Jag befinner mig just nu i stugan, detta underbara landsställe där jag nu under några dagar ska njuta av riktigt sommarväder. Det utlovas drygt 25 grader och sol, och var jag kommer befinna mig då är inte så svårt att räkna ut. På bryggan, med lite musik och en bra bok, eller under körsbärsträden, plockandes hundratals söta små bär, för träden fullkomligt dignar av körsbär. Senast det hände var 2011, men nu är det dags igen. Det är bara att äta hur mycket som helst, för det tar aldrig slut känns det som.

Det var dock inte det som det här inlägget skulle handla om, utan såhär mitt i natten, klockan är snart fem, tänkte jag ge er några av mina reflektioner över Pokémon Go.

Detta urhypade spel som väl inte kan ha undgått någon, men har det ändå, mot alla odds, gjort det så handlar det alltså om ett slags mobilspel i mixed reality, där man själv, med hjälp av mobilens kamera och GPS, gå runt utomhus, i den "riktiga världen", letar och fångar Pokémons.

Det släpptes i Sverie i lördags och redan dagen efter, när Julian och jag var på väg till gymmet, såg vi folk i var och varannat gathörn som spelade. De flesta av personalen på gymmet spelade, vi stannade och pratade med typ två-tre personer bara på den korta promenaden och det är just detta som jag tror kan vara och bli en av spelets stora fördelar, att vi svenskar, som annars är så inbundna och håller oss på vår kant, ja, jag generaliserar, jag vet, det finns undantag för detta, men generellt är vi svenskar så, får en anledning till att börja prata med folk vi inte känner helt random ute på stan. Det blir som en slags föreställd gemenskap, folk känner plötsligt att de har något gemensamt med andra individer och det blir en given väg till att inleda en konversation med någon, för tydligen, enligt Julian, ser man på folk om de spelar eller inte. De tittar ner i sina mobiler, tittar upp, tittar sig omkring, tittar ner i telefonen igen och så fortsätter det. Kanske kan det t.o.m. gå så långt att det blir som en social grej, ungefär som att drica kaffe, att man kommer in mer i gemenskapen och blir en bland många om man spelar spelet och hamnar lite utanför om man inte gör det? Detta är dock endast teorier än så länge. Det återstår att se hur länge hypen håller i sig och hur det utvecklar sig efter att den har lagt sig. Som sociolog tycker jag att det ska bli väldigt spännande att följa och hela grejen med Pokémon Go är utan tvekan ett sociologiskt fenomén som man utan problem skulle kunna skriva en C-uppsats eller liknande om.

Det är också ett fenomén där Nintendo kanske har lyckats med det som samhället i stort inte har lyckats särskilt bra med, att integrera alla i samhällslivet. Eller kanske snarare såhär, det integrerar vissa grupper som tidigare inte har varit inkluderade, men riskerar att exkludera andra. Jag läste exempelvis någon status som hade delats massor på Facebook om fördelarna med spelet om man har vissa typer av intelektuella funktionsnedsättningar, där man tidigare inte har kommit ut i samhället av en eller annan anledning, men där spelet nu ger möjlighet till detta. Samtidigt blir gruppen gravt synskadade exempelvis exkluderade, eftersom att det än så länge är svårt att spela spelet om man använder exempelvis Apples VoiceOver. Det bygger ändå på att se kartan i telefonen och vad som finns runtomkring, att se var Pokéstopen finns och vilka Pokémons som finns i närheten. Dessa delarna tror jag dock skulle gå att lösa ganska enkelt med viss teknik, men svårare blir det att fånga Pokémons när man väl har hittat dem osv, men jag blir faktiskt inte förvånad om det inom väldigt snar framtid dyker upp tekniska lösningar som gör det möjligt att spela spelet även om man inte ser...

En annan given fördel är ju att man kommer ut och får gratis motion. För att spela måste man ju ut och gå och röra på sig och plötsligt ser vi tonåringar som tidigare bara har suttit framför bildskärmarna där hemma som är ute och går. Det är ännu en jätefördel med spelet i mina ögon. Det blir "kul" att komma ut på ett helt annat sätt än tidigare och på köpet får man lättare gratismotion och stegen man går varje dag ökar ganska radikalt om man är ute och spelar i bara en-två timmar istället för att bara sitta hemma framför en skärm under samma tid. Även här skulle det gå att göra mätbara undersökningar på hur mycket den allmäna hälsan hos t.ex. ungdomar mellan arton-tjugofem år påverkas av så lite som en-två timmars spelande om dagen.

So far, so good. Spelet har många fördelar, men givetvis finns det nackdelar också. De flesta av dessa handlar nog dock egentligen mest om sunt förnuft och grundar sig egentligen inte i själva spelet. Jag tänker givetvis först och främst på alla olyckor som redan har inträffat p.g.a. spelet. Ett antal trafikolyckor och så läste jag om någon som hade blivit ihjälskjuten p.g.a. spelet. Han hade lockats till en viss plats, där det skulle finnas en specifik Pokémon, men där väntade istället skyttarna och resten kan ni räkna ut själva. Läste också om några i Bosnien som hade lockats ut på gamla minfält från kriget, för att det där skulle finnas en specifik Pokémon och här i Sverige hade någon norröver vaknat av att några var på väg in i hans hall där hemma, för där fanns också en väldigt ovanlig Pokémon.

Då känner jag att det har gått lite väl långt, men som sagt, det grundar sig mest i sunt förnuft, inte i spelet i sig. Ja, programerarna skulle kanske kunnat programmera det annorlunda, men att få den fysiska verkligheten att synkronisera fullt ut med den virtuella, det lär inte vara det lätaste, så en gnutta sunt förnuft så skulle nog många av de olyckor och missöden som har med spelet att göra kunna undvikas. Att spela när man kör bil säger ju exempelvis sig självt, men uppenbarligen är det inte lika självklart för alla, eftersom att olyckor där föraren har varit inne i spelet redan har hänt, men som sagt, det har mer att göra med sunt förnuft än med spelet i sig känner jag. Viserligen kan spelet vara beroendeframkallande, + att det äter batteri och surf, och ett beroende är skitsvårt att ta sig ur, men i botten känner jag ändå att det handlar om sunt förnuft, även om det finns många andra parametrar som kan vägas in i det...

Överlag, om man ställer fördelar mot nackdelar så tror jag dock att hela grejen är väldit bra. Nackdelarna kan vara stora, men fördelarna är många, så jag får nog ändå ställa mig i den skara som hyllar spelet och om jag hade sett, då hade jag nog spelat...

Spelar ni?
Om ja, varför, om nej, varför inte?
Vad tror ni är spelets största styrkor resp. svagheter?