Minns ni min frågestund för typ två månader sedan?
Här kommer äntligen svaren till den. Bättre sent än aldrig, vetni.

Amina

• använder du några speciella grejer när du tränar; pulsklocka, aktivitetsarmband eller andra tech-prylar
• Nej, jag använder faktiskt inga särskilda teknikprylar alls. Det närmsta jag kommer är väl mobilen, som jag kan använda en del i konditionsträningen. Annars är det mest annan utrustning. styrkemässigt hade jag ett par gymhandskar en gång i tiden, men tycker det känns bättre utan, så de har jag droppat. Goalballmässigt är det så klart en hel del skydd, benskydd, knäskydd, armbågsskydd, höftskydd, bindel och lite så, men teknikprylar, nej, det använder jag inga.

Dan

• Hur tänker du om din framtid? Vad har du för framtidsplaner? Vad är det du tror du kommer att satsa på och vill göra i framtiden?
• Framtiden är ett stort och brett begrepp. Framtiden kan vara i sommar och framtiden kan vara om fem år, men de närmsta åren tror jag att jag kommer fortsätta att satsa på goalballen och inte minst paralympics i Tokyo om fyra år. Efter det får jag ta nya beslut om idrottskarriären, men fram tills dess kan det bli så att jag flyttar till Göteborg för att få bättre träningsförutsättningar och möjligheter att nå dit jag vill nå, men det är många bitar som ska falla på plats för att det ska fungera, inte minst bostad och ekonomi, så det känns fortfarande lite avlägset. Samtidigt kan jag nu plocka ut min kandidat i sociologi efter jul, så framtiden ligger öppen känner jag. Vet inte om jag kommer plugga vidare eller söka jobb i vår. Troligtvis lite av varje och så får vi se var det landar. Är sugen på att jobba lite nu efter alla års studier, få en mer stabil inkomst och känna att jag faktiskt kan klara mig själv rent ekonomiskt, men vi får se vad som händer...

Frida N

• Under din uppväxt, vem har betytt mest för dig i din utveckling?
• Oj, svår fråga! Kan nog inte välja en enstaka person. Givetvis har familjen betytt väldigt mycket för mig och min utveckling. Att de framförallt har låtit mig testa saker, även när synen blev sämre, att de inte blev för överbeskyddande, som det annars lätt kan bli. Självklart har jag i stundens hetta tyckt att de har hindrat mig från att göra vissa saker som jag ville göra, men såhär i efterhand kan jag se varför och att det bara var av kärlek och omtanke. De har alltid funnits där, alltid stöttat och idag är det en trygghet att ha de inte mer än några mil bort. Utanför familjen får jag faktiskt säga att mitt ex har format mig väldigt mycket, inte minst när det gäller synen på och kunskapen kring psykisk ohälsa och hur man ska/kan hantera exempelvis panikattacker eller bara finnas där när någon annan har det svårt eller jobbigt. Innan jag träffade henne hade jag aldrig kommit i kontakt med psykisk ohälsa eller liknande, visste inte alls hur jag skulle beté mig eller vara till en början, men hon lärde mig att hantera panikattacker, att behålla lugnet och även det faktum att få en ökad empati och förståelse för andra i olika situationer i samhället. Hon har kort sagt bidragit till att forma mig och mina egenskaper till den jag är idag väldigt mycket.

