Ja, den senaste tiden har det blivit mycket matchspel för vår del.

Senast jag skrev var 24 januari. Därefter lyckades jag bli sjuk, ganska olägligt, med tanke på att Malmö open närmade sig med stormsteg. Det var Albin som var förkyld under fredagsträningen. Han lyckades uppenbarligen smitta mig, för senare under helgen och första delen av nästkomande vecka var jag också förkyld. Med andra ord, ingen träning varken måndag, tisdag eller onsdag den veckan.

Jag kände dock pressen, för under torsdagen skulle vi i laget upp till Stockholm för att spela Stockholmsserien igen. Det var ett tag sedan nu, för under hösten har vi inte kunnat vara med där p.g.a. tidsbrist, men nu fanns återigen tiden, i alla fall för denna gången, och tro det eller ej, jag kände mig faktiskt ganska bra under dagen. Tyvärr var jag i princip den enda som gjorde det. Albin drogs fortfarande med sin förkylning, Louise var inte helt bra hon heller och Jennifer var smittad av mig.

Med andra ord var det ett skadeskjutet lag som under torsdagseftermiddagen begav sig uppåt mot huvudstaden.

Väl framme blev det lite stressigt och vi hann knappt med någon uppvärmning alls innan första matchen gick av stapeln. Det märktes också på planen. Vi var inte riktigt där och fick en katastrofal start. Det stod 1-9 i halvtid eller liknande, efter att vi släppt in de tre första skotten vi fick på oss.

Till slut slutade det med game, 2-12. En mycket olycklig match där vi inte alls kom upp i normal standard. Mycket misstag, såväl individuella som kommunikativa. Exempelvis tog första skottet i matchen på mina ben. Bollen låg lös, men jag trodde att Jennifer, som spelade center, hade bollen. det hade hon inte och den rullade i mål.

Nästa match var mot IFAS, med bl.a. landslagstjejerna Josefine Hjälmestål och Anna Dahlberg.

Här klev jag in som center och tyckte det kändes relativt bra.
Jag har aldrig spelat center tidigare i matchsammanhang, men har provat på det litegrann på träningarna under de senaste månaderna.

Trots att det kändes relativt bra stod det 1-5 i halvtid och i andra rann det iväg ytterligare och slutade återigen med game, 1-11.

Jag tycker dock inte alls resultatet speglade matchen, för det kändes trots allt helt okej. Långt ifrån på topp, men inte så illa som resultatet antydde.

Det var bara att bita ihop, släppa den matchen och komma igen inför kvällens sista match, mot Hammarby, som kvällen till ära hade tagit in den gamla landslagsspelaren Boris Samuelsson.

Jag spelade återigen center och tyckte även här att det gick relativt bra.
Dock stod det även här 1-5 i halvtid och liksom föregående match rann det iväg i andra halvlek och slutade även här med game, 1-11.

Det var fortsatt väldigt mycket individuella misstag och det avgörande målet fram till 11-1 var en riktig tavla. Bollen tog på Albin, som var högerback, och studsade fram på mig i mitten. Jag vände mig blixtsnabbt om och fick tag i bollen, samtidigt som både Albin och Jennifer gjorde detsamma. Jag gav bollen till Jennifer och återvände till min centerposition. Jennifer sköt, men hade inte koll på att hon var så långt till höger som hon var. Hon sköt bollen rakt på mig, fick tag i den igen och rullade iväg den. Tyvärr för löst, så löst att det blev short ball, d.v.s. att den inte ens nådde fram till motståndarna på andra sidan. Det innebär straff, en straff som vi släppte in och matchen var över. Som sagt, en riktig tavla och mycket bristande kommunikation, både från mig och Jennifer. Sådant ska inte hända.

Vi återvände hemåt med det sämsta resultatet någonsin från Stockholmsserien, 0 poäng, -30 i målskillnad och game i varje match.

