Då tänkte jag delge er de sista dagarna och slutet av Jockes och min minst sagt grymma kryssning med Vision of the seas, som förvisso är ett av RCC's minsta fartyg, men, som ni alla vet vid det här laget, som för den sakens skull inte är ett dugg litet!

Onsdagen inleddes med en välbehövlig sovmorgon, efter tisdagens, men framförallt måndagens, omänskliga start på dagen, 04:45 svensk tid, i Ryssland och st.Petersburg, som ni kan läsa om i del 2.

Frukosten nere i Aquarius hade vid det laget stängt, så det blev frukost uppe på däck 9 och lunchrestaurangen, där man, som bekant, serverar lunch och frukostbuféer varje dag. Till frukost blev det således två grova mackor, två vita mackor, lite tomat och gurka, vindruvor i mängder, juice, kaffe, wienerbröd och ett äpple.

Dagen tillbringades i Lettland och Riga, där Jocke och jag skulle ha tagit en utflyktstur till Jurmala, ett väldigt fint ställe med långa sandstränder, ett muséum med sandskulpturer osv. där vi var med familjen 2008, när vi semestrade just i Lettland. Tyvärr blev även denna tur inställd, precis som den i Ryssland, som vi dock lyckades boka om. Här fanns också flera andra alternativ, men eftersom varken Jocke eller jag gillar själva staden Riga något vidare bestämde vi oss för att skippa utflykterna helt och istället stanna kvar ombord på båten, samtidigt som vi tjänade in lite pengar på det.

Förmiddagen tillbringades med ännu mer Yatzyspelande, i vilket Jocke hade haft ett klart övertag hela resan, men där jag nu kviterade fram till 8-8 i matcher.

Därefter var det dags för Jocke att vara med i en "kasta ring-tävling" uppe på däck 9, samtidigt som jag solade litegrann på detsamma, strax intill poolen. Tävlingen blev dock inte av, så vi gick istället och åt, igen. Nu blev det grovt bröd, ännu mer vindruvor, mandarin, äpple, ris och kyckling.

Medan det inte var fullt lika mycket folk ombord på båten passade vi på att gå omkring och fota en hel del, varefter vi testade glassmaskinen på däck 9, precis intill poolen. Man fick ta sin egen strut, hålla ner en spak och fylla på så mycket man ville.

Dagen var härlig och det blev ännu mer solande för min del, nu uppe på soldäck, på däck 10,5 kan man säga, en halvtrappa upp från däck 10, där löparbanor, gym, klättervägg och ännu mer solstolar finns.

Till en början var det skönt där uppe, men när fartyget så småningom seglade ut till havs igen började det blåsa ganska rejält och när Jocke kom och hämtade mig, efter att ha varit på ännu ett quiz, var det inte så jätteskönt längre.

Middagen bestod av ännu en av deras ruskigt goda soppor till förrätt, smakade som pepparrotsoppa, kött med bakad potatis till huvudrätt och glass med varma körsbär till efterrätt. Under middagen gjorde man en presentation av alla som jobbar i restaurangen, bakom kulisserna, de som står för all fantastisk mat och dryck.

Efter middagen var vi med i en utlottning att vinna bernsten, men vi vann så klart inte. Istället gick vi ner till kortrummet och spelade lite kort. Paret bredvid oss, en äldre herre och dam, var också svenskar. Jag vet dock inte om de förstod att vi var svenskar, för mannen yttrade sig plötsligt till sin fru och sa att "killen till vänster spelar som en gud, trots att han är så handikappad". Vi bringade dock aldrig någon klarhet i vem av oss han menade. Var det vänster från honom var det Jocke, men var det vänster från hans fru var det jag.

Ännu mer kul skulle det bli lite senare när vi hade varit nere och hämtat mer dricka och skulle ta hissen upp till vår våning. I hissen stod redan en man och några kvinnor. Mannen frågar var vi ska. "8" svarar vi. "Oh, but we're going down" säger han då. Alla andra, vi + kvinnorna, säger att vi visst åker upp, varefter mannen skyndar sig ut ur hissen.

Kvällen avslutades uppe i Crown-loungen, där de spelade en del 80-tal, och i hytten, med ännu mer Yatzyspelande.

Dagen efter, som var den näst sista ombord, tillbringades i Polen och Gedansk. Fartyget fick dock lägga till i Gedinya, som ligger inte alls långt från Gedansk.

