För tredje gången den här månaden var det dags att styra ner mot Göteborg, den här gången för SM i goalball 2015.

Precis som förra året var det fyra lag anmälda på herrsidan, FIFH Malmö, IFAS, FSBU och så vi då.

Helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt.

Det började redan innan helgen med att Claudio blev sjuk och inte kunde följa med. Då var vi hastigt och lustigt bara tre spelare, där Albin hade en halvt stukad fot och där Tobbe hade känt av en gammal sträckning i vaden.

Det var alltså minst sagt ett skadeskjutet lag vi ställde upp med i helgens första match, där IFAS stod för motståndet, men vi inledde matchen riktigt stabilt och hade 0-0 efter tre minuter, men sedan rann det iväg och vi blev knockade med 0-10 ungefär två minuter från halvtid.

De flesta målen berodde på bristande speluppfattning, bollmöte och teknikslarv. Personligen var jag dock ganska nöjd med min insats. Av de tio mål vi släppte in var jag orsak till ett av dem, en boll som jag missbedömde och gick åt fel håll på. Jag hade dock ändå tagit den, om jag inte hade slarvat med tekniken på benen, för nu gick bollen mellan fötterna och in i mål. 1/10 mål är ett för mycket, men det är ändå okej. Enligt Jennifer och Lindas statistik var jag dock inblandad i ytterligare tre mål och då blir det genast sämre. 4/10 mål är inte särskilt bra. Nu blir man visserligen mer utsatt för vinklar och liknande som center, men ändå. Den statistiken är dock inte helt tillförlitlig, då det går så fort på den här nivån att Jennifer ibland har svårt att hänga med på vad som händer. så ja, jag är trots allt relativt nöjd med min insats.

Tråkigt nog drog tobbe dock upp sin vad igen och kunde inte spela mer under helgen.

Är man bara tre spelare i laget blir man väldigt sårbara och nu tvingades vi därför att dra oss ur tävlingen. Givetvis väldigt tråkigt, men helt rätt beslut tycker jag. Särskilt med tanke på att vi är så få som tränar här hemma och då vore det extra dumt om tobbe spelat vidare och dragit upp skadan ännu mer, så att han blir borta ännu längre, för en sådan sak märks tyvärr direkt på våra träningar, om det är någon som saknas.

Efter ett möte med tävlingsledningen och övriga coacher bestämdes det ändå att vi skulle få spela resterande två matcher på lördagen, utom tävlan, med Jennifer med i laget istället för Tobbe.

Mot FSBU, med David, Nils, Olof och Oliver, var vi inte alls med från start och de ledde med 9-2 i halvtid. Det är riktigt dåligt, för dessa spelare är spelare som visserligen har gått framåt väldigt mycket de senaste åren, men som vi ändå har mött under Sverigeserien osv. Nisse och David får ju dock inte vara med där längre, eftersom att de har deltagit i mästerskap på landslagsnivå och då får man inte vara med i Sverigeserien. Olof och Oliver är två spelare som inte har spelat särskilt länge, men som har tagit jättekliv framåt och som var med ungdomslandslaget och tog VM-silver i Colorado tidigare i somras.

Vi gjorde dock en betydligt bättre andra halvlek, där vi vann med 3-2, men FSBU vann alltså matchen med 11-5.

Personligen var det nog sämsta matchen för dagen. Tycker inte riktigt jag kom upp i min högstanivå här, kanske delvis p.g.a. det faktum att vi spelade utom tävlan och egentligen inte spelade för någonting mer än att just få spela.

Dagens sista match spelades mot FIFH och här gavs de yngre spelarna chansen att få mycket speltid. Det var ingen toppning från deras håll direkt, men Peter, Fatmir och Stefan spelade en hel del de med, så det var inga dåliga skyttar vi ställdes mot. Peter vann senare hela skytteligan och han gjorde även mål på mig. En rak stolpe som jag såg skulle komma, det var jättetydligt, ändå var jag för långsam ut när skottet väl kom. Ett likadant skott släppte vi in mellan mig och Albin. Till slut skrevs resultatet till 6-3 till FIFH. Visst att de inte toppade laget och lät Emil och Dzenan spela en del, men 6-3 är ändå ganska okej. Ett steg framåt jämfört med förra året, när vi spelade 8-2 mot dem i semifinalen och blev knockade i gruppspelet.

Under söndagen spelades bara placerings och medaljmatcher, så där blev det inget spel för vår del och vi slutade därmed fyra även i år.

Jag hade inga förväntningar innan helgen, det roligaste tyckte jag skulle bli att se ungefär var jag själv låg i nivå jämfört med de andra i landslaget, främst David, Nils och Dzenan, där jag har en bit fram till Nisse, men där jag har en bättre defensiv än david. david skjuter dock betydligt bättre än vad jag gör. Dzenan och jag håller ungefär samma defensiva nivå, men han har lite mer rutin och även han en bättre offensiv, så det är bara att jobba på för min del.

Lagmässigt har vi egentligen inte på den nivån att göra. Vi är ett breddlag och ingen, förutom jag, har spelat mot så bra motstånd sedan SM förra året, vilket är ungefär 1,5 år sedan. Så att vi blir knockade och inte hinner med i tempot då är inte alls konstigt. Även om vi skulle vilja sikta mot att bli ett elitlag skulle det tyvärr nästan vara omöjligt med de spelare och den kunskap vi har här hemma. Spelarna håller för lå kvalitet och kunnandet från tränarhåll är också det för lågt. Dessutom krävs det ganska mycket mer om ,man ska spela elit jämfört med bredd och inte ens alla spelare i vårt lag är villiga att lägga ner den tid och energi som krävs för det och då skulle vi istället bli ännu färre spelare, så tyvärr finns det ingen möjlighet till att bedriva elitverksamhet i Linköping som det ser ut just nu. Det är därför vi från landslagshåll ständigt håller en dialog om hur jag ska få bästa tänkbara förutsättningar, för det är inte optimalt här hemma, men man får göra det bästa av situationen och förnärvarande är nog den bästa goalballträningen jag får den defensiva nötningen som jag oftast kör med Julian.