Jag rotade vidare i mitt arkiv och hittade det här inlägget, skrivet i augusti 2010. Det skildrar en typisk morgon för mig under min gymnasietid, som då var över,och jag tyckte det var så målande beskrivet, så jag slänger upp det igen.

"Klockan ringer, 7:03. Varför just 7:03 vet jag inte, det har bara blivit så. Jag ligger kvar i några minuter, vill absolut inte gå upp så tidigt. Avskyr tidiga morgnar.
Till slut går jag upp i alla fall, tar den översta T-shirten i garderoben, bryr mig inte så noga om vilken det är. Väljer en tröja, oftast den svarta Niken med dragkedja eller Leksandtröjan, om de är rena. Drar på mig kläderna och går ner för trappen. Ut i köket och öppnar kylskåpet. Plockar ut yoghurten från dörren och juicen längst ner. Ordning är viktigt när man inte ser. Jag häller upp yoghurt och juice, ställer tillbaks paketen i kylen igen, plockar fram cornflakesen från skåpet till vänster om kylen, tar en stor näve och en mindre. Ställer in dem igen och sätter mig på min plats. Den plats som har varit min sedan jag bröt armen för 7 år sedan, den högra stolen på långsidan av bordet, med ansiktet mot väggen. Kylskåpet till höger, fönstret till vänster och diskbänken bakom mig.

Jag äter, inte lika snabbt som förr, men det går på några minuter. Reser mig, sköljer av tallriken och ghår in i badrummet. Borstar tänderna, går ut, tar på mig skorna och jackan, hänger datorväskan över axeln och går ut till taxin.

Ibland har den kommit, ibland inte. Då får jag stå och vänta ett tag. Ibland är det bitande kallt och kolsvart, man börjar frysa direkt, ibland är det strålande sol och man står och njuter på garageuppfarten.

Vägen till skolan går på ca 10 minuter och jag pratar lite smått med taxichauffören, mer eller mindre, beroende på vem det är.

Framme vid skolan kör taxin ända fram till dörren, över fartguppet, förbi 1:a dörren och stannar vid den 2:a.
Jag plockar fram färdtjänstkortet, taxichauffören drar det och jag kliver ur taxin. Jag öppnar, först den ena och så den andra, dörren och kliver in i skolan. Går ca 18 steg rakt fram och svänger till höger. Där är mitt skåp. Stegen har jag räknat ut för att slippa gå direkt snett till höger innanför dörrarna och följa skåpraden hela vägen, ifall det skulle vara folk i vägen. Det är det dock inte ofta såhär tidigt på morgonen. 7:40 är klockan. Jag lägger dataväskan på golvet, drar fram nycklarna ur fickan, låser upp skåpet och hänger in jackan. Stänger skåpet och går till vänster, fram till bänken vid fönstren. Jag sätter mig där, plockar fram mobilen, sätter på lite musik och väntar på Spike. Han lär sig aldrig att passa tiden, kommer alltid precis när vi börjar. Han brukar inte säga något när han kommer, mest för att reta mig. Men jag hör att det är han. Det känns på lukten från hans sköljmedel och hörs på nycklarna han har i byxorna när han sätter sig bredvid mig.

That was the past, and it will never be like that again..."