- Du har jiddrat med min lillebror. Det kostar 500 spänn. Betala innan tisdag annars så dödar vi dig.Främlingarna stirrar ner den 13-årige pojken hånleendes.
Pojken är oförstående till anklagelserna. Han vet inte ens vem lillebrodern är.

-Det är inte smart att vara kaxig. Du ska betala eller så dödar vi, väser den lille negern föraktfullt till den vid det här laget vettskrämde pojken. Pojken
har, trots sin ringa ålder, gjort sig känd genom en serie populära reklamfilmer för ett av Sveriges största företag. Ett tänkbart motiv är förstås att
främlingarna trott sig hittat en guldgruva i den 13-årige barnstjärnan. En egen guldkalv att mjölka på pengar.

Mötet med de två kulturberikarna innebär startskottet för en flera veckors lång terror mot pojken, hans vänner och hans familj. En situation inte alls
olik den omskrivna Rödebypappans, som media vältrade sig frikostigt i. I den 13-årige spångapojkens fall vältrade sig ingen media. Trots de uppenbart sensationella
ingredienserna, en ung populär barnstjärna flyr Stockholm efter utpressning och våld. Pojkens historia har hållits från löpsedlarna, medvetet och beräknat.
Där Rödebyfallet får exemplifiera något exceptionellt, en top-story, är fallet med den 13-årige pojken och hans familj vardagsmat. Det händer överallt.
Varje dag.

Svenskfientlig gängmentalitet
De två främlingarna som stannar pojken, som vi kan kalla Jimmy, på väg till skolan heter Said Taher och Tony Laventzakis. Det är Tonys lillebror som Jimmy
ska ha bråkat med, ett svepskäl förstås. Främlingarna är två år äldre än pojken, båda är ökända bråkstakar. Deras offer är uteslutande svenskar.

Jimmy chockades och skrämdes påtagligt av händelsen. Rädslan satt så djupt att han inte ens vågade prata med sina föräldrar. Han gick inte tillbaka till
skolan mer den veckan. Mot helgen packade han vad han behövde och rymde hemifrån, i ett desperat försök att slippa främlingarna.

Livet på luffen varade inte för länge dock. Några dagar senare kom pojken hem igen. Situationen hade dock inte lugnat ned sig nämnvärt på Vinstagårdskolan
i Hässelby, en av Stockholms västra förorter. Eritreanen Said Taher hade hotat att skjuta huvudet av en lärare på skolan och polisanmälts samt stängts
av från skolan. Personal på skolan berättar i polisens förundersökning hur situationen med Taher blivit ohållbar. Såväl personal som elever är rädda för
eritreanen som istället får hemundervisning.

Vinstagårdsskolan i Hässelby, väster om Stockholm
Vinstagårdsskolan i Hässelby, väster om Stockholm.
Jimmy får höra från två av sina vänner hur skulden till Tony och Said växt till 2000 kronor. Samma villkor gäller fortfarande; betala eller dö. Främlingarnas
irritation växer sig allt större när de inte får tag på Jimmy, som knappt vågar sig utanför dörren längre. Den 26 januari möter två av Jimmys kamrater,
vi kan kalla dem Johan och Rickard, Said Taher och en kille som kallar sig Basti. Johan och Rickard får motta örfilar och sparkar tills de går med på att
gå hem till Jimmy och lura ut honom till främlingarna. De vågar inget annat.

Johan och Rickard får med sig Jimmy ut ur lägenheten men ändrar sig dock på vägen och tar med Jimmy till ett närliggande snabbmatsställe istället för den
uttalade mötesplatsen och den stundande misshandeln. Främlingarna söker dock upp pojkarna på restaurangen en stund senare, som får fly in och gömma sig
på lagret medan personalen motar ut främlingsgänget.

Släpas ut i Grimstaskogen
Situationen går dock snabbt från värre till värst. Främlingsgänget har bestämt sig för att Jimmy ska hosta fram pengarna och ger sig inte i första taget.
De unga svenska pojkarna får smugglas in och ut genom bakvägen i skolan bara för att ha så mycket som en chans att hänga med i undervisningen. Någon dag
senare är Jimmys kamrat Rickard på väg hem från skolan. När han kliver av tunnelbanan i Vällingby för att ta sig upp mot busshållplatsen möter han på nytt
Said Taher tillsammans med en kumpan. Said sliter med sig Rickard från stationen, väl avsides ansluter ytterligare vänner till främlingen och tillsammans
släpar de Rickard ner till Grimstaskogen, en knapp kilometer från Vällingby centrum. Gänget befaller Rickard att sätta sig ned och tvingar honom att ringa
dit Jimmy. Trots upprepade försök svarar inte Jimmy. Said Taher tappar fattningen lägger en kraftig spark i Rickards bakhuvud så blodvite uppstår. Omtöcknad,
chockad och livrädd försöker Rickard istället ringa Jimmys pappa. "Kan du komma ner hit med 500 kronor så vi kan gå på gatorna igen?", vädjar pojken till
sin väns pappa. Pappan hälsar att om de här killarna vill något så får de ringa själva och slänger på luren.

Said blir rasande och sparkar Rickard i huvudet igen. Rickard faller till marken och får motta flertalet sparkar och knytnävsslag mot huvudet innan Said
länsar pojkens fickor. I förhör berättar Rickard om traumat efter misshandeln, om den psykiska påfrestningen av att inte våga gå utanför dörren, om hur
han fick ge upp innebandyn eftersom Said bodde i närheten av träningslokalen. Till råga på allt utsattes Rickard för ytterligare ett mordhot, då Tony Lavenztakis
ringer upp honom och kräver att han ska dra tillbaka sin polisanmälan. Annars dör han.