Frida

• Vad var det som gjorde att du började med idrott?
• Jag har alltid gillat idrott, men då mest att titta på, inte utöva själv. Har alltid varit liten och klen, vad nu det har med idrott att göra, komplex kanske? I vilket fall så tyckte jag att goalball var skittråkigt när jag var mindre. Enda tills vi var i Södertälje och testade det en kväll när jag gick ett år på en folkhögskola i Stockholm för tio år sedan. Därefter var jag fast och lagom till samma vår skulle vi starta upp en goalballverksamhet här i Linköping och på den vägen är det.
• Hur ofta tränar du?
• Om alla pass blir av så ligger det på 8 pass i veckan på totalt ca. 10 timmar, 42-43 timmar i månaden, drygt 400 pass om året på totalt ca. 500 timmar. Då räknar jag med två veckors träningsfritt varje år. Tyvärr har vi ingen hall under sommaren och då blir det alltså ingen goalball alls, plus att pass försvinner av en eller annan anledning då och då, så i realiteten snittar jag nog 6 pass i veckan, ungefär 8 timmar. då landar vi på 300 pass på totalt 400 timmar om året. Någonstans däromkring ligger det.
• Vilken muskelgrupp tränar du helst?
• här får jag nog säga att jag är en klassisk discogymmare som älskar att pumpa biceps och bänkpress. Gillar helt klart att träna överkroppen mer än underkroppen. Gillar inte alls att träna ben...
• Vad är det som gör att du fortsätter att blogga efter nio år?
• Dels tycker jag det är kul att skriva, dels älskar jag nostalgi och att kunna gå tillbaka i arkivet och återuppleva gamla minnen och annat, dels så är det ett bra sätt att lära känna nya människor på tycker jag. Även om jag aldrig har träffat majoriteten av er läsare irl än så länge så blir ni ändå ett slags socialt umgänge och det gillar jag.
• Vad var det som gjorde att du började blogga?
• Från början var det en bekant som jag såg hade blogg på msn. Jag gick in och läste lite hos henne och tyckte det vore en kul grej att starta en egen blogg. På den vägen är det och här har jag sedan 2008 blivit fast :)

Jessica H

• Vad är jobbigast i vardagen med att inte se...
• Värst är att inte ha körkort. I synnerhet som bilar och racing var mina stora intressen som liten. De har klingat av en hel del på senare år, men att inte ha eget körkort är jobbigt ibland. Att inte kunna göra något spontant, inte bara kunna åka iväg någonstans och att hela tiden vara beroende av att någon annan kan skjutsa, av kommunaltrafik eller färdtjänst så fort jag ska någonstans. Att helt enkelt inte ha den friheten som ett körkort innebär. Det är jobbigt ibland. Att hela tiden kämpa för sina rättigheter är också något som suger energi i vardagen. Då tänker jag främst på rätten till färdtjänst och inte minst rätten till ledsagare, både antalet timmar, till vad ledsagningen ska gå och genom vilken lag den ska gälla, LSS eller SOL.

Julia S

• Vad är det absolut bästa med att blogga?
• Det tycker jag nog är att lära känna nya människor. Människor som kan bo var som helst i landet och utomlands med för den delen, människor som man aldrig hade stött på eller träffat om det inte vore för bloggen. Internet har verkligen öppnat nya dörrar till att lära känna folk på andra sätt än det traditionella face 2 face, även om internetkontakter också kan leda till möten face 2 face.

Lina

• Om frågan är för personlig, svara då inte, men har din sambo samma svårigheter som du med synen?
• Jag har absolut inget emot att prata om varken mig, min sambo eller synnedsättningar, så klart jag svarar! Sambon ser betydligt mer än vad jag gör. Hon ser ca. 30%. Med det klarar hon sig som vilken seende som helst ute i samhället och det är svårt att se på henne att hon inte ser lika bra som alla andra. På hennes förra arbetsplats blev de t.o.m. förvånade över att hon såg så lite när hon nämnde det vid något tillfälle. Det märks helt enkelt inte, men hon ser fortfarande för dåligt för att exempelvis få ta körkort.
• Vad skulle du helst utav allt vilja göra, om du fick både pengarna och tiden och du fick bestämma exakt vad du ville! :)
• Oj, också en svår fråga! En väldit stor fråga, men jag skulle först och främst köpa en större lägenhet med alla mina drömpremisser inkluderade. Sedan skulle jag satsa ännu mer på goalballen, utan att behöva bekymra mig om inkomst eller ekonomi. Dessutom skulle självklart familj och släkt få en rejäl slant och så skulle jag nog vilja resa lite mer i världen jämfört med vad jag har gjort hittills. Det går kanske inte ihop med det faktum att satsa mer på goalballen, men då skulle jag satsa på idrotten först och sedan ge mig ut och resa om några år.

