Allt har en orsak...
Tid: 11:37:58 Datum: 2014-10-14 Kategori: Allmänt
En exfru som hävdar att hon är stalkad och får mannen att gå i taket när hon tas emot med utbredda armar av mannens föräldrar och får bo hos dem i nästan ett år p.g.a. detta. Mannen tycker hon är dum i huvudet och det slår gnistor om honom så fort exfrun och hennes "påstådda" stalkning kommer på tal.
Samtidigt...
Back in the days, närmare bestämt 1982, var två små barn med sin mamma på en utflykt intill en sjö. mamman var tvungen att gå bakom busken och då ville pojken att katten de hade med sig skulle bada. Så han tog tag i katten och slängde den i sjön, varpå flickan gastar efter mamman att pojken kastat katten i sjön. Mamman kommer springande för att rädda katten, men halkar och slår huvudet i klipphällen, förlorar medvetandet, hamnar under vattenytan och drunknar, precis som den stackars katten.
Barnen placeras hos sin moster, där pojken blir ett med hennes två tvillingsöner, medan flickan hamnar lite utanför och aldrig riktigt passar in i bilden.
Några år senare, 1989, ser flickan hur pojkarna springer efter en fjärde pojke i skogen under en utflykt, brottar ner honom och slutligen får ner honom för en kant ner till en bäck, där han sedan ligger helt stilla. När pojkarna tagit sig runt kanten, som var ganska hög, och ner till den fjärde pojken, skriker flickan efter dem och undrar vad de sysslar med, varefter pojkarna försvinner från platsen, efter att ha försäkrat sig om att flickan inte säger något till någon. Den fjärde pojken har nämligen också drunknat, då han hamnat med huvudet just på det ställe i bäcken där vattnet når över detsamma.
Bara en månad senare drunknar den ena tvillingbrodern när klassen är och badar. Pojken, som hela tiden hävdat att pojken de brottade ner i skogen hamnat med huvudet under vattnet när han fallit i bäcken, något som hans tvilling och kusin starkt förnekat.
efter detta placerades flickan i fosterhem, medan pojkarna bodde kvar hos mostern/mamman.
I realtid hittas plötsligt ett gäng katter dränkta runtom i Stockholm, samtidigt som en psykolog dränks hemma i sitt eget badkar och hittas av sin dotterdotter, och en man, som flera år tidigare våldtagit mannen i inledningens nuvarande fru, tillsynes hoppar från en väg ner på en annan väg, landar olyckligt på en bil som kör förbi, varför föraren tappar kontrollen över bilen och kraschar in i en bergvägg. Passageraren dör och föraren ådrar sig svåra skador. En alkoholiserad man visar sig dock ha sett hoppet, som visar sig inte ha varit ett hopp. Mannen hade nämligen stått och pratat med en annan man, som plötsligt böjt sig ner för att knyta skorna, tagit tag kring hans vrister och hivat honom, en 80kg tung f.d. elitsoldat, över räcket och ner på vägen nedanför.
Mannen i inledningen och hans nuvvarande fru, som båda är poliser och involverade i båda fallen, både de dränkta katterna och mordet på psykologen, hade samtidigt fått ett paket hem, innehållandes en tunga, tungan från den dränkta psykologen, lite som att "såhär går det om man lägger sig i".
Mannens exfru skulle samtidigt resa till centralamerika på en längre semester. Mannens föräldrar, där exfrun hade bott i närmre ett år, hade fått vykort där exfrun såg ut att ha det underbart. Något var dock fel. De hade fått det första kortet på onsdagen, ett kort över en vacker solnedgång. Kruxet var bara att exfrun rest på måndagen och inte kunde vara framme förrän på tisdagen. För att föräldrarna skulle kunnat fått kortet på onsdagen hade det behövts skickas senast tisdag, men då hade hon inte hunnit ta kort på solnedgången och skicka.
Detta fick polisen att misstänka att något inte stod rätt till, så man tog sig in i exfruns lägenhet, där man hittade en blodig knapp, i övrigt ingenting. blodet visade sig komma från mannen i början, som blivit misshandlad en tid innan detta. Blod som också hittats i mannen som hoppat, eller kastats, ner på vägens jackficka. Den nu döda mannen hade alltså tillsynes misshandlat mannen i början för att få tag i hans blod, för att därefter plantera bevis mot honom hemma hos sin exfru för att få honom dömd för en våldtäckt på exfrun. Detta som en hämd för att mannens nuvarande fru satt dit honom för flera andra våldtäckter i samband med att hon själv blev våldtagen flera år tidigare. Det var alltså mannens plan, men något kom i vägen, eftersom att han själv blev mördad.
