resultat senast vi gjorde testerna, i juni förra året, men jag känner helt klart att benen har blivit svagare nu när knät har varit skadat. Ändå tror jag nog att jag hade förbättrat mig sedan juni förra året. Särskillt två ben kändes bra tyckte jag, där jag nu toppade på 1300w.

Efter testarna väntade en kostföreläsning av en dietist. Här blev det väldigt mycket ny information och aha-upplevelser. Mycket kretsade kring kosten under en matchdag då man har 3-4 matcher på en dag, hur man ska äta då, vad man ska äta och när man ska äta.

Jag kan bara säga att jag har varit helt fel ute där tidigare. Jag har satsat på en bra och stabil frukost med havregrynsgröt, ägg, paprika osv. men det ska man kort och gott undvika en matchdag. Proteinet tas nämligen inte upp av kroppen på 3-4 timmar. Innan dess ligger det bara och är tungt i magen. Ska man inte spela förrän senare under dagen kan man kanske äta en sådan stabil frukost, men spelar man två timmar senare, ja, då ska man egentligen äta en "dålig frukost", med fruktyoghurt, cornflakes, vitt bröd, marmelad och apelsinjuice. Det är mycket socker och snabba kolhydrater i den maten, vilket tas upp av kroppen betydligt snabbare än proteinet och ger således snabb energi. Det är kanske inget man ska testa första gången under en matchdag, man bör nog exprimentera lite innan skarpt läge, men det gav helt klart en ny syn på framförallt vad man ska äta.

En annan intressant grej vi gick igenom under föreläsningen var vätska. Vatten är självklart bra, men man kan även komplettera med energidryck under match, för att snabba på återhämtningen efter match. Det var dock inte det soom var det primärt intressanta i den diskussionen, utan det var siffrorna på hur mycket vätska man faktiskt förlorar under en match. Tyvärr finns det ingen forskning kring goalball, så vi fick helt enkelt testa själva.

Sagt och gjort, innan vi började spela under lördagen vägde vi oss, för att sedan ta på oss alla skydd och grejer, värma upp och sedan spela en fullängdsmatch, ta av oss alla skydd igen och slutligen väga oss på nytt, för att se hur mycket vi hade gått ner och på så sätt se hur mycket vätska vi behövde dricka till nästa match för att återställa balansen. Det var mycket högre siffror än jag trodde. Jag spelade bara en halvlek i den matchen, men trots det låg jag 0,5 liter back, trots att jag under uppvärmningen och matchens gång hade druckit nästan 0,7 liter. Skulle jag spela en hel match borde jag alltså dricka ungefär 1 liter till nästa match, + de 1,4 liter jag i sådant fall dricker under själva matchen och uppvärmningen. Totalt alltså 2,4 liter, på en match! Det låter väldigt mycket och jag vet inte om det stämmer exakt, men något åt det hållet iaf. Det gör att både jag och alla andra här i klubblaget har druckit alldeles för lite tidigare, vilket jag tror är vanligare än man många gånger tror.

Spelet under helgen då?
Ja, det började inte bra där under lördagen. Som jag skrev tidigare hade jag inte mött sådant här motstånd sedan Malmö open i februari och det både märktes och kändes. Jag släppte in skitmål, mycket p.g.a. att jag inte spände alla lemmar ordentligt och för att jag inte gick tekniskt rätt i försvaret alla gånger. På den nivån vi spelar på här hemma är så klart detaljerna i försvaret också viktiga, men det går att ta en boll, även om man slarvar lite med händerna eller fötterna. Det gör det inte på landslagsnivå. Slarvar man där, ja, då blir det mål. Så förmiddagen var jag inte nöjd med.

Eftermiddagen gick betydligt bättre. Nu hade jag kommit in i spelet och tempot på ett bättre sätt och jag tycker det gick riktigt bra, både när jag spelade center och back. Inte alls lika många "slarvmål" och av knät kände jag ingenting. Det är fortfarande lite svullet, men det gör sällan ont numera och är nästan helt återställt, även om det har tagit längre tid än jag trodde från början.

På lördagskvällen blev det lite relax i hotellets bubbelpool och bastu. Det var ett bra tag sedan jag badade bubbelpool, måste ha varit när jag och Jocke åkte med Vision of the seas första gången, 2010, och bastat har jag inte gjort sedan jag och Jocke bodde på Tallink spa & conference i Tallinn, 2009.

