Mitt uppe i denna hektiska junimånad hinner vi slänga in ett blogginlägg här.

Sedan senast har jag hunnit med två resor ner till Malmö, lite träning och chill i stugan. När det är sådant underbart sommarväder som det var i slutet av förra veckan, då finns det ingen bättre och finare plats att vara på än i stugan. Det är så underbart att sitta ute på verandan i morgonsolen, lyssna på fåglarnas kvitter och avnjuta en god frukost och kaffe, sola nere på bryggan, lyssna till vattnets kluckande och läsa en bra bok, eller att sitta ute och äta grillat kött tillsammans med den del av släkten som alltid är där om somrarna tillsammans med oss, Liselott och Mats, Mikael och Sofia och självklart mormor. Den dagen mormor inte längre är i Sjösäter, som stugan heter, då kommer det aldrig bli detsamma igen. Mormor ska vara där. Hon är en del av stugan. Min kära fina mormor.

Det tog emot litegrann i fredags att lämna denna underbara sommaredyll för att istället sätta mig på ett tåg i tre timmar ner till Malmö, för att därefter entra helgens landslagsläger.

Lägret innehöll som vanligt mycket matchspel, där det den här gången fokuserades mycket på vårt positionsspel, vår position i förhållande till varandra och våra förflyttningar när bollen rör sig på andra sidan, men även ett pass skotteknik tillsammans med vår fysresurs i landslaget, Kenneth Riggberger, hanns med. Detta skotteknikpass var lite som en uppföljning av det skotteknikpass jag, David och Dzenan hade i februari, men där jag inte kunde vara med särskilt aktivt p.g.a. knäskadan. Nu kunde jag dock vara med, men det blev i stort mycket fokus på David och Dzenan och deras rotationsteknik. Jag skjuter inte alls rotationsskott, men några punkter fick jag i alla fall med mig som jag ska tänka lite extra på. Jag behöver låsa vänstersidan mer än jag gör och jag behöver stoppa hårdare med vänsterfoten i sista steget. Det sistnämnda är nästan lite komiskt, eftersom det var just det hårda nedslaget jag tränade bort för knappt ett år sedan. Jag kände att det inte var riktigt bra för mina svaga benhinnor. En kompromiss, som vi svenskar ofta vill ha, är dock kanske bra. Lite hårdare nedslag än nu, men inte riktigt så hårt som tidigare. Varför jag ska låsa vänstersidan av kroppen är för att jag skjuter med höger hand och när bålens vridning är klar och höften åker fram, då ska vänstersidan vara låst. Svårt att förklara i text...

Spelmässigt var det väldigt varierat från mitt håll under helgen. Det började inte alls bra i lördags. Som vanligt var det tempot som var problemet. Jag har som sagt inte reflekterat så mycket över det tidigare, men nu de senaste månaderna har jag gjort det och märker verkligen ett mönster. Har jag inte spelat med det här tempot på ett tag, som nu, drygt en månad sedan sist, ja, då tar det ett tag innan jag kommer in i rätt mode så att säga. Det resulterade i en riktigt dålig förmiddag i lördags, där jag släppte in många mål och inte alls kom upp i den nivå jag vet att jag kan hålla. Det beror just på det där med tempot. Här går det så otroligt mycket snabbare än hemma på våra träningar, vilket gör att det blir ett helt annat spel, man måste vara snabbare i allting och samtidigt lyckas tima bollmötet etc. Det gäller således att varken vara för snabb eller för långsam, för då blir det ofta mål. Det var just vad som hände där under lördagförmiddagen. Jag timade inte bollen rätt och den studsade, styrdes och gud vet allt.