Misstankarna vändes mot exfrun, som nu sades vara i Centralamerika, men som bevisligen inte kunde vara där. Detta efter att polisen, utöver den blodiga knappen, hittat hennes fingeravtryck bland hygienartiklar och bestick i lägenheten. Efter en matchning i registret matchade dem avtryck man funnit sjutton år tidigare, på en krocketklubba som använts för att slå ner en man vid en sjö, en man som, när han kvicknat till, funnit sin fru, dränkt i vattnet nere vid deras badplats. något var dock fortfarande fel. Hur kunde exfrun på ca 60kg, som var späd och lågmäld hiva 80kg elitsoldat över ett räcke i ren styrkekraft? Nej, troligt var att det var någon annan som gjort det, men var fanns isf exfrun?
Det får ni veta om ni läser boken, men ett gäng dränkta och utplacerade katter hade fått henne att förstå. Förstå att hon måste bort. För, sedan hon var liten och mamman och katten dränkts hade pojkarna präntat in i henne att om man skvallrar kommer någon att dö, vilket var just vad som hände pojken i skogen och tvillingbrodern. Vilket också var just vad som hände psykologen, som exfrun gick hos och som gärningsmannen misstänkte att exfrun hade lättat sitt hjärta för och berättat om sin barndom och sitt förflutna för. Katterna var placerade i riktning mot hennes bostad och hon förstod symboliken i det. Nästa offer för gärningsmannen var hon själv. någon hann doc före, nämligen mannen som kastades över räcket, han som planterade bevis för mannen i inledningen och som våldtagit exfrun innan hon skulle resa till Centralamerika.
Var exfrun tagit vägen och vem som var gärningsmannen får ni veta om ni läser boken. Det är en av de bästa böcker jag har läst på väldigt länge, Carin Gerhardsen har gjort det igen.
Vad jag i övrigt ville säga med det här inlägget var att allt har en orsak. Ett beteende uppstår inte bara ur tomma luften. Att exfrun här kände sig hotad och att hon upplevt sig vara stalkad i över ett års tid och starkt misstänkte sin exman, vilket inte var konstigt, eftersom det var just det som mannen som kastades över räcket ville, är inte taget ur luften, vilket mannen gärna ville få det till. Han tyckte ju att hon var dum i huvudet och rent manipulativ, som t.o.m. hade fått hans egna föräldrar att tro på hennes stalkningshistoria och t.o.m. fått bo hos dem i nästan ett år, trots att hon inte längre tillhörde familjen. Hans reaktion är förståelig, men som sagt, ett beteende har alltid en orsak och när det gick upp för honom att exfrun faktiskt varit stalkad under nästan ett år, ja, då kände han naturligtvis en stark ånger och skuldkänslor över hur han behandlat henne. När exfruns barndom och förflutna samtidigt rullades upp för honom, något han inte hade haft en aning om, trots att de levt tillsammans och t.o.m. varit gifta, ja, då fick myket sin förklaring och det är lite av min poäng här. Att allt har en förklaring och att ett beteende alltid bottnar i något. Tänk på det innan ni dömer en person ni träffar...
Bra men läskig text!
Uh..obehaglig hehe...
SV: Den är riktigt bra måste jag säga :)
Jaha usch, inte så roligt :/ Hur går det med skolan?
Jo precis, jag får väl höra mig för så finns det säkert. Men jag är så dålig på att ta mig för sånt :) Men i någon aula i någon skola måste det väl vara någon vettig föresläning ;D
Vad händer i veckan då ? Något roligt? :)
Ett beteende kan visst bara uppkomma ur ingenting, tex tics, dem bara finns där, utan att man vet om dem, eller psykoser, dem uppkommer utan någon ännu vettig förklaring eller slutsats. Att tro sig vara förföljd, är ett tecken på att man är schizofren och lider av psykoser. Även om det är något bakomliggande som ligger bakom det hela, så borde man få hjälp med det.
Den enda läsk jag dricker mycket av är julmust och påskmust och när den finns att köpa, så köper och dricker jag:)
Det var ju typ inte på rea, utan jag hade rabattkod ;)
Men LHC tog inte Frölunda i lördags.. så konstig match, dem satt och kollade på dem ^^
Hur är det idag då?
