Så var även 2011 års upplaga av Malmö open avklarad. En tävling med väldigt blandade resultat.

Vi åkte ner i fredags, men p.g.a. snökaoset blev vi lite sena. Jakobs tåg från Norrköping var inställt, så han fick ta en extrabuss. I Mjölby satt jag inne på Donken och väntade på de andra. Jag messade lite med Jennifer under tiden, innan de slutligen kom, nästan 1h försenade.

Bilresan ner till Malmö gick dock felfritt och väl framme åt vi middag på ett pastaställe och lade oss sedan tidigt. Vår första match var nämligen redan kl 8 nästa dag, vilket innebar att det var frukost 06:00, då vi även redan skulle vara ombytta och klara.

Albin och jag hade lite problem att hitta ner till frukosten, precis som vi hade att hitta upp till vårt rum under fredagen. Jennifer och Louise var ju med Hammarby större delen av helgen och Linda och Annika var relativt gröna på området om att ha ansvaret för hela laget, så det blev stundtals lite rörigt, men gick ändå bra på det stora hela.

I vilket fall fattade vi först inte hur hissen fungerade och vilken knapp som var rätt. Vi åkte fel några gånger, men hittade till slut. Frukosten låg på andra våningen, vilket vi inte hade en aning om, så vi åkte ner till receptionen. Där var det tyst som i graven, men receptionisten hjälpte oss i alla fall och berättade att frukosten låg på andra våningen. Varför vet jag inte, men så var det.

Efter frukosten, som, som vanligt, bestod av 2 grövre mackor med skinka, tomat, gurka och paprika, en tallrik yoghurt med müsli, lite vattenmelon, ett glas juice och en kopp kaffe, begav vi oss mot Kulladals sporthall, där tävlingarna skulle gå av stapeln. Vi beslöt oss för att ta bussen som gick till arenan, istället för att ta vår egen minibuss, men när vi kom fram visade det sig att de inte hade öppnat. Massa folk stod utanför och frös i kylan. Jag hade dessutom ingen jacka, men försökte ändå hålla värmen uppe.

Coachmötet, som skulle vara 07:15, blev inställt p.g.a. tidsbrist. Coacherna fick istället varsitt papper med informationen.

Vi spelare började direkt med att värma upp. Florim var på plats och hade lovat att hjälpa oss lite under helgen med coachningen, eftersom att Linda fortfarande är ganska grön. Han sa åt oss att köra samma uppvärmning som i landslaget. För Albin och mig var det ett krav, för de andra ett val.

Så det blev löpning i 7 minuter varpå vi körde lite löpskolning, uppvärmning av armar, handleder, fotleder etc. och div. töjningar. Sedan var det dags för helgens 1:a match, mot Hammerfall. Ett lag vi inte hade någon som helst koll på innan.

Matchen började bra i några minuter, men så fick de in 1-0, vilket senare skulle få stor betydelse visade det sig. Det första målet är alltid viktigt och efter detsamma sjönk vi lite i det mentala, något som tyvärr ofta händer. Man hamnar i underläge, tappar fokus, kommunikationen sjunker rejält och man börjar göra misstag. Detta var dock inte så jättetydligt i denna matchen, men skulle visa sig svart på vitt senare under dagen.

Matchen slutade 11-1 och game. Det kan inte ha varit lång tid kvar av matchen, men vi var inte nöjda med insatsen och vår sämsta match sett till resultaten var ett faktum. Dock inte så jätteilla ändå skulle det visa sig, då Hammerfall gick och vann hela turneringen. Så skulle det bli game i någon match så var det i denna.

Andra matchen var mot Goalball UK2, ett lag vi inte heller hade någon koll på, men som efteråt visade sig vara Englands damlandslag.

Det var samma uppvärmning som första matchen, varpå jag, Claudio, som mycket riktigt spelade med oss under helgen, och Jakob/Albin började matchen. Vi gjorde det riktigt bra. Innan vår match hade vi studerat UK2 när de spelade mot IFAS Power, som även vi skulle möta senare under dagen. UK2 vann med 1-0.

Här inledde vi bra. Försvaret var stabilt, kommunikationen riktigt bra, men trots det fick de in ett ledningsmål någon gång under 1:a halvlek. Ett något oturligt mål, som studsade på mina ben, på Claudios rygg och bak i mål.
Vi kom dock tillbaka och kviterade genom ett straffmål.

