I helgen var det dags för Stockholm paragames 2016.

I år var det ingen elitklass, eftersom att Super european goalball league, ungefär motsvarande Champions league i fotboll, spelades i Tyskland. Det hade jag ingen aning om att det gjorde förrän i fredags, men det innebar i vilket fall att jag fick spela i den öppna klassen tillsammans med Linköping i Stockholm paragames i år.

Fem matcher väntade under helgen, tre ggruppspelsmatcher, semifinal och final/bronsmatch.

Vi inledde turneringen med en förlust med 5-9 mot Brukarhuset. Den var lite oväntad, men Brukarhuset hade haft en väldig omsättning på spelare innan helgen, där den ena efter den andra som skule ha varit med föll bort av en eller annan anledning. Det var helt enkelt ett hopplock av spelare och de hittade våra svagheter, vilket till stor del visade sig vara heldiagonala skott som gick in på våra stolpar. Med den här nya typen av försvarssystem som vi har introduserat i klubblaget nu under hösten så är det kalkylerat att stolparna blir mer sårbara, men inte på det här sättet. Det ska inte gå att göra mål så, för den diagonala backen ska skära av den vinkeln när bollen kommer, om han flyttar rätt. Uppenbart gjorde backen inte det i den här matchen och det blev väldigt tydligt. Det är tyvärr inget vi har kunnat se på träningarna här hemma heller, eftersom att vi nästan aldrig kan spela match där.

Efter den förlusten studsade vi doc tillbaka och knockade IFAS med 13-3 i andra matchen och följde upp det med att slå FSBU Göteborg med 9-6 i sista gruppspelsmatchen.

På förhand hade jag tipat att vi och FSBU skulle mötas i final, men efter att gruppen utvecklats som så att både vi och FSBU förlorade mot Brukarhuset och vunnit över IFAS så vann Brukarhuset gruppen, före oss, FSBU och IFAS.

Därmed fick Brukarhuset möta IFAS i semifinal och vi ställdes mot FSBU redan i semifinal.

Det blev en riktig rysare där vi tog ledningen med 1-0, men där FSBU kvitterade innan halvtidsvilan. I andra halvlek gjorde vi 2-1, men dippade sedan ordentligt, vilket höll på att kosta oss finalplatsen. På ungefär sex minuter gick FSBU från underläge 1-2 till ledning med 5-2. Jag själv var orsak till två av dem målen, båda två p.g.a. rent teknikslarv i defensiven. Jag byttes också ut kort senare och var klart missnöjd med min insats. Visst, Olof skjuter bra, klart bäst i hela turneringen och vann också skytteligan på 28 mål, men det ska jag kunna hantera. Jag gjorde det i gruppspelsmatchen, men här hamnade jag snett från början när jag byttes in i andra halvlek, så nej, jag var långt ifrån nöjd med min insats där, min enda dåliga insats under helgen. Annars är jag nöjd med mitt spel.

när vi låg under med 2-5 trodde jag nästan att det var kört, men plötsligt hittade vi rätt i offensiven och vände matchen till vinst med 6-5 under de sista fem-sex minuterna. Grymt jobbat får jag faktiskt säga! Det var en av de skönaste vinsterna på väldigt länge, för det är något speciellt när man vänder en match på det sättet. Känns nästan lite overkligt, men vi gjorde det. Samtidigt var jag väldigt missnöjd med min egen insats, så jag kände mig trots allt lite delad efteråt, men laget går före jaget i lagidrott och laget gjorde en grym insats, så det positiva vägde ändå över, för vi var ju faktiskt i final!

I final väntade lite oväntat IFAS, som slog Brukarhuset i semifinalen. Här var det dock inget snack om saken och vi vann med klara 10-1.

Därmed tar vi guld i Stockholm paragames 2016!

Själv är jag som sagt nöjd med min insats, bortsätt från semifinalen. Den var inte bra alls. Annars var det bra och jag, precis som övriga laget, rättade till förflyttningarna i försvarssystemet efter första matchen och det blev mycket bättre efter det. Jag gjorde också sex mål och tycker stundtals att jag fick till offensiven ganska bra. Jag drog inte heller på mig en enda straff för high ball under helgen. Däremot var jag orsak till två straffar för noice i första matchen, alltså att jag som center pratade för nära inpå skyttens skott. Det där ändrades i våras och numera tolkas det som noice när skytten drar bak armen i skottrörelsen. Tidigare var det fr.o.m. när skytten släppte bollen, men det är väldit svårt att höra när skytten drar tillbaka armen i sin ansats, i synnnerhet eftersom att ingen skjuter exakt likadant som någon annan, plus att det är en subjektiv tolkning för domarna, vissa är hårdare än andra på det där, och nu åkte vi dit två gånger för det. I stort är jag dock nöjd med min insats.