Är du ute mycket i hösten?
Själv är man inne mest och vilar och kurerar efter denna världsliga förkylning.
Gick precis att jobba, fick gå en kvart tidigare.
Sa ifrån mig allt jobb resten av veckan, det struntar jag i nu, jag måste bli frisk.
Kan inte gå till jobbet med ett dunkande huvud, rinnande näsa och allt och så ta hand om andra samtidigt...
Hoppas du slippert ;)
Om man tror sig vara förföljd, UTAN att man verkligen är det. Så är det en psykisk ohälsa. Finns INGEN frisk människa, som tror att man är förföljd, då behöver man hjälp. Läste psykiatri och vi pratade om detta mycket då. Vaneföreställningar är tex att tro sig vara förföljd. Och nu menar jag inte att man tror sig att någon går bakom en när det är mörkt ute, för att det prasslar i löven på marken bakom en. Utan om man lider av att man tror sig vara förföljd, då måste man genast ha hjälp.
För mig är inte pengar allt och det har du och jag diskuterat förut vid tillfälle? ;)
Hoppas på det för din skull, är det så snacket går innan match? ^^
att jag gillar must? ;)
Hur är din höst annars då?=)
Du nämner en bok, e det den som heter "katter och vatten" .. eller vadå? :o förstod inte riktigt >.<
Och Jo, mkt av ens beteende grundar sig på ngt - väldigt sällan ovanor och beteende kommer från ingenstans. Dock är det svårt att kunna gå tillbaka till vad det varit som triggat igång det hela :o
SV: Ja det är ju sant. Mn obehagligt, ofattbart och obegripligt för en som aldrig sett sånt själv :)
Okej! Ska vi se om jag vågar mig på att läsa den då :)
Det är inte lätt alla ggr men planering & prioritering är så viktigt. Skönt det iaf, känslan av att ligga efter är ju verkligen inte rolig :)
Vad roligt!
I veckan blir det vanliga vardagssysslor :) Sen i helgen ska Henrik till Göteborg och springa Toughest så då på fredag ska en vän till mig, så kanske vi hamnar på något uteställe. på lördagen ska samma vän och jag till en annan vän och ha lite mys :) Så är också ensam, fast fyller tiden med vänner ist :) Ser framemot det!
Vilken läskig text!
sv: Mössan jag valde heter kristall. Vilken mössa hade du? Jag ska också ha mitt namn fram och en krona uppepå och årtal och skola bak. Jag längtar så mycket till studenten nu! :)
Creapy!
Den luktar mango :) ja billigt är alltid bra!
Nej tycker samma, jag gör allt för mej själv. Skulle aldrig ändra mej för att någon annan sa det, skulle nästan reagera tvärtom bara för att göra folk ännu mer irriterade typ haha. Jag har inte läst böckerna, men sett båda filmerna. Dom är spännande men som sagt väldigt deppiga.
Erkänner att jag bara läste lite mindre än halva texten. Alldeles för obehagligt för min smak. :/
Hinner inte läsa inlägget... igen. Haha
Svar: Ja, jag håller på med designer och så. Och självklart skulle jag kunna hjälpa dig. Men jag kan inte göra hela designer (har inte lärt mig det än) utan jag kan bara göra headers och sen ändra i stilmallen och kodmallarna. Så jag kan inte bygga en design från grunden. Men det finns många gratisdesigner man kan låna och pyssla med. Om du bestämmer dig för att starta en ny blogg så kan du höra av dig. :)
Jag vet inte varför det inte går. Jag känner inte riktigt att det finns någon jag kan prata med om just det. Kanske som du säger, att ingen passar in i "kategorin". Jag har alltid varit en person som säger rakt på sak, förutom när det gäller mina känslor. Då tar jag så många omvägar det bara går och pratar runt det. Jag vill liksom inte säga det rakt ut, utan vill att någon ska förstå utifrån det jag försöker berätta. Förstår du hur jag menar?
Kanske är det så. Jag vill vara ensam, men kanske inte hela tiden. Det finns stunder då jag saknar att ha någon där, det kan jag inte förneka. Men med tanke på vad mycket drama alla relationer innebär så stannar jag nog som ensam. Jag är hellre ensam än att vara med någon och känna mig ensam. Oavsett om det är familj, vänner, pojkvän/flickvän etc. Jag släpper inte in personer i mitt liv längre. Jag har någon slags mur som är emellan. Den har funnits där i många år nu och jag har svårt för att riva den. Folk får helt enkelt klättra över den om de vill komma mig nära.