Söndagen bjöd på ännu mer matchspel och nya insikter och aha-upplevelser.

För det första gjorde vi en jättebra grej för att verkligen få det svart på vitt och medvetandegöra tekniska misstag i försvaret och hur enormt viktiga de faktiskt är att undvika. Florim antecknade varje försvarsmiss av oss under en halvlek. Vi spelade tre halvlekar och resultaten blev 20, 18 och 12 misstag, på alla spelare tillsammans. De två första halvlekarna minns jag inte exakt hur många mål det blev, men i den sista halvleken släppte vi in fyra spelmål. Det gör alltså att ungefär på 33% av alla misstag blir det mål. Där har vi det, svart på vitt, hur grymt viktigt det är att gå tekniskt rätt i försvaret och spänna hela kroppen för att kunna ta bollarna. Jag tycker personligen att det gick bra och att det här är något vi definitivt borde testa här hemma.

För det andra visade Florim mig skotteknik. På förra lägret hade jag, David och Dzenan ett helt pass tillsammans med Kenneth, där han gick igenom skotteknik med oss. Tyvärr kunde jag ju inte delta så mycket då pga. knät. Jag försökte ändå ta in så mycket jag kunde och förstå det, men det hade jag uppenbarligen inte gjort så bra, för det jag har försökt träna på sedan dess var fel. Det Florim visade mig nu var helt annorlunda mot hur jag uppfattade det Kenneth sa och visade. Nu känner jag dock att jag har något mer konkret att jobba med än vad jag har haft tidigare. Jag har vetat att min skotteknik är felaktig och att jag borde förändra den, men jag har inte vetat hur jag ska göra. Nu, efter att Florim visade mig, känns det som att jag har något bra att utgå ifrån och nu gäller det att bara nöta, nöta, nöta och nöta ännu lite mer.

Sammanfattningsvis var det en jättebra helg med mycket ny information och kunskap. En lärorik och utvecklande helg.

Nu i veckan sprang jag en fyraminutersintervall i tisdags, där jag började på 12,5km/h och avslutade på 15,4km/h. Det är jag väldigt nöjd med. Det var första löpintervallen sedan knäskadan, men nu kände jag inte av knät alls och benhinnorna håller de också. Dock är jag lite rädd att jag ska få ont igen, men som Albin sa igår, jag får försöka att inte tänka så mycket på det, så att jag spänner mig och gör fel pga. det. Tyvärr var den löpintervallen den enda intervallen som gick bra under det passet. Resterande cykelintervaller gick inte alls bra. Jag snittade en puls på 165 slag/min under hela passet och det är väldigt lågt. När jag exempelvis körde roddintervaller förra veckan, då snittade jag 176 slag/min. Jag höll dessutom ett bra tempo och hann 3748m på 14min. Senast jag körde 15min hann jag 3975m. Hade jag hållt det tempot jag hade nu i en minut till, då hade jag hunnit 4016m, så lite bättre var det allt.

Igår körde jag också ett riktigt, riktigt bra styrkepass. Jag har sedan några veckor tillbaka nu gått tillbaka helt till våra ordinarie styrkepass och kör nu inte längre rehabstyrka, bara överkropp, som jag gjorde där ett tag efter knäskadan. Jag har nästan kommit tillbaka till mina tidigare vikter i alla övningar och faktum är att jag t.o.m. har höjt på en hel del. Igår blev det höjningar på hela fyra av sju övningar. Det blev t.o.m. en ökning med 10kg på marklyft. 10kg kommer inte bara sådär från ingenstans, så det måste ha varit tekniken som plötsligt satt precis där den skulle. En liten del i det hela kan kanske också de två ljusa mackorna jag åt innan vi åkte till gymmet ha haft. Hela dagen igår kändes bra och energirik och jag hoppas den känslan kan hållas kvar till i helgen, för då går SM 2013 av stapeln och denna gången är det Malmö som är destinationen. Pildammsvägen 26 är adressen om ni har vägarna förbi och vill se goalball i toppklass.

Hoppas ni alla har haft en bra vecka, för det har jag haft!