Som jag skrev ovan tycker jag dock inte resultaten speglade matcherna. Visst, det var mycket individuella misstag, mycket slarv, dålig kommunikation etc. men det kändes ändå inte så illa som det ser ut på pappret. Det viktiga var hursomhelst att det inte var då vi skulle vara som bäst, det var i Malmö, drygt en vecka senare.

Innan dess väntade dock ett landslagsläger för min och Albins del. Det var i princip bara hem och vända, för redan dagen efter att vi hade varit uppe i Stockholm återvände vi dit, nu som sagt med landslaget.

Alla tio spelare var på plats under helgen, som bjöd på mycket matchspel.
Delvis berodde det nog på de jag spelade med, men jag kände även att mitt eget spel var mycket bättre än under torsdagen. Försvaret var stundtals ganska bra och jag fick till några riktigt bra skott. Tror jag slutade på sex mål under dagen. Tyvärr släppte jag även några billiga mål förbi mig, särskilt på tvåor, när jag spelade högerback. Ni som läser detta, som troligen inte är insatta i goalball, vet antagligen inte alls vad jag pratar om, men ni får stå ut.

Helgens prestation tycker jag dock tillskrivs Albin, som fick göra ett inhopp i en match där toppsexan i landslaget spelade, men där Stefan skadade sig. Albin gjorde det riktigt bra, spelade nästan hela matchen och släppte inte alls många mål förbi sig. Med tanke på motståndet är det riktigt, riktigt bra. Starkt jobbat!

Efter helgen väntade en dags vila, innan det återigen var dags för tre gympass, de första på över en vecka, eftersom jag var sjuk veckan innan. Gympassen kändes bra, även om jag hade lite svårt att få upp pulsen på det sista intervallpasset, efter ett intervallpass och ett styrkepass med mycket ben de två föregående dagarna. Det slutade i alla fall ganska bra, med en toppnotering på 168 slag/min. Inte jättebra, men helt okej.

Sedan var det då dags för den stora tävlingen. Malmö open 2012. En tävling där det i år fanns tio anmälda breddlag fördelade i två poler. Vi spelade i pol A, där vi mötte Brukarhuset och IFAS, vilka vi hade mött då under torsdagen i Stockholmsserien, FIFH Griffins och Atletica/Lavia, som vi inte hade en aning om vilka det var på förhand, men som visade sig vara ett danskt lag.

Vi åkte, precis som förra året, när det var snöstorm, ner under fredagen, ca 4,5h i minibuss, varefter vi installerade oss på hotellet och åt, varefter det var dags att sova.

05:33 ringde nämligen klockan dagen efter. Vi spelade vår första match 8:00, vilket innebar att vi var tvungna att gå upp så tidigt. Tyvärr hade jag varit vaken lite under natten och var således inte jättepigg, men tyckte ändå det kändes ganska bra innan vår första match, vilken spelades mot Brukarhuset.

Här öppnade vi betydligt bättre än i Stockholmsserien och ledde faktiskt matchen, när Jennifer totalt stod för fyra mål.
Tyvärr var det fortfarande en hel del misstag, främst individuella tycker jag, som gjorde att Brukarhuset enkelt kunde vinna med 13-4.

Lite energi i form av bananer och drickyoghurt intogs innan vår nästa match skulle starta, mot IFAS Power, samma lag som vi mötte i Stockholmsserien.

Här tycker jag vi gjorde en betydligt bättre match och Jakob gjorde ett riktigt bra jobb där på högerkanten, när han hoppade in några minuter i andra halvlek. Tyvärr var det återigen lite mycket individuella misstag, vilka ledde till att IFAS kunde vinna med 8-2. Jag tycker dock inte resultatet speglar matchen, tycker vi gjorde en riktigt bra insats, men tyvärr är det som sagt lite mycket misstag, som vi senare inte kan ta igen, eftersom vår offensiv i dagsläget är för svag.

Dagens sista match spelades mot danskarna i Atletica/lavia. Det vi hade sett av dem tidigare under dagen imponerade inte och här hade vi en riktigt bra chans att vinna. Det hade vi så klart i de andra matcherna också, men de här skulle vi bara ta.

