Tiden
Tid: 15:14:00 Datum: 2015-08-24 Kategori: Allmänt
Det här kallas "tidens tyranni" och med tanke på ovanstående är det inte konstigt att utmattningsdeprition och psykisk ohälsa ökar lavinartat i vårt samhälle. Varningsklockorna ringer för fullt, men trots det är det lättare än man tror att falla i fällan i att prioritera bort sig själv för att istället hinna med så mycket som möjligt, tills det en dag inte går längre. Då har tiden vunnit, tiden styr oss, vi styr inte tiden.
En del i detta kan grunda sig i industrialiseringen under 1800-talet. Här började nämligen många bönder arbeta i industrierna istället för där hemma på gården. Många av de gamla bönderna hade svårt med tidsuppfattningen, det var inte helt ovanligt att man inte ens hade koll på när man var född och arbetsmoralen var det si och så med. Det var inte ovanligt att man stannade hemma på gården istället för att gå till arbetet om det var något som skulle göras där hemma. Därför infördes ångvisslan och fabriksreglementet. Ångvisslan ljöd tre gånger varje morgon, för att väcka arbetarna, för att påminna dem om att de skulle gå till arbetet och för att markera arbetsdagens start. Fabriksreglementet innehöll, paragraf för paragraf, vad som förväntades av arbetarna. Bröt man mot någon av paragraferna fick man antingen böta en viss summa, eller så förlorade man en del av sin dagslön.
Tillbaka till tiden.
Om nu industrialismen satte så djupa spår i vår syn på tiden, hur kan vi då få makt över tiden och styra den, istället för att tiden styr oss? Hur får vi "gott om tid", inte "ont om tid"? Hur vinner vi över "tidens tyranni"?
Först och främst måste man skilja på två typer av tid, klocktid och upplevd tid. Klocktiden är den faktiska tiden, den vi jagar efter och den vi använder för att t.ex. bestämma möte med någon annan. Den upplevda tiden går bara att stämma av med sig själv, men är i högsta grad lika sann som klocktiden. Det är klocktiden vi jagar efter, men den upplevda tiden vi vill ha lång. Det gäller någonstans att medvetandegöra den upplevda tiden i sig, att inse och förstå att klocktiden inte är den enda tidmätaren och inte heller den enda tiden. När man lyckats med det kan man börja arbeta för att få den upplevda tiden att kännas längre.
Ett sätt för att få den upplevda tiden att kännas längre är genom att medvetandegöra sin ställtid. Ställtid är den tid vi tar på oss för att komma igång med en viss uppgift. Man kan jämföra det med kocken som ställer fram alla ingredienser innan han sätter igång, eller maskinerna på fabriken som ställs in inför vad de ska göra här näst. På samma sätt arbetar vi människor och det finns i huvudsak fyra olika uppgifter vi kan åta oss. Lätta och roliga uppgifter, lätta och tråkiga, svåra och roliga och svåra och tråkiga uppgifter. De lätta uppgifterna, t.ex. att hänga jackan på kroken eller slänga ett bananskal, kräver nästan ingen ställtid alls, man bara gör det och så är det gjort. De svåra uppgifterna kräver betydligt längre ställtid. det kan handla om dagar, veckor, ja, t.o.m. månader för att komma igång med något som t.ex. en svår skoluppgift.
Det gäller dock att vara medveten om att det är just ställtid som pågår där inne i huvudet. Ofta kan ett tecken på det vara att man i övrigt bara klarar av att göra "lätta" uppgifter som knappt kräver någon ställtid alls. Dessa "lätta" uppgifter tar inte energi från den "svåra" uppgiften, vars ställtid pågår parallellt med alla de lätta uppgifter man genomför.