Att jag sätter mig i underläge spelar ju ingen roll, det är inte jag som ska spela på isen. Jag har faktiskt aldrig varit på en match där vi vunnit på HV... Fast vi har ju vunnit matcher mot dem, men jag har bara inte varit där då. hah. Det är som när jag spelade fotboll. Det fanns ett lag vi alltid förlorade över oavsett hur hårt vi kämpade eller hur nära vi var att vinna. Haha.
Ja, mamma... vet inte riktigt. Hon har varit på en match men kollade bara in målvakten... Och när vi kollade finalen hemma en gång så satt hon och skrek "MEN VARFÖR SPELAR DE BAKOM MÅLEN!?" och ja.. hon kritiserade exakt allt. Ska bli kul att se vad hon har att säga ikväll ;)
SV Det gjorde de :) Det var ingen glad Henrik jag hade hemma igår.. nä han har lärt sig att hålla det inom sig nu hehe , även om jag fick höra ett o annat om spelarna/spelet :)
Hm.. bra fråga , rolig också :D
Jag är den som fixar mest i lägenheten - jag städar, plockar, grejer, har ofta fixat med något för hans skull osv. Men handling gör vi ihop , maten brukar vi också göra ihop , men ska erkänna att han är bättre där då han redan bott hemifrån ett tag :)
Men sen står han för det mesta med bilen så det jämnar alltid ut sig :) (Han städar såklart också hehe).
Hur är det hos er? :)
Toughest är att man ska springa en bana (minns inte just nu hur lång den är) googlade, alltså den är 8 km (banan), men det är massa hinder på vägen, så som höjdgrejer, lerbad och massa ahha, har inte riktigt koll på hindrerna :) Blir roligt för han :)
Nämen härligt!! =)
Grymt bra gjort, när man inte gör det var och varannan dag :) Det ska du vara stolt över :D
Det låter ju bra det :) Det blir säkert en jättebra helg ändÅ :D
Allt har en orsak, och allt händer av en anledning. Man ska inte döma en person utan att ha gått i dennes fotspår.
Leksand verkar ju ha fått igång sitt spel lite, klistermärkena på alla vägskyltar verkar ha funkat ;D Här är jag själv orolig över Färjestads jävla dipp de är inne i, helt sjukt. Med de spelarna och den tränaren och de väggarna borde det se annorlunda ut, hoppas bara det är en del av deras tröga start varje ny säsong, att dem kommer igen snart och slår alla på näsan med en ny SM final :P
Hoppas du har det bra i höstmörkret!
Jag gillar sådana här inlägg. Men jag förstår absolut ingenting. Jag förstår "handlingen" och "bakgrunden" i det hela, men blir förvirrad av alla sönder, exman, exfru, fru, mannen och allt det där, om du förstår vad jag menar? Jag kan liksom inte fortsätta läsa innan jag kunnat placera personen.. Men det var ett väldigt intressant inlägg! Och ja, allt händer av en anledning. Ibland vet man bara inte anledningen förrän senare. Ska ta och läsa om det här inlägget tills jag fattat allt och kunnat placera personerna.
Svar: Om du skickar en beskrivning så kan jag se om jag kan fixa det eller inte. Kan som sagt inte göra designer från grunden, om det inte är på Nattstad, så kan inte lova något.
Jag hänger med, förstår vad du menar. Och du har nog rätt i det. Men som jag sa, jag kan inte prata om det och då är det där allt jag kan göra. Pratar inte med sådana som heller inte känner mig bra. Men det finns nog ingen som känner mig helt. Jag är en så kallad "mystisk person" har jag fått höra.