Ida

• Varför började du blogga?
• Den har jag redan svarat på, men jag såg att en bekant hade en blogg på msn, jag gick in och läste lite hos henne och tyckte sedan att det skulle vara kul att ha en egen blogg och sedan dess har jag varit fast här.
• Vad gör du helst en ledig dag?
• En helt ledig dag, både från träning och studier, så ligger jag nog gärna kvar i sängen ganska länge, lyssnar på några podar, går upp, äter en rejäl frukost, dricker kaffe och sitter sedan vid datorn större delen av dagen. Om det inte är sommar då vill säga, för då åker jag helst av allt till mitt älskade Sjösäter, njuter av lugnet där, solar nere på bryggan, dricker kaffe på baksidan och bara älskar livet. Finns nästan ingen bättre plats på jorden än Sjösäter. Det skulle isf vara Norra stå i Tegera arena... ;)

Kattis

• Vilket är ditt drömresemål? Bortsett från Afrika.
• Jag har dålig koll på exakta resmål, men jag älskar sol och värme, så något ställe med långa finkorniga sandstränder, turkost och varmt vatten och ett all inclusive-hotell, då är jag nöjd. En klassisk solresa någonstans med andra ord. Spanska solkusten är annars en klar favorit. Sambons mormor har hus där, men tråkigt nog behöver man nästan bil för att ta sig till olika platser där och eftersom att varken jag eller sambon har körkort så blir vi lite beroende av att åka med t.ex. hennes föräldrar dit då, även om det också är väldigt fint.
• Vad är viktigast för dig vid val av hotell?
• Som jag nämnde nyss så har varken jag eller sambon körkort. Därför är det viktigt att allt nödvändit finns inom gångavstånd från hotellet. Att det ligger precis vid stranden och har all inclusive är ju heller inte fel.
• Brukar du träna när du är ute och reser?
• Det brukar jag inte. Sambons familj gör dock det, alla där är löpmänniskor och jag fick nästan en chock första gången jag var på semester med dem. Träna på semestern liksom??? Det fanns inte i min värld innan dess. Det har vi aldrig gjort i min familj, men numera är det klart att det blir lite träning ändå, med tanke på goalballen. Lite benböj eller intervaller i trappann, om det finns någon sådan där man bor

Madde

• Hur upplever du att människor beter sig runt dig som är synskadad. Är folk otrevliga, eller försöker dem behandla dig som ett barn? Med det menar jag, att folk försöker hjälpa onödigt mycket och pratar med annan röst osv?
• Också en väldigt komplex fråga. Får nog ta och skriva ett helt inlägg om bara det någon gång, men det beror i stort väldigt mycket på var man är och i vilka sammanhang det rör sig om. Generellt tror jag dock faktiskt att jag är ganska förskonad från folk som beter sig förminskande, även om det händer. Ledsagare som t.ex. tror att jag inte kan gå i trappor när jag ska åka tåg, utan absolut måste ta hissen, folk som pratar med Julian istället för att vända sig direkt till mig i t.ex. affärer och folk som vill hjälpa till med saker som jag inte alls behöver någon hjälp med. Oftast vill ju folk bara väl och det är viktigt att komma ihåg tror jag. de vill hjälpa till, men vet inte riktigt hur de ska vara eller beté sig. Då kan det bli helt fel, men då tycker jag antingen att jag som inte ser ska upplysa om att jag inte alls behöver hjälp här, vänligt och med ett leende, det är ju ändå jag som vet och med ett vänligt leende kommer man långt. Insisterar personen i fråga ändå på att hjälpa till, så ja, låt den göra det då. Jag hade klarat det själv, ja, men vill han/hon hjälpa till så sure, bättre att han/hon får känna att den har gjort en god gärning och även vågar fråga nästa gång än att han/hon blir avsnäst och kanske inte vågar fråga nästa gång. För människor vill ju oftast bara väl. Det är nog det viktigaste att komma ihåg i sådana situationer. sedan finns det de som blir kränkta eller tar illa upp när folk vill hjälpa till med vardagliga och enkla saker, men jag är nog inte så. Bättre att folk frågar och vill/vågar hjälpa till än att de inte vill/vågar.

Det var alla svaren och jag hoppas ni är nöjda med dem!