Det stod länge 0-0, men så lyckades vi dra på oss en straff för 10 seconds. Atletica utnytjade den på bästa sätt och tog ledningen med 1-0.
Jag lyckades dock kvitera till 1-1, ett av mina få mål i turneringen, bara 3st, varav två i denna matchen, det andra senare på sttraff.

När den sttraffen kom ledde dock Atletica redan med 6-1, efter en dipp i andra halvlek.
Vi hämtade igen till 3-6, men närmre än så kom vi inte och inkasserade ännu en förlust.

Jag tyckte det kändes som dagens sämsta match, kanske delvis för att vi på förhand bara skulle ta dem. Många av de andra lagen har någon/några som skjuter riktigt bra, men inte Atletica. Tycker inte deras offensiv imponerar och det känns som det var individuella misstag som fällde oss, igen. Naturligtvis ska man inte bara skylla på det, men en stor del av det hela berodde på det, enligt mig.

Under kvällen blev det mat och Gladiatorerna, varefter det blev tidig sänggång, för dagen efter ringde klockan återigen 05:33. Vi var det enda laget av alla deltagande lag som hade match kl 8 båda dagarna...

Det var dock bara att bita i det sura äpplet och tagga till. Faktum var att jag kände mig ganska pigg redan när jag vaknade, innan klockan ringde, redan vid 04:00.

Motståndarna var FIFH Griffins, vilka bestod av Dzenan, David, Robin och Steve. Med andra ord var det lite prestige bakom det hela, eftersom att både David och Dzenan är med i landslaget, precis som jag och Albin.

vi öppnade matchen bra och tog även här ledningen med 1-0. FIFH kunde dock vända och skaffa sig en ledning med 4-1 i halvtid.
I andra halvlek spelade vi ganska jämnt, men återigen är vår offemsiv för svag och vi orkar inte ta igen det vi tappar på främst individuella misstag. I den här matchen var det främst Jakobs tavla, ett självmål, när han skulle skjuta och tappade bollen bakom sig, och en boll som tog på Jennifer, som jag trodde att hon hade, men som hon inte hade. Hon trodde nog att jag hade den, vilket jag inte hade. Bollen var lös och både hon, jag och Albin kastade oss efter den, men icke. Det blev mål. 3-7 slutade matchen och därmed var årets upplaga av Malmö open över för vår del.

Vi slutade på en 9:E plats av 10, med bättre målskillnad än BSU, ett annat danskt lag, som slutade sist i andra polen. Dock gjorde vi minst mål av alla, 12st, mot BSU:s 13. Vår målskillnad skrevs till 12-34 (-22). Det att jämföra med förra året, då vi slutade på 15-39 (-24). Då hade vi Claudio i laget, som gjorde majoriteten av våra mål. Vi gjorde då en riktigt bra match mot Goalball UK2, Englands damlandslag, som även var på plats i år, som slutade 2-2. Vi var också på väg att göra en fin insats mot IFAS, som var det enda laget av de vi mötte förra året som vi också mötte i år, när vi ledde med 3-0 ett tag, men där de lyckades vända till 4-3 i halvtid. Mot slutet av andra halvlek gick allt utför. Allt bara rasade ihop som ett korthus p.g.a. div. olika händelser och faktorer, läs inlägget här, och IFAS kunde då vinna med 8-4, mot 8-2 i år. Något sämre i år alltså. Totalt var ändå försvaret bättre i år, även om vi förra året spelade fem matcher, mot årets fyra. Gör man därför om årets matcher till fem hamnar målen framåt på samma siffra, 15, medan det bakåt faktiskt är något sämre, 42,5.

Tittar man ännu längre tillbaka, på 2010, hamnar målskillnaden på 9-41 (-30) på fyra matcher. Där gjorde vi en bra match, mot Greek women, som slutade 2-5. Annars var det inga vidare resultat. IFAS, som vi mötte även där, gamade oss då med 14-4, vi blev gamade i första halvlek mot FIFH Crocodiles med 13-3 och var nära game mot BSU, som då vann med 9-0. BSU, som vi bekant placerade oss före i år.