Förhållanden är inte min grej, oavsett om det gäller pojkvän/flickvän, vän eller annat. Jag litar inte på någon fullständigt. Inte ens min bästa vän som jag känt i 15 år. Jag tror aldrig jag har litat på någon fullt ut. Men det är okej för de personer jag känner. De vet om det. Det du beskriver, jag har haft sådana personer i mitt liv. Men efter ett tag visade de sitt rätta "jag" och det slutade med att jag än en gång blev sårad på samma sätt som alla andra gånger. Människor är komplicerade. Förhållanden är komplicerade. Det finns folk som har klättrat över muren. Men när de väl är inne så ger de upp mig. De kämpar så hårt för att komma mig nära, men när jag ger efter så är det ändå jag som blir sårad. Så min mur är ännu högre nu och kan ta flera år att bestiga. (kan man bestiga en mur...?) Jag vill vara ensam. Men jag vill inte känna mig ensam. Men om man känner sig ensam ett tag så vänjer man sig. Så just nu, när jag skriver detta, är jag okej med att känna mig ensam. Jag minns just nu inte hur det känns att inte känna sig ensam. Men det kommer i perioder.
Ja, vi kämpade mentalt inför dessa matcher, men vi förlorade i princip hela tiden. De var alltid snäppet bättre och steget före. Men på något sätt gillade jag det, även om det var frustrerande. För då hade jag alltid ett mål - att besegra det laget. Dock hände det aldrig, men ändå.
Ja.. alltså... jag och sis skrek som man gör i hejarklacken vilket inte var så uppskattande för mina föräldrar. Men spela roll, haha. Vi skrek "VI HATAR HV!" och mammas kommentar var "Sluta! det är elekt. Det är hets mot folkgrupp". HAHAHHAA trodde jag skulle dö av skratt... ;D
Åh det är så frustrerande! Jag kan fortfarande inte förstå vem "mannen" är eller "exmannen" eller någon annan. Vad heter boken?
Svar: Jag läste det där inlägget säkert 10 gånger och jag blandar fortfarande ihop alla karaktärer. Fattar själva handlingen, men har svårt att placera namnen... Så jag gav upp. Men spännande lät det i alla fall! Ja, jag tror att allt händer av en anledning. Ibland vet man bara inte vad den anledningen är. Men förr eller senare så visar det sig och då förstår man varför det blev som det blev.
Såg att du mailat, men har inte orkat gå igenom det än. Gör det så fort jag känner mig bättre.
Grejen är den att lyckas någon komma nära så sårar jag mig själv och sen stöter bort den. Om en person kan få dig må bra, så kan den också vända det lika snabbt. Då har den övertaget och du är sårbar. Och då slutar det med att jag får sådana tankar och jag säger upp kontakten eller liknande. Jag klarar inte av när folk kommer för nära. Jag kan inte hantera det. Och det funkar ändå rätt bra, särskilt nu. För nu har jag äntligen kommit dit jag kämpat för: Idag känner jag mig inte ensam längre. En tid gjorde jag det och det är normalt, men nu har jag vant mig vid situationen och känner att jag trivs bättre såhär. Även om jag mår dåligt och är ensam så är jag faktiskt lycklig på ett sätt. Det är svårt att förklara. Men det var längesen jag kände såhär. Jag är typen som vill vara ensam och klarar mig fint utan andra. Men visst, alla behöver vi någon som finns där och det lär jag märka förr eller senare. Jag har mina vänner, men jag pratar mer ytligt med dem. De vet att jag inte pratar om känslor och sådant, min vardag består av största delen ironi. Det är komplicerat att förklara, hur som helst så vill jag inte prata om det.
Haha, ni är den mildare delen alltså. Ja, vårat lag är inte så hemska, vi är rätt milda också och det finns de som är betydligt värre så som AIK, HV71 och Djurgården... Men vi har våra ramsor. Jag älskar när det andra laget har sådana ramsor och vi med och så är det typ "fight" mellan klackarna. Älskar stämningen!
http://www.husmanhagberg.se/Objekt/?objectid=OBJ25329_1350130950&source=hemnet
Här är länken till den vi är inne på nu, dock är beskrivningen så himla töntigt skriven. Jag och syrran har skrattat gott åt vad mäklaren har skrivit. Typ som:
"Svep om dig med en varm handduk direkt från handdukstorken efter en stund under takduschen."
"En generös säng har här fått sällskap av ett skrivbord där plats finns för eftertanke och arbete liksom en generös och mycket trevligt utformad skjutdörrsgarderob för vardags- och festkläder liksom väskor, lakan och annat som kräver förvaring."
Just nu är den uppe i 1,7 miljoner, men det är ju inte klart än så...
Vad tråkigt att det blev som det blev mellan dig och din förra tjej. Vad var det för psykiska problem som ställde till det? Var det du gick igenom?
kramar