Familjen attackeras i hemmet
Stärkta av dagens övergrepp mot Rickard i Grimstaskogen samlar främlingsgänget ihop sig för nästa drabbning. De har blivit sturska och fått blodvittring,
ikväll ska pengarna inkasseras från barnstjärnan. En samling om ett dussin ungdomar, mestadels främlingar med Said Taher, Tony Lavenztakis och Basti i
täten, tar sig från Hässelby till Spånga. Jimmy har Rickard över och ser på film i pojkrummet. Jimmys pappa ser på tv i vardagsrummet.

I ett första försök försöker främlingarna locka ut Jimmy. Två tjejer skickas fram att ringa på dörren för att få ut pojkarna på gatan. Bluffen genomskådas
och pojkarna stänger och låser alla dörrar, och gömmer sig i sovrummet. Tre minuter senare ringer dörrklockan igen och Jimmys pappa går och öppnar dörren.

Främlingspojken står med simmiga ögon och knutna nävar och vaggar framför pappan, märkbart påverkad av något. Bakom sig har han ett par tre hotfulla kompisar.
I förhör har pappan berättat hur han tolkat pojkens kroppsspråk som om han bara stod och övervägde huruvida han skulle hoppa på pappan eller inte. "Jimmy
ska ut. Vi ska snacka med honom!", krävde pojken och tog ett steg framåt som om han hade bestämt sig. Pappan avväpnar kvickt situationen genom att sätta
en hand i bröstet på främlingen och knuffa undan honom innan han slog igen dörren. För polisen har pappan berättat hur han tydligt kunde känna ett vapen,
en batong eller ett järnrör, innanför jackan på pojken. Någon minut efter tumultet i dörren smällde det i vardagsrummet och en gatsten flög in genom fönstret.
I samma stund ringer pappan polisen.

I och med attacken i hemmet blev situationens allvar uppenbart för Jimmys föräldrar. Jimmy får byta skola och flytta upp till sin morfar i Värmland där
han fick stanna hela våren för att gå i skola. I vittnesförhör har Jimmys mamma förklarat att det inte alls är ovanligt att invandrarkillarna pressar svenska
killar på pengar. Jimmy var varken den första eller den sista. Så ser livet i förorten ut. Jimmy fick pendla till föräldrahemmet på helgerna för att träffa
föräldrarna och kompisarna. Hoten fortsatte dock telefonledes från främlingarna, i ett SMS från Jimmy till Rickard en vecka efter stenattacken varnar Jimmy
sin kamrat. "Det var en blatte som ringde och hota mig. Han sa att han visste var jag bodde och var mina äckliga kompisar bor, och att han skulle döda
oss alla!" Till slut valde Jimmys familj att sälja sitt hus och flytta till ett annat område. Familjen fick nog av mångkulturen.

Familjen flyr - främlingarna bor kvar
Det blev slutligen rättegång av främlingarnas trakasserier av de svenska pojkarna. Den 3 juli föll domen och eritreanen Said Taher dömdes till ungdomsvård
och 100 timmars ungdomstjänst för en rad åtalspunkter, bland annat för olaga tvång, rån och försök till utpressning. Taher dömdes också att betala ut drygt
77 000 kronor i skadestånd till de tre pojkarna och den hotade musikläraren.

I många avseenden slutade fallet med barnstjärnans möte med mångkulturen lyckligt. I det här fallet slapp någon en kniv i halsen, lämnad att blöda ur i
ett dike. Barnstjärnan Jimmys fall är på intet sätt det värsta, eller ens bland de värsta utslagen av svenskfientlig gängmentalitet bland ungdomar det
är däremot ett alldeles ypperligt tydligt exempel på den lågintensiva etniska terrorism i förorterna, den härskande kolonialmentaliteten i de segregerade
områdena där svenska pojkar och flickor jagas som villebråd av multietniska gäng. Det är svenskfientligheten i sitt esse, de vardagsfallen som inte når
den etablerade medians svarta rubriker.

Jimmys familj hade möjligheten, och de ekonomiska resurserna, att fly helvetet. Hade de bott kvar i området hade historien antagligen förr eller senare
slutat betydligt blodigare. För många svenskar i miljonprogrammen finns dock inte den möjligheten. Man får acceptera sin lott och hålla käften. Traditionella
svenska arbetarklassområden förvandlas till experimentella häxkittlar av våld, kriminalitet och svenskfientlighet. Det är ungdomar som Jimmy och hans vänner
som får ta den värsta smällen.

Jimmy, Rickard och Johan heter egentligen något annat.

Artickeln är hämtad från Info14.com.

Jag blir så upprörd! Hur kan det få gå till på det här sättet?
Jag ska inte dra alla invandrare över en kant, absolut inte, jag har generellt sätt inget emot dem, men håller man på såhär, då ska de ut!
De ska vara glada att de över huvud taget har lyckats ta sig till Sverige. De borde vara glada för att de har hamnat i ett så bra land. Jag vet att det kanske inte är så lätt att komma hit och få jobb, etablera sig, skaffa bostad osv. men ändå.

Tacksamma verkar de ju absolut inte vara. Istället blir de kriminella och begår massa brott.

Jag tycker att då har de fått sin chans. De har kommit hit och fått chansen att leva ett bra liv. Kan man då inte ta vara på det har man inget här att göra. Självklart är det mycket som spelar in och det här är ju dessutom bara barn. De har hela livet framför sig och slösar bort allting såhär.

Jag har inget emot invandringen, men varför ta hit och behålla massa kriminella idioter som bara belastar samhället?
Istället för att utvisa folk som har varit här i 10 år, fått jobb, familj och bostad tycker jag med all rätt att man ska utvisa sådana här människor istället. De har inget här att göra. De har fått sin chans och inte tagit den.

Vad anser ni om det här? Åsikter, tack!