Slutligen har vi 2009, då målskillnaden hamnade på 10-43 (-33). Ställer man upp det ser det alltså ut såhär:
2012 - 12-34 (-22)
2011 - 15-39 (-24)
2010 - 9-41 (-32)
2009 - 10-43 (-33)

Vi ser alltså att vi har gått framåt ganska mycket om man jämför med 2009 och 2010, men det skiljer sig inte alls mycket sedan förra året. Offensivt har vi inte blivit mycket farligare, så där är det bara att kämpa vidare. Dock tycker jag ni ska klicka er in på följande länkar, för där kan ni nämligen se två av våra matcher! Bildkvaliteten är tydligen ingen höjdare, men ljudet är bra. Hela matchen mot Atletica/Lavia, slutresultat 3-6 och sista minuterna av matchen mot FIFH Griffins, slutresultat 3-7. In och kolla! Jag bjuder också på Elitfinalen, här mellan FIFH Mighty ducks och Finmix.

I övrigt, förutom allt farande med tävlingar, läger och turneringar, känns det som att jag är väldigt lite hemma. De senaste två veckorna har jag sovit sex nätter hos älsklingen, men det gör absolut ingenting. Det är så underbart fint och mysigt, varje liten sekund tillsammans med den tjejen är helt obeskrivligt så underbar. Så det gör absolut ingenting, för det finns inget i hela världen som slår känslan av att ligga tätt, tätt intill den man älskar över allt annat i hela världen, det är helt otroligt. Kommer sakna henne galet mycket nu när hon åker till Italien för att åka skidor en vecka. Jag hade mer än gärna åkt med, men det var lite sent påtänkt, tyvärr.

Vi är numera också Pasatägare kan nämnas. För första gången i mitt liv äger vi inte en Volvo. Det har varit Volvo enda sedan jag var liten. Då var det en ljusgrön 245:a, som följdes av en vit 745:a med röd klädsel, en mörkgrön 940 och så bilen jag hade tjatat om sedan jag var liten, "en Volvo med lysena enda upp". En Vit V70 med andra ord, som följdes upp av den numera krockade blå V70:n, men av nyare modell än den gamla vita. Det är andra bilen i mitt liv som inte är kombi, men den går bra och mamma och pappa behöver snart inte så stor bil när alla vi barn flyger ut, mer eller mindre snart.

Hockeyn går även den vidare och nu är det upploppet av serierna. sex matcher återstår i Allsvenskan, förutom för Leksand och Oskarshamn, som har en match mindre spelad. De blåvita har skaffat sig ett finfint läge, genom bl.a. Gurkkross när man slog Västerås hemma i Tegera arena med 8-3! Det stod 3-3 inför sista perioden. Då fullkomligt körde man över seriefyran, som inte hade någonting att sätta emot. 6-0 mot Malmö är inte heller dumt. Malmö, som dock har kommit igång nu på slutet och faktiskt är uppe på sjätte plats, efter 3-1 hemma mot Troja igår. Plötsligt är det SSK som är nere på sjunde plats och bara en enda poäng från att halka utanför playoff, d.v.s. om Oskarshamn vinner sin restmatch är man utanför playoff. De som satt så säkra för bara några omgångar sedan, men här svänger det snabbt och igår blev det förlust med 1-0 nere i Tingsryd. Det kan nog hinna svänga både en och två gånger till innan detta är avgjort. Det är detta man längtar efter hela säsongen, så spännande!

I Elitserien drar det också ihop sig. Just nu är Djurgården på kvalserieplats, efter ännu en förlust ikväll, 1-4 hemma mot AIK, inför drygt 10 000 åskådare. Ruskigt dåligt spelade man och spelar man så får man det jobbigt. Man har dock fortfarande en poäng upp till LHC över sträcket. Tänk om LHC åkte ner i kvalserien, vilken skräll. Tänk dessutom LHC - Leksand i ett fullsatt Cloetta center i en kvalserie, där Leksand dessutom tar med sig alla tre poängen. Vilken känsla!