Ett annat sätt att få den upplevda tiden att kännas längre är att inte stycka tiden i för små delar. Det handlar om styckad vs ostyckad tid och det var därför ett sommarlov kändes så långt som barn. Nio veckors ostyckad härlig ledighet, där man inte har något särskilt inplanerat, känns alla dagar i veckan som längre tid än nio veckors ledighet, men där man varje vecka har något, ja, kanske t.o.m. flera, aktiviteter inplanerade. I mindre skala är det samma sak med tre timmars tågresa vs tre timmars flygning. Flygningen i sig går snabbare, men i anslutning till den ska man checka in och ut bagage, gå igenom säkerhetskontroll osv. medan man under tågresan bara kan slappna av i tre timmar. Tågresans tre timmar kommer därför att kännas längre. Det är tre timmar där man kan göra vad man vill. Under flygresan är det kanske bara knappt en timme av de där tre där man tillåts göra vad man nu vill göra.
Styckad och ostyckad tid existerar överallt och det är här som det där med att bara ta det lugnt och inte göra något särskilt kommer in i bilden. en dag utan några särskilda krav känns garanterat längre än en dag där almanackan är överfull av möten, tvättid, fikadejt, matlagning, hämtningar och lämningar osv. men det är långt ifrån alla som klarar av att bara vara och inte ha något inplanerat över huvud taget. Man måste ha något att göra hela tiden och istället för att slappna av och bara vara när man sjunker ner i soffan blir man ännu mer stressad, för att det är så mycket man ska hinna med och "då har jag ju inte tid att sitta här".
Att ta en timeout från allt kan då vara en lössning. Givetvis kan det vara svårt med arbete osv. men egentligen, i en optimal värld, borde det inte vara svårt över huvud taget, för det är något som många, väldigt många, skulle behöva och något som rentav kanske skulle kunna förhindra många sjukskrivningar p.g.a. utmattningssymtom.
Det här är givetvis inget man gör i en handvändning. det tar tid, men när man har lyckats med att bryta vanan i att känna panik över tidens fortskridande, när man är medveten om de olika tidstyperna, när man är medveten om sin ställtid och när man är observant på styckad resp. ostyckad tid i sin omgivning, ja, då finns det mängder med tid att vinna, trots allt man så gärna vill hinna med i sin vardag. För, det är trots allt så att tanke och handling tar längre och längre tid, ju fler småsaker, eller bollar, man har i luften.
För att ens kunna börja med allt vi gått igenom här är det dock en fördel att vara uppe i den s.k. tidstrappan, vilken består av fyra steg. Första steget består kort och gott i att man når andra tankar än bara "usch, jag har så ont om tid" och att man har fler förhållanden till tiden än bara förträngningen. Andra steget består i att man börjat hitta metoder för att hantera den egna tiden och man känner igen tankarna hos sig själv och kan strukturera upp dem. Tredje steget innebär att man lärt sig beskriva sina egna tankar om tid och sitt sätt att leva fullt ut i nuet. Fjärde och översta trappsteget innebär slutligen att man kan jämföra sina egna metoder med andras, som ev. också skulle kunnat vara möjliga i sammanhanget.
So, there you go, sätt dig in i och ta ovanstående på allvar så ska du se att tidsrymden återvänder så småningom...
Väldigt intressant läsning!
sv. Hur känner du inför att studierna börjar igen då? :)
Vilket bra och intressant inlägg :) Det är läskigt egentligen vad vi gör vi med vår tid här i livet.. Vad man väljer att lägga fokus och prioriteringar på.
SV: Ja jag börjar på måndag :) Ska bli så spännande! Är riktigt taggad och spänd på det :D
Klart det kommer bli bra :D Har du något roligt att se fram emot nu den här hösten? :)
Antar att det var anonyma kommentar? :) :P
Får passagerarna att lyssna??
Dem sitter ju bara och skrattar/flamsar?
Det kan inte varit mycket dem lärt sig?
Pratade om det på jobbet och en kollega visade med klippet, tyckte det var ren mobbning kollegorna med.
Det förstår jag det.. är solen borta för i år nu? ;)
På Augustifesten?
Ja men typ dra hit mer än lokala band.. Linköping hade ju tex Måns Zelmerlöw? Han drog ju publikrekord i Linköping ju ^^
Sv. Det var lite mysigt samtidigt. Stå med logementet vid "tvättstationen" på kvällen och göra 5punktstvätt haha. Men ja, det hade varit kul ett dygn, två dygn helt ok, tre dygn börjar det spåra, fjärde är bajs sen blir de inte bättre. Vi ska ut igen på måndag, 3 nätter.
