Nu är jag hemma efter några dagar i Malmö, med lite extraträning. LHIF har ju sökt pengar någonstans ifrån och i den ansökningen har vi bakat in ungefär sex resor ner till Malmö för min del, för att jag ska kunna få mer kvalitativ och direkt nödvändig träning för att kunna utvecklas till den nivå jag vill nå.

Jag kom ner i måndags, varefter det blev lite kaffe på FIFH innan det var dags för elitträning.

Det var zonefeel/kontrollfreak som stod på schemat. Zonefeel är en övning där det handlar om att hitta sin zon, hur mycket/lite man behöver ta i för att täcka den åt såväl höger som vänster. Kontrollfreak är en annan övning, där det handlar om att limma bollen, för att ge sina lagkamrater maximal tid för att de ska kunna göra vad de vill göra offensivt. I goalball är det ju nämligen så att man bara har tio sekunder på sig, från det att bollen tar på någon i det egna laget, tills den är över mittlinjen igen. Det går alltså inte att fumla med bollen, för då blir det straff. i kontrollfreak skjuter man tio-femton skott på händer och armar och lika många på benen, med syfte att limma bollen, alltså att den inte studsar iväg.

Det hela gick sådär för min del. Det är mycket att träna på där. Jag behöver dels bli snabbare. i vissa skott hinner jag knappt reagera innan bollen är förbi mig. Sedan behöver jag träna ytterligare på att gå rakt ut med armarna. Här hade jag en tendens att gå på armbågen, vilket gör att det tar längre tid för armarna att nå ut och längre tid i allmänhet för kroppen att nå ut. Risken är att bollen går under en, i armhålan, eller förbi en, där armarna hade varit om de hade varit helt utsträckta. På bensidan måste jag ligga mer framåtlutad. Jag tycker inte att jag har haft problem med det hemma, men nu hade jag det. Totalt sett behöver jag också bli mer avslappnad i min utgångsposition. nu är jag för spänd, vilket gör att jag hindrar mig själv litegrann. En muskel som är spänd kan ju aldrig spännas ännu mer. Däremot om den är avslappnad går det att spänna den i explosivitet, vilket är det som behövs när bollen kommer.

Jag var inte särskilt nöjd med min insats där och då, men träningen avslutades med en match, där jag bildade lag med Fatmir och Florim och efter en lite tveksam första halvlek, där motståndarna ledde med 3-1, ryckte vi upp oss och var faktiskt närmre en seger än vad dem var. 5-5 slutade matchen, men bröderna Seremeti pressade motståndarna riktigt hårt mot slutet med sin offensiv. En sådan rörelse i det offensiva spelet har jag nog aldrig spelat med. Ena stunden var fatmir vänsterback, i nästa stund var Florim där.

5-5 slutade det som sagt och jag får, trots min tveksamma inledning på träningen, säga att jag är nöjd med den.

Tanken var att sedan ha tre pass under tisdagen, men vi kom hem ganska sent efter träningen och med mina mått sett blev det riktigt sent innan vi lade oss, 23:45. Nej, jag är ingen nattmänniska längre. För några år sedan var jag det, men det är jag definitivt inte längre. Jag börjar nog bli gammal...

Hursomhelst ändrades planerna litegrann, så efter att vi sovit ganska länge blev det lite kaffe ute i solen hos Fatmirs föräldrar, innan vi åkte till FIFH, tog lite mer kaffe innan det var dags för goalball. Det blev ett kombinerat skott/försvarspass, där jag fick med mig en hel del bra tips och smådetaljer hem att träna på.

Vi värmde först och främst upp barfota, sprang på framdelen av foten, precis som man gör när man springer på stranden, detta för att träna alla de småmuskler som finns framme vid tårna, eftersom att man jobbar mycket på tå i ett goalballskott. Sedan gjorde vi några yogaövningar, mycket för att träna kroppskontroll och balans, men även lite styrka. "Krigaren", "Hunden" och "Ormen" var några av de övningar vi tog oss igenom. Därefter blev det lite box. när man slår hämtar man ju kraft från ben och bål, du slår aldrig bara rakt fram med armen. Det är samma sak i ett goalballskott. Man hämtar kraft från ben och bål, för att helt enkelt få mer kraft och tryck i skottet. Det har jag haft problem med innan. Huvudorsaken till det, till att mitt skott inte blir så bra i stort, kom vi fram till kan bero på att jag är för spänd. Jag måste slappna av. Inte förrän i sista avstampssteget ska kroppen spännas. Jag har varit medveten om att jag måste slappna av mer innan, dock kanske inte i vilken utsträckning det spelar roll. Här blev det så tydligt. så fort jag var för spänd var Fatmir och Stefan där och påpekade det. Hela tiden. Det behöver jag/vi ha här hemma också. Tyvär är det inte riktigt så alla gånger, så det är något jag får vara på Linda mer om. Man kan vara medveten om någonting, men att hela tiden ha någon som påpekar det, gång efter gång, med stor risk för att bli tjatig, tills det blir rätt, kan hjälpa väldigt mycket.

Det var som sagt ett mycket bra och givande pass och efter detsamma åkte vi och åt kebab chichi. Riktigt gott. Jag är inte mycket för kebab och liknande annars, men det här var riktigt gott.

Senare på kvällen blev det chill ute i parken med ännu mer kaffe, varefter soffan entrades för lite fotbolls-VM och ja, just det, lite mer kaffe.

Det blev ganska sent även den här kvällen, så dagen efter, igår, sov vi länge, varefter det blev en rejäl frukost innan jag tackade fför mig och åkte hemåt igen.

När jag kom hem mötte Julian upp mig och vi drog till gymmet för ett riktigt bra styrkepass. Julians bror var också med. Han har börjat träna nu och såhär i början tar det ju lite längre tid, när man ska förklara övningar, gå igenom smådetaljer som hur man ska ha fötterna, att ryggen alltid ska vara rak osv. Ändå har han relativt bra vikter, iaf om man jämför med vilka flugvikter jag hade när vi började träna. Det är en enorm skillnad mot nu. Jag minns att jag hade 15kg på överstötarna. Nu har jag 47-49kg. Jag hade 8kg i enarms bänkpres. Nu har jag 25kg. Jag minns att det kändes jättestort när jag nådde upp till 10kg i hantelryck med rotation. Nu har jag 22,5kg där. I vissa övningar hade jag t.o.m. bara ett kvastskaft, för att hitta rätt hållning och balans. En sådan övning som marklyft har jag t.ex. haft jättesvårt för. Att lyfta stången med benen, få rätt svank på ryggen osv. det har varit svårare än det låter för min del. Jag har gärna velat lyfta med överkroppen och har tyckt att ryggen har varit rak, fastän att den har sett ut som en ostbåge. Det tar tid att lära in, men nu sitter det. Julians bror var dock totalt slutkörd efter passet och jag gissar att han har ganska bra träningsvärk idag. Det har inte jag, så senare idag blir det intervaller, för imorgon är det midsommar och på lördag fyller jag, halvvägs till femtio. Oh my, tiden bara försvinner. Det är redan sju år sedan jag fyllde arton. Om sju år fyller jag trettioett. Lite åldersnoja kanske? Ja, det lär ju onekligen komma...