Eftermiddagen gick i alla fall lite bättre. Här fick jag spela mycket back och jag märker stor skillnad i uthållighet när det gäller back vs center. Jag orkar mycket längre som center än som back, orkar hålla en betydligt högre nivå som center än som back, även om Florim tyckte jag spelade bra som back här, bättre än som center. Som back följer jag med bollbanan mer och möter bollen på ett annat sätt än jag gör som center. Där lever jag mycket på min längd och slänger mig ofta rakt ner och möter därför inte bollen på samma sätt.

ett riktigt jobbigt eftermiddagspass var det där under lördagen, men inte helgens bästa, för det var det avslutande spelpasset under söndag eftermiddag, där vi höll riktigt bra kvalitet rent spelmässigt. Även sista matchen under lördagen var riktigt bra. 15 minuter rullande tid där det vinnande laget skulle få efterrätt på kvällen, då vi satt ute och åt på Wagabonds uteservering i solnedgången. Matchen vann mitt lag med 11-2, men båda lagwn höll i stort en hög nivå. Det var bara där under de sista minuterna som det andra laget föll ihop litegrann.

Kort sagt var det ett läger som blandade och gav, men som blev bättre rent spelmässigt ju längre helgen gick.

Tåget hem var i tid, men det var rena tågkaoset uppåt till, efter att en blixt slagit ner någonstans i Södertälje och förstört någonting. När jag skulle av i Linköping kom därför ingen tågpersonal och hjälpte mig av, så killen som satt bredvid mig fick hjälpa mig av istället. Väl av tåget ropades försening efter försening ut och det var inga dåliga förseningar heller. Ett tåg som skulle ha gått 18:40 hade fått en ny beräknad avgångstid till 21:30. Leddsagaren som hjälpte mig på centralen sa att hon hade pratat med några som hade suttit och väntat där i fyra timmar. Så det var inget litet fel det där blixtnedslaget orsakade.

Hem kom jag i alla fall, men nästan bara för att vända. igår bar det nämligen av ner mot Malmö igen, denna gången för kortläger med landslaget.

Jag och David möttes upp på centralen, köpte med oss Subway, första gången i hela mitt liv som jag testade det, och åkte till FIFH, där vi åt och pratade innan det var dags att byta om för träning.

Det blev en bra träning även detta måste jag säga. Eller, rättare sagt, känslan var bra under i stort sätt hela passet, men när jag räknade ihop och sumerade mina insläppta mål under passet kom jag fram till att jag hade släppt in hela åtta mål. Åtta mål under en hel träning låter kanske inte jättemycket, men det är för många. Det var bl.a. en boll där jag inte hann ut ordentligt med benen och bollen studsade på mina knän och in i mål, en boll styrdes på mina händer och in i mål, en boll släppte jag in på straff och en boll gick mellan mina smalben. Som sagt, alldeles för många misstag, skärper jag bara till detaljerna i min defensiv så har jag de där bollarna.

Jag och David sov hos Fatmir, men vi var inte hemma förrän strax innan 23:00. Då åt vi först, varefter vi drack kaffe och såg på en standupgrej med Özz. Sedan var klockan plötsligt 01:30. Jag kan knappt minnas när jag var uppe så länge senast. Det var väldigt länge sedan...

Idag var det så upp strax innan 8, äta frukost och därefter sitta tre timmar på ett tåg igen, en tågresa som gick bra och när jag var framme väntade ett styrkepass, som skulle bli riktigt bra även det. Det blev också höjningar på enbens rygglyft, från 25 till 27,5kg och på marklyft, från 75 till 80kg.

Efter styrkepasset åkte jag hem, packade upp, åt litegrann, packade om väskan, passade på att flyttpacka lite till och sedan åkte jag iväg till älsklingen, där jag är nu. Hon tar nämligen studenten imorgon och sitter jiust i detta nu och dekorerar morgondagens tårtor i köket. Det är inte direkt vad jag hade gjort kvällen innan studenten...

Linda var hursomhelst snäll och satte upp hennes hår med en inbakad fläta och grejer tidigare ikväll, + mängder av hårspray, vilket hon i "normala fall" inte gillar, men det är ju trots allt studenten.

Så, imorgon blir det studentfirande, på fredag ska jag och pappa till banken och få nyckeln till lägenheten, på lördag flyttar jag och sedan flyttar jag nog lite till på söndag.

Så, vi hörs när vi hörs, kanske då i nya lägenheten