Ja hur ska man beskriva. Vi övar stridsparsvis. alla situationer börjar med att vi är ute på patrull. Ser vi fienden först ska ledaren i paret Göra tecken att vi tyst ska lägga oss ner sen på smidigast sätt ta oss till en plats där vi kan verka ifrån, vi måste vara i linje med varandra. sedan ska vi målge och skjuta, ladda nytt magasin och när fienden är nerkämpad gör vi ansatsvis bakåt, en springer bakåt medans den andra sitter/ligger kvar beredd att verka ifall de skulle komma fler fiender eller om de inte dött. När den förste sedan kommit på plats är de dags för den andra skytten att röra sig bakåt, och så fortsätter det så tills befälet ber oss stoppa. När vi blir upptäckta först skjuter befälet med lös patron (det ska då föreställa fienden) då ska vi handlöst slänga oss ner mot marken och ta skydd sedan verka så fort vi kan. Sedan kan de vara så att befälet kommer fram och skriker att någon av oss är skadad, då ska vi lösa situationen efter det. Jag blev "skjuten" i höger arm, Jag är högerskytt så de blir genast jobbigt. Då ska jag om jag ligger ner åla mig till närmaste skydd utan hjälp av armen, för att sedan sätta på en tournique hårt som fan där skadan är, inom 30 sekunder. Sedan ta upp vapnet och hantera det enbart med vänsterarmen. Det är alltid viktigt med mynningsmedvetenhet, den måste alltid vara riktad mot ofarligt läge i såna situationer, och bara det att säkra och osäkra vapnet mellan varje förflyttning är ett helvete med ena armen skadad, men fick beröm för mitt genomförande.
Sedan har vi ju Ett ensamdygn under sista fältveckan, 24h "helt ensam" i skogen. Sista fältveckan kallas "aldrig ge upp" då kmr vi utsättas för allt vi lärt oss under utbildningen, och behöva göra det utan energi i kroppen överhuvudtaget. Men vi har alltid sjukvårdare på plats, vården inom
Försvaret vågar jag säga är den bästa i hela landet. Jag har aldrig blivit så här väl behandlad innan, alltså inom vården då. Att den sedan är gratis ger ytterligare en tumme upp.
SV: Ne fy tycker inte isterband är något vidare gott, då är fisk godare hihi :)
Härligt att din vecka börjat bra i alla fall! Min har också börjat kanon:)
Haha okej :) Tycker inte Kalmaritiska är någon höjdare heller faktiskt..haha:)
Intressant läsning! Riktigt bra skrivet! :)
Har du några särskilda planer inför helgen då?:)
Ha en fortsatt fin eftermiddag/kväll:)
Vi brukar vara där under sommaren, eftersom det inte är så långt ifrån huset så brukar vi bo där från ca skolavslutning till skolan börjar igen, kanske låter lite konstigt att flytta bara någon mil under sommaren, men ja.
Haha, tror det är en vanesak, vi hade utedass innan och dusch ute och man vande sig, visst var det lite kallt att duscha ute vissa gånger även fast det var två väggar oh drapperi som vindskydd men det är nog lite vanesak med.
sv; ja men precis!
Jag tycker absolut du ska kämpa för att nå dit! Du kommer klara det!
Hoppaa du får en fin kväll :)
sv: ja jag blev faktiskt nöjd med en hel del bilder och att de gjorde kunderna nöjda var det absolut viktigaste :)
Intressant att läsa! Speciellt för mig som har varit så stressad och verkligen fått tänka till lite om tid och att hinna med och allt det redan. :)
sv: Finns säkert fler men jag går på sos bibelskola ja :)
Haha, nej det förstår jag du hoppas du inte gör, men har väl hört värre östgötska.
Väldigt intressant att läsa!
Joo, det håller jag med om ;)
Hoppas allt är bra med dig :)