Vår utflykt började dock inte förrän efter lunch, så vi kunde ta ännu en välbehövlig sovmorgon till strax efter 9, snoosade fram till 10, då det blev en rejäl frukost uppe på däck 9. Tre olika typer av  grovt bröd, ännu mer vindruvor, ett äpple, två wienerbröd, ett med sylt och ett med vaniljkräm, två lite frasigare kanelbullar, juice och kaffe.

Utflykten skulle ha varit på svenska, men var på norska. Det var dock ingen fara. Guiden pratade riktigt bra norska, trots att det visade sig att hon var från Polen och bara hade studerat norska vid det stora universitetet i Gedansk, som är en väldigt modern sak. Strax intill universitetet låg ett Donken, där man hade hittat massor av minor från andra världskriget när man byggde. Restaurangen borde dock gå väldigt bra, eftersom den ligger där den gör.

Först blev det dock en bussresa från Gedinya, genom Soppot och fram till Gedansk. De tre städerna ligger precis intill varandra. Det är inte som här i Sverige, att man får åka en bit på landet för att komma till nästa stad. Här ligger de precis intill varandra, med bara en gräns emellan. Soppot är dessutom ganska fast i sitt läge, eftersom Gedansk ligger på ena sidan, Gedinya på den andra, havet på den tredje och en naturparrk på den fjärde. Med andra ord kan man i princip inte bygga ut staden alls. Den är dock ett populärt besöksmål om somrarna, inte minst för polacker i andra delar av landet. Soppot har nämligen väldigt fina sandstränder. Det brukar vara massvis med folk och invånarna i Soppot håller sig helst därifrån om somrarna.

Väl framme i Gedansk vandrade vi omkring lite i stan, gick bl.a. på Mariagatan, Långvägen och Långbryggan. Mariakyrkan besöktes också, vilken liknade den Marienkirche vi var inne i när vi var i Lübeck, när mormor fyllde 70. Faktiskt liknade den också Vårfrukyrkan här i Skänninge litegrann med alla gravar i golvet, valvbågar och grejer. För att få bli begravd ovan jord i kyrkan krävs något alldeles extra, men det hade faktiskt en polsk minister, som var med förra året, då när planet störtade över Ryssland, lyckats med.

Vi fick även reda på att det var status att ha en husvägg ut mot huvudgatan i staden förr om åren. Dock var det väldigt dyrt, så man bygde husen väldigt smala och djupa. Längst in i husen fanns oftast inga fönster, så där låg sovrummen. Guiden berättade även att man tjänar väldigt lite i Polen. Ca 3000kr/mån. Det är därför inte helt ovanligt att folk springer direkt från ett jobb till ett annat, för att tjäna lite extra pengar för att kunna försörja sig. Bostadspriserna är nämligen inte billiga. Man får betala ca 5000kr/kvm i en lägenhet, vilket man inte behöver vara något geni för att räkna ut att man då i det närmaste måste jobba extra för att klara det. Man får dock bestämma själv vad man ska ha för lägenhet numera, förutsatt att man har pengar till det. Så var det inte förr. Då bestämde staten vilken lägenhet man fick ha. Var man ensamstående eller par fick man ha en etta. Hade man ett barn fick man ha en tvåa osv. Köerna var också det värsta. Guidens mamma hade stått i kö i 20 år innan hon fick sin lägenhet.

Skola och sjukvård är dock gratis, men även här kan man få stå i långa köer innan man får en tid. Anser man att åkomman man har är allvarlig kan man då istället besöka en privatklinik, som självklart är mycket dyrare, men där man får hjälp direkt, om man nu har råd med det.

Vildsvinen i trakten är dock ett litet problem. De är numera så tama att de kommer ner till centrum och tigger mat. Får de ingen mat kan de bli aggressiva. En gång tog en kille med några vildsvin in i en trappuppgång, stängde in dem i hissen, varefter en dam tryckte upp densamma. Gissa om hon fick en chock när hon öppnade hissdörren?

Översvämningar kan också vara ett problem i trakten. 1989 drunknade faktiskt en man mitt i en vägkorsning. Folk sprangh från sina bilar för att undkomma vattnet, men inte han. Så han dog.

Väl tillbaka på båten igen intogs en välbehövlig middag i form av först, ännu en soppa, nu Borstj, rysk soppa med rödbetor och grejer, kyckling med potatismos och rispudding till efterrätt.

Trots att vi sov relativt länge under förmiddagen var jag grymt trött under kvällen, så det blev väldigt tidig sänggång, där jag dock inte kunde somna. Somnade ett tag, men så vaknade jag till. Ni vet hur det är när man vaknar av sig själv, det går inte att somna om. Så jag låg och läste större delen av natten, somnade runt 5, varefter vi skulle upp 06:45 igen. Tror ni jag var trött?

