Då var det över.

Övernattningen i tisdags blev det inget med. Det var nästan inga som sov där. Dessutom skulle vi vara i Skogssjön och inte i Malexander. Det hade jag ingen aning om.
När vi kom till Skogssjön visade det sig att det var jättemycket folk där. Både fiskare och barnfamiljer. Så vi fick ingen grillplats. Inte förrän vi hade väntat i ca 1,5h.
Något vidare kul blev det dock inte, det hände inte så mycket. Jag drack bara 3 cider och 1 öl under hela kvällen och var hemma runt 10.

I onsdags var det återigen kanonväder, ännu varmare än i måndags, så då satt jag ute hela dagen igen. Riktigt skönt!
Även i torsdags satt jag ute en del och upplevde äkta nostalgi i form av På rymmen. Det var på den tiden då TV-programmen fortfarande var bra :)

Klä vagnen blev det dock inget av med för min del. Spike kunde inte, för hans syster fyllde år och han hade inte köpt något, + att hans pappa och en från hans job skulle fixa Spikes dator. Väldigt billiga ursäkter tycker jag, han hade knappast kommit undan med dem på något annat jobb, men jag kände ändå att jag inte hade fått ut så mycket av att klä vagnen. Vist, det hade varit kul att vara där, men jag hade nog ändå mest bara suttit där och lyssnat på alla andra.

Igår var det så äntligen dags. Den stora dagen var kommen.
Den började inte bra. Vi skulle ha haft champagnefrukosten efter fotograferingen 8:15, men nu var Josef, som vi skulle vara hos, tydligen tvungen att fixa inför kyrkan, där han skulle sjunga, då. Så frukosten var kl 7. Jag fattar inte hur folk kan ha vetat det, för jag hade ingen aning. Jag gick ju upp 6:50 för att fixa mig. 7:30 åkte jag och var framme 7:45. Då hade de redan varit där i 30-45 minuter.

En liten stund hann jag vara med i alla fall och därefter blev det fotografering.

Sedan blev det frukost, den 2:a för dagen, i kaffis. Juice och macka bjöds det på, och kaffe, men det sa inte Spike något om, så det fick jag vara utan.

Alla skrev i varandras mössor, men nästan ingen skrev i min. Jag tycker inte det är så noga, så det gjorde inte så mycket. Till slut skrev i alla fall Karin i min mössa. Då passade Bring och Louis på att skriva också. Jag fick skriva i Albins och Gustavs mössor, efter att ha varnat de för katastrofresultat. Gustavs blev ändå ganska snyggt, för han hade svenska flaggan i sin mössa, så jag kände brodyren, så det var lite lättare att skriva i hans mössa.

Lite dötid blev det därefter innan vi gick tillsammans genom stan ner till kyrkan. Vi tränade på våra sånger och sjöng hela vägen. Vi gick t.o.m. genom Kvarnen, ett köpcenter i Mjölby, och sjöng där inne.

Framme vid kyrkan fortsatte sången. Både A och B-klassen gick ihop och sjöng, med Sebbe som klackledare:
"Vad tycker vi om Teknikare?
Illa!
Hur illa?
Jävligt illa!
Vad tycker vi om Samhällare?
Bra!
Hur bra?
Jävligt bra!"

Kyrkans ceremoni var fin och jag satt och tänkte på en speciell person hela tiden.

Efter kyrkan var det kortege upp till skolan. Det var inte lika kul. Det kändes som att jag och Spike låg lite efter alla andra i klassen, som sjöng och donade. Då kändes det lite konstigt att sjunga 10-15m bakom alla andra...

Väl tillbaka i skolan var det lunch i matsalen för sista gången. Kall kyckling, potatis, melon, sallad och någon gräddfilsaktig sås. Efterrätt i form av någon pulverblandad sorbégrej blev det också, men det var faktiskt helt okej. Flera personer talade och stipendier delades ut. Micha fick ett kamratligt stipendium på 1000kr som han var väldigt stolt över hela dagen.

Mot slutet ville alla bara därifrån och till slut gick man ut ur matsalen och vidare bort till 311 för sista gången. Där fick vi våran individuella studieplan med betyg och allt. De riktiga betygen skickas hem senare. Sedan var det en gruppkram och så sa vi hejdå och lycka till till Ulla och Elisabet. Niklas kom in han med och grät nästan. Han har varit en av de bästa lärarna jag någonsin har haft, anpassat allt jättebra, tagit hänsyn till mig, sagt vad han har skrivit på tavlan, beskrivit bilder och anpassat prov. En kanonlärare helt enkelt.

Därefter gick vi ut ur klassrummet, ut ur 300-korridoren och förbi aulan för sista gången.

Klasserna började springa ut och när det blev våran tur gick vi ut, anförda av Josef, som hade fått tag i en stor virveltrumma. Vi gick upp på kullen och där tog vi i för allt vi kunde och sjöng:

"När SP3, när SP3,
När SP3 studenten tar,
då hörs det jubel ifrån folket,
när SP3 studenten tar!"

"SP3A, chalalalala,
SP3A, chalalalalala!"

"Vi har tagit studenten,
för vi har tagit studenten,
för vi har tagit studeenten,
fy fan vad vi är