Läs mer hockey på hockeybloggen, som vanligt.

Måste ju också berätta om mitt svåra val förra veckan. Jag satt och kollade lägenheter, vilket inte är allt för ovanligt. Så hittade jag en etta i Mjölby på Blocket. 50 000 och sedan 1900kr/mån, 39kvm, nyrenoverat badrum, kök från 2004 och balkong. Perfekt ju. Problemet var bara, Mjölby. Jag vet inte om jag vill bo där. Bättre pris får jag knappast och den här var dessutom ganska stor och verkar jättefin. Syftet med att flytta är ju dock att jag ska tjäna in så mycket tid som möjligt jämt mot nu, samt starta ett eget liv, så klart. Flyttar jag till Mjölby blir det ju likväl färdtjänst/tåg till Linköping varje dag, precis som nu. Det jag tjänar in är tiden mellan Mjölby och Skänninge. Åker jag tåg kan jag dessutom tjäna in ganska bra med tid, eftersom det bara tar 20 minuter med pendeln in till stan.

Frågan är dock, har jag råd? Det går som sagt inte att få så mycket billigare månadshyra, åtminstone inte för något så fint, men sedan tillkommer el, bredband, mat, månadskort osv. varje månad, så det blir en del pengar ändå och med min skrala inkomst blir det tyvärr knapert.

Jag räknade dock ut att, om man jämför med en sådan etta jag var och kollade på i Hejdegården tidigare i höstas, med en hyra på 3200kr/mån, 30kvm, har jag tjänat in den här i Mjölby om jag bor där i drygt tre år. Det skulle jag mycket väl kunna göra, + att den här i Mjölby verkar bra mycket finare och fräschare än den i Hejdegården. Visar det sig sedan att jag trivs där i Mjölby har jag ju en kanonhyra och ett fint boende, + att jag vid det laget lär ha tillräckligt med poäng hos Stångåstaden för att kunna vara med och slåss om de ettor och tvåor inne i Linköping jag verkligen vill ha. Alternativet är att bo hemma tre år till och sedan flytta direkt till Linköping. Då skulle jag tjäna massvis av pengar, men å andra sidan känns det inte så lockande att bo hemma tre år till...

Vi är nu också inne i delkurs 4 i Handikappvetenskapen. Examinationen för delkurs 3 hölls faktiskt idag och det gick bra. Examinationsuppgiften bestod i att man skulle läsa och granska en handikappvetenskaplig avhandling, vilka som bekant inte är så korta. Ca 214 sidor i Word var min och vi hade två veckor på oss.
Det gick dock bra och vid campusträffen idag skulle vi opponera på någon annans referat av deras lästa avhandling, som var det vi skulle skriva. Det gick bra och kursen avslutades med en föreläsning av Markus, som föreläste genom Bliss, tror jag han använde, med dator och tal. En riktigt bra föreläsning med mycket humor var det. En betydligt sämre föreläsning blev det däremot under eftermiddagen, då vi startade upp den här nya delkursen, delkurs 4, funktionshinder ur ett biologiskt perspektiv. Jag känner inte riktigt att det är min grej och jag tror kursen kommer bli ganska seg. Föreläsningen handlade hursomhelst om hjärnan och dess uppbyggnad, olika delar och funktioner etc. Ca tre timmar tog det och efter det var jag skapligt seg i huvudet. Kanske var det därför jag lyckades glömma min ryggsäck där i salen, med alla träningsgrejer från igår i. Inte alls bra. Jag ska maila eller ringa till dem imorgon och se om någon vänlig själ har lämnat in den och inte snott den med allt dess innehåll...

P.g.a. Whitney Houston's tragiska bortgång i söndags avslutar vi därför med dagens låt, eller dagens låtar. Min absoluta favoritlåt av Whitneys alla fina låtar, en av de finaste låtarna som någonsin gjorts, jag pratar så klart om I will always love you. Vi kör också lite Flogging Mollys, för att kontrastera riktigt rejält, här med Devils dancefloor.