Första helgen i januari var det dags igen. Landslagsläger. Mitt första läger sedan Brasilienlägret i början av oktober. därefter hade EM-truppen några aktiviteter innan EM och efter EM har det varit väldigt lugnt. Jag har dock hållt igång hela november och december, fortsatt med två styrkepass och två intervallpass i veckan, även om det blev mindre träning än vanligt där runt jul. Bara ett eller två pass under julveckan och nyårsveckan. Båda passen var styrka. Det var nästan två veckor mellan intervallpassen och det kändes när det väl var dags för intervaller igen kan jag säga. Till en början kändes det som vanligt, men efter två-tre intervaller, då slog tröttheten till och det gick fruktansvärt tungt. Ändå var det bara 4x3+3x2min.

Nu har jag dock börjat komma tillbaka rent konditionsmässigt. I fredags sprang vi 5km igen och det kändes jättebra och jag var nästan helt säker på att jag skulle slå mitt 24.59 från förra gången. Därför blev det en liten besvikelse när jag trots känslan inte gjorde det. 23 sekunder långsamare gick det, 25.22. Inte jättedåligt, men med tanke på hur bra det kändes så var det som sagt en liten besvikelse.

Styrkemässigt går det långsamt framåt. Jag är uppe på över 100kg på enbens benböj, 100,5kg hade jag senast, vilket känns bra. Igår när vi körde Styrka 1, där benböjen finns, var Schmitten dock upptagen, så vi fick köra benpress istället. Det är en benpress med fria vikter, inte en sådan maskin där man sätter i en sprint. En sådan sprintvariant är betydligt lättare och man kan ta betydligt tyngre eftersom att hela konstruktionen sätts i rörelse när man väl har tryck till. Med fria vikter är det mer statisk vikt. Jag var nästan säker på att jag hade tagit 150kg där senast jag körde benpress, men det kan jag inte ha gjort, för det gick inte att rubba. Det slutade med att jag körde på 95kg ren vikt, + 18kg för själva konstruktionen. Så 113kg. Det gjorde mig lite konfunderad, för jag är nästan helt säker på att jag hade 150kg förra gången, men rent logiskt kan jag inte ha haft det, såvida jag inte har blivit jättesvag, vilket inte heller är rimligt eftersom att jag inte har haft något träningsuppehåll eller så.

Press kör vi också på vaderna numera, vadpress. Den tar betydligt mer än enbens vader i Schmitten, som vi ska köra enligt träningsschemat. Igår höjde jag till 65kg på vadpressen och det kändes bra. Marklyft är jag uppe på 90kg på och utfallssteg med skivstång på axlarna har jag 85kg. Jag kör numera en mer statisk variant där, som jag tycker ger betydligt mer. Istället för att gå upp till utgångsläget efter varje utfall står man kvar i samma position och köttar upp och ner. Det suger i baksida lår kan jag lova.

nåväl, back to topic. Landslagslägret.

Eftersom att vi floppade rejält på EM i höstas och nu kommer få spela B-EM senare i år räknas vi inte som världselit längre och budgeten är därmed mycket lägre än tidigare år. Vi räknar dock med runt tio läger och tre-fyra turneringar innan EM. Troligen kommer vi inte kunna få till alla de aktiviteterna, men det är åtminstone målet. Tyvärr blir det inga kortläger, d.v.s. att man åker ner till Malmö på eftermiddagen, tränar och åker hem igen, som vi hade förra året. Det var väldigt bra för alla, men särskilt för mig och David, som inte har det hårda motståndet på hemmaplan. Det är också risk för att vi inte kommer kunna sova på hotell under alla läger, allt för att spara pengar och på så sätt kunna få till fler läger.

Våra roller kommer också bli mer tydliga i år, alltså vilka positioner vi kommer ha. Min roll kommer att vara enbart center. Målet är att få ut mig som en stabil center. Det är en bra bit kvar dit och Dzenan, som är den jag främst fightas med om den positionen, är klart före mig i nuläget, men det går långsamt framåt och det är bara att kämpa vidare. Jag kommer skriva mer om min utveckling i ett senare inlägg.

För att vara första lägret för året och första gången jag spelade på knappt en månad tycker jag det gick bra. Vissa detaljer blev dock ännu tydligare än tidigare. Vi filmade nämligen allt spel under helgen och analyserade det efteråt. Där framgick det att jag dels har problem med övergående och inåtgående bollar, alltså att skytten antingen står lite till vänster om mig och skjuter snett över till höger om mig, eller att skytten står ute vid ena stolpen och skjuter in någon meter. Då har jag en tendens att gå åt fel håll, jag har inte tillräckligt med is i magen och hinner inte riktigt med. Dels har jag också problem med min explosivitet. Jag är helt enkelt för långsam. Båda dessa brister visste jag om tidigare, men i och med videoanalysen blev det mer svart på vitt exakt hur mycket det är som fattas. Det är ca 3-5dm som fattas, där jag alltså är nästan en halvmeter för långt in när jag egentligen ska vara ute och antingen ta eller toucha ut bollen. När jag väl är ute så är bollen redan i mål.

Så tempo, explosivitet och övergående/inåtgående bollar är det jag måste träna mer på och bli bättre på för att kunna bli en stabil center. Så klart också bollmöte, uthållihghet och styrka.

På hemmaplan har vi tyvärr inte i närheten av det motstånd som jag behöver, men det är bara att göra det bästa av situationen och dessutom försöka åka ner till Malmö så ofta som möjligt för att kunna få bättre och hårdare motstånd. På hemmaplan blir det mycket fokus på offensiven. Nu är det Kenneths skotteknik som gäller till 100%. Det är två inledande steg, ett litet hopp framåt på tredje steget, landa på fjärde och så avstampet på femte steget. Jag har hela grejen rent teoretiskt, men sedan gäller det att göra det praktiskt och få alla delar att kugga i och gå ihop.

Så det är väl det jag ska sikta på att förbättra under våren. Min skotteknik, explosiviteten och övergående/inåtgående bollar.