Till frukost blev det två mackor, lite tomat och gurka, banan, apelsin, juice och kaffe, nu i Aquarius.

Nu var vi återigen på svenskt vatten och utflykt till Gottland och Visby väntade. Ett ställe jag faktiskt aldrig hade varit på tidigare, men det var jättefint. En riktigt fin och varm sommardag, där solen stekte från en klarblå himmel och där gräshopporna spelade (säger man så?) i gräset.

Vi besökte medeltidsbyn, som inte är något jag själv skulle åka till, men kul att ha varit där. Man fick verkligen en "förr i tiden-känsla" över sig där inne.

Vidare till Visby, där vi traskade omkring på kullerstensgatorna, som inte är roliga att gå på med käpp, fotade Ringmuren, en kyrka, den där långa trappen och Almedalen.

Tillbaks på båten blev det ifyllande av tags och grejer till väskorna, som vi skulle ställa ut i korridoren senare under kvällen. Vi fick hjälp med det hela, men det ledde till att lunchbufén var stängd när vi var klara med det. Vrålhungriga som vi var letade vi dock vidare och fann snabbmatsstället vid innepoolen/spaavdelningen. Där fanns det pizza och hamburgare, nästan 24/7. Så det blev två hamburgare med pommes och en rejäl tallrik med färsk frukt i form av ananas, några olika sorters melon och självklart ännu mer vindruvor.

En sista dusch i hytten och lite vila blev det därefter, innan den sista måltiden intogs. Det blev ytterligare en förrättssoppa, vitlökssoppa med krutonger, ungsbakad obergin till huvudrätt och pannacotta med hallon avslutade det hela. Alla servitörer och servitriser höll sedan ett uppträdande för oss. De talar tillsammans 65 olika språk och är från 72 olika länder. En sång på italienska blev resultatet av det. Grymt! Helt otroligt att de kan få ihop det så otroligt bra trots alla olika landstillhörigheter. Det är häftigt!

Kvällen tillbringades i kortrummet, där vi, lite undermedvetet, tävlade med några amerikaner om vem som hade bäst/högst musik, ända tills amerikanerna gick och en gubbe sa åt oss att stänga av musiken.

Så var en oförglömlig och häftig resa till enda. en resa jag aldrig någonsin kommer glömma. Nu har vi inte bara åkt med detta otroliga fartyg en gång, utan två. Det är verkligen något utöver det vanliga, atmosfären, all lyx överallt, all uppassning av inte bara personal, utan även av andra medpassagerare, som är hur trevliga som helst, frågar hur man mår, om dagen har varit bra osv. Gör man det här i Sverige blir man nästan klassad som dum i huvudet. Så gör man tyvärr inte här i vårt avlånga land. Det bryter mot normen. Det allra mest överväldigande är dock servicen. Den är helt och hållet outstanding. I Aquarius hinner man knappt dra ut stolen innan bordsassistenten är där och säger "I'm here for you sir", drar ut stolen åt en och skjuter in den, lägger servetten i knät och visar mer än gärna var saker och ting står på bordet med tanke på att jag inte ser. De gör det så proffesionellt så det blir inte alls påträngande. Övrig personal är också hur trevlig som helst. Alla frågar hur man mår och hjälper mer än gärna till med saker och ting. Eftersom Jocke och jag sticker ut litegrann ur mängden blir vi också snabbt ihågkomna och Aurora, vår housekeeper från förra året, kände t.o.m. igen oss nu och kom fram och hälsade på oss, alltid lika strålande glad och full av energi. Det är grymt.

Här har ni ännu en gång Royal Caribbians svenska hemsida, så kan ni själva gå in och kolla, boka er egen kryssning, för det tycker jag verkligen ni ska göra om ni har råd. Det kostar en del pengar, visst, men det är egentligen inte alls dyrt. Åker man några stycken blir det dessutom billigare. Vi betalade ca 7500kr/person, men tänker man på allt som ingår, allt man får för det, då är det inte alls dyrt. Det är alltså ca 1000kr/natt, men då ingår frukost och lunchbuféer, trerätters middag varje dag och framförallt, en service du inte får någon annan stans. Hytten är kanske inte fullt i klass med en svit på ett lyxhotell, men där får du å andra sidan betala mer än dubbelt så mycket och då ingår ingen mat, mer än frukost. Så jag tycker absolut det är värt pengarna. Bokar man dessutom svit har man en alldeles egen balkong och badkar i hytten, som vi hade förra året, vilket är bra mycket bättre än vissa hotell med högre standard kan erbjuda. Så, som sagt, det är absolut värt pengarna!