1-1 var ställningen i halvtid och i andra halvlek fortsatte det stabila spelet. Försvaret var i stort sätt felfritt och kommunikationen var riktigt bra. De gjorde trots det 2-1, även det på straff, men vi kviterade återigen, också denna gång på straff. Det var matchens sista mål, vilket gav slutresultatet 2-2. 2 lag med mycket stabilt och bra försvar och ett resultat jag absolut är nöjd med. Florim tog en risk i halvtid och coachade oss bakom mål, vilket han egentligen inte fick göra, eftersom han inte var uppskriven i laget. Samma sak som Jennifer gjorde under söndagen. Dock var det ingen som såg det, så det var ingen fara.

Sista matchen för dagen var som sagt mot IFAS Power, denna gången utan Haydar, men istället med Jossan, en av de tjejer i Sverige, om kanske t.o.m. den tjej i Sverige, som skjuter hårdast. IFAS mötte vi även förra året, då det stod 5-4 till dem i halvtid, men där de drog ifrån rejält i 2:a halvlek och gamade oss med 14-4. När vi har mött dem nu i Stockholmsserien har vi spelat hyfsat jämnt med dem några gånger och t.o.m. vunnit några gånger. Senast hade vi exempelvis, som bekant, 4-2 med 10 sekunder kvar. Då styrde jag in 4-3 och så sköt Albin "long ball", vilket ledde till straff, som de satte och fastställde slutresultatet, 4-4.

Vi visste alltså att vi skulle ha en bra chans mot dem. Vi visste även att om vi vann matchen skulle vi sluta 3:a i gruppen och få spela om plats 7-9 under söndagen, + att vi då skulle få sovmorgon fram till 10:30.
Förlorade vi skulle vi komma sist i gruppen och få spela om plats 10-12, då 1:a matchen under söndagen återigen skulle vara kl 08:00.

Mycket stod alltså på spel, men vi inledde stabilt, med samma trygga försvar som mot UK2 och bra kommunikation. Claudio gjorde även 1-0, varefter jag gjorde 2-0. Vi fick även in 3-0 och det såg riktigt bra ut.
Sedan fick de in reduseringen, 3-1. Även 3-2 och 3-3.

Som tidigare nämt svajade psyket då en aning och de fick även in 4-3 innan halvtid. Vi gav oss dock inte. Claudio sköt 4-4 i början av 2:a halvlek, då jag satt på bänken. Jag skulle dock komma in senare igen, men innan dess började allt gå utför. De fick in 5-4. Claudio ville byta, så han byttes ut mot mig. Det var bara 1 mål upp för dem, inte alls någon omöjlighet, men oturen grinade oss nu ordentligt i ansiktet. Jag släppte in en boll, som gick mellan armen och kroppen, ett misstag jag i princip aldrig gör numera sedan jag började med den nya försvarstekniken. Jag tänkte för mig själv "vad hände där?"

Jag försökte dock att bita ihop, men oturen fortsatte att grina oss i ansiktet. Vi fick straff för 4th substitution, vilket vi tyckte var väldigt omdiskutabelt. Vi ansåg att vi bara hade gjort 3 byten med detta bytet, när Jakob skulle ut och Claudio in igen. Till slut enades domarna om att det inte var ett 4:e byte, men istället fick vi straff för "delay of game", vilket vi inte heller förstod, när det var domarna som diskuterade om vårt byte var ett 4:e eller inte. Troligen hade det dock att göra med att Jonas, lite tidigare, tjafsade med domarna, när han gick ut och rörde ögonbindeln innan han var över med båda fötterna innanför avbytarbänkens linjer, vilket domarna hade synpunkter på.

Straff blev det i alla fall. Innan allt detta hade jag även fått en straff för 10 seconds, även det väldigt diskutabelt. Det blev inte "line out", då klockan stannar, utan bara "out", då tiden och de 10 sekunder man har på sig fortsätter rulla. Domaren som hämtade bollen var dock jätteslö tillbaka till mig, så när jag fick den hann jag inte skjuta. Straffen släppte jag dessutom in.

Nu fick sig psyket ett rejält test och det var här det verkligen visade sig, svart på vitt, att vi verkligen behöver öva upp det mentala, att bibehålla lugnet, hålla kommunikationen uppe och fortsätta att fokusera även om det går dåligt. Nu blev det misstag på misstag på misstag kändes det som. Allt gick emot oss, kommunikationen sjönk minst sagt drastiskt, vi tappade fokus helt och började spela som individer istället för som ett lag.

Kommunikationen ja. Den var minst sagt bristfällig där. Vi spelare på planen, jag och Albin, trodde att Jakob trots allt hade bytt ut där vid det 4:e bytet som inte blev något 4:e byte, men det gjorde han tydligen inte. När jag skulle ta emot straffen för delay of game ville jag att Jakob skulle gå åt vänster, mot bänken, för att jag trodde att han skulle bytas ut. Men han gick åt höger. När spelet sattes igång igen och Albin och jag trodde han var ute vid bänken, visade det sig att han stod borta vid högerstolpen och höll i bollen. Mycket riktigt skulle han också vara där, men både Albin och jag trodde att han hade bytts ut och fattade inte vad han gjorde där med bollen. Jag blev lite stressad, så jag sprang bort till honom och bara tog bollen ur händerna på honom och sköt iväg den, för att vi inte skulle få straff igen. Då blev han lite sur, med all rätt, för han skulle som sagt mycket riktigt vara där, men varken jag eller Albin hade förstått det och fattade inte vad han gjorde där med bollen över huvud taget.

Totalt kaos, men efter matchen pratade vi med varandra om det och det var ingen fara, men snacka om att allt föll ihop totalt. Ingenting fungerade. Kommunikationen var i princip obefintlig, vi spelade som 3 individualister, var frustrerade och arga, ingenting fungerade kort sagt. 8-4 vann IFAS med till slut och ena domaren hånlog t.o.m. mot oss efter matchen, riktigt, riktigt osportsligt måste jag säga.

Vi var på fruktansvärt dåligt humör och åkte tillbaka till hotellet för att duscha och göra oss i ordning för att gå och äta. Det blev samma ställe som kvällen innan och därefter spelade jag, Albin, Louise, Jonas och hans flickvän, Malin, kort, för att lätta upp stämningen lite igen. Jonas, som bara var med oss under lördagen. Han var hos Malin, som bor i Hässleholm under resterande del av helgen.

Under söndagen blev det alltså till att gå upp lika tidigt, 05:45, igen, äta frukost, checka ut och bege sig mot hallen, där vi först skulle möta Super BSU, som kom sist i grupp B. Vi var inte riktigt med i början, men åt oss in i matchen mot slutet. Även här hade vi dock viss otur. Vi hörde, liksom jennifer och Louise som satt och tittade på, att domarna sa "halftime" vid ett tillfälle. Då rörde Claudio sin bindel och fick straff för det, för halvleken var inte alls slut. Det var långt kvar. Även straff för "high ball", "long ball" och "3rd time throw" fick vi och danskarna ledde med 7-2 om jag inte minns fel.

Mot slutet av matchen pressade vi i vilket fall upp tempot en del, vilket gjorde att vi pressade de rejält. Claudio, som hade varit ute på bänken ett tag, kom återigen in och fick in några mål. Vi reduserade 3 gånger om, men hann inte hela vägen fram. 7-6 vann de med, men hade vi haft någon/några minuter till hade vi tagit det. Dessutom missade jag en straff. Hade jag satt den hade det blivit 7-7 i vilket fall.

Lite surt, självklart, men det var bara att bita ihop inför helgens sista match, mot ett finskt lag, som jag inte ens tänker försöka stava till.
Denna matchen blev tyvärr turneringens näst sämsta sett till resultaten. Vi var lite sega och trötta, fick inte fokus till 100% och lyckades inte hålla kommunikationen på topp hela vägen. 11-2 vann de med, ett resultat som inte alls är godkänt.

Vi slutade därmed sist i turneringen. Ett resultat vi inte alls kan vara nöjda med, tyvärr. 2,5 riktigt bra matcher gjorde vi i alla fall, mot UK2, där Florim senare sa att mitt försvar var helt outstanding, 1:a halvlek mot IFAS och matchen mot Super BSU. En svag insats, mot Hammerfall, en dålig insats, mot Finland och en katastrofhalvlek, mot IFAS.

Tittar man på resultaten så spelade vi 5 matcher i år, 4 matcher förra året. Tar man bort den sämsta matchen i år, resultatmässigt, så försvinner 11-1 mot Hammerfall. Således gjorde vi 14 mål i år, 6 förra året. Vi släppte in 28 i år och 38 förra året.
På de 2 första matcherna släppte vi in 24 mål förra året, nu 10. Vi gjorde 4 mål och nu 6.
På de 2 sista matcherna släppte vi in 14 mål förra året och 18 i år. Vi gjorde 2 mål då och 8 nu.

Man ser alltså att det trots allt har gått framåt rejält sedan förra året. IFAS, som egentligen är det ända lag vi kan jämföra med sedan förra året, spelade vi 14-4 mot då och 8-4 nu. Vi hade helt klart kunnat ta dem i år om vi hade hållt ihop det och om saker och ting inte hade gått så fel i 2:a halvlek. Det är helt klart ett styrkebesked. Även 2-2 mot Englands damlandslag tycker jag vi ska vara riktigt nöjda med. 7-6 mot Super BSU är okej, men även den matchen hade vi kunnat ta med marginalerna lite mer på vår sida, liksom mot Finland, om vi hade varit lite mer skärpta och fokuserade och inte varit så trötta då. Matchen mot Hammerfall är inte mycket att säga om och med tanke på att de gick och vann hela turneringen så var det ändå ingen katastrof att vi blev gamade. Då är 2:a halvlek mot IFAS betydligt mer katastrofartad.

I övrigt tycker jag vi håller ihop laget bra. Claudio, som inte spelar med oss i vanliga fall, var ett riktigt tillskott, främst offensivt, då han hade det överlägset bästa skottet av oss i laget, men även defensivt, då han ingav en slags trygghet i laget, en trygghet som är mycket viktig. Det tänkte jag ta upp i nästa inlägg, ett inlägg som kommer handla om vad vi behöver träna på, hur vi ska träna upp det, vad vi behöver göra osv.

Jonas spelade inte så mycket, eftersom att han bara var med under 2 matcher på lördagen, men det han spelade gjorde han bra. Dock pratar han alldeles, alldeles för lite. Han måste kommunisera mer på planen. Det gäller även Jakob. Tyvärr är det inte så lätt som det låter. Jag själv, som har börjat prata väldigt mycket nu på senare tid, har också haft väldigt svårt med det tidigare, men nu när Albin och jag har börjat träna med landslaget och man hör hur Niklas, Stefan, Fatmir och Micke håller igång förstår man verkligen hur viktigt det är och vilken trygghet det kan ge hela laget. Det gäller dock, som sagt, att alla 3 spelarna på planen kan ta för sig och prata, annars, om en eller ett par av spelarna inte pratar blir den andre/de andra osäker/ra på var han/de har honom/dem. Så kommunikationen är grymt viktig, både för att de andra ska veta var man är, men också för att inge det där lugnet till resten av laget som är så oerhört viktigt. Det är väl också det, kommunikationen, tillsammans med mitt försvar, jag tycker jag själv är mest nöjd med under helgen. Det är offensivt vi måste bli betydligt vassare och det handlar bara om att nöta nöta nöta skott på skott på skott. Albin och jag funderar på att försöka få in ytterligare en skotträning någon gång under veckan, för Florim sa också det, att just nu ligger både Albin och jag i den fas där vi behöver så mycket goalballspel som möjligt för att kunna utveckla vårt spel.

Albin ja, hur skötte han sig i helgen?
Bra måste jag säga. Florim hade dock en del att anmärka på när det gäller hans försvar, han slängde sig ganska orent, som man säger. Dessutom går alltjämt allt för många av hans skott ut åt vänster. Det gäller även mina skott, men då åt höger. Vi måste få in bollarna mer på planen, för, som Claudio sa, det är bättre att de går rakt på motståndarna än ut, för går de ut, då får de 10 nya sekunder och ta det lugnt på och då blir det svårt att pressa dem. Så skott och precision är det vi ska träna mest på, rent goalballmässigt.

Nu är det träningsturnering med landslaget i Manchester nästa helg, men dit åker varken jag eller Albin med. Jag ska till Tallinn med Jocke och Manja då. Helgen därefter är det dock återigen landslagsläger, i Stockholm och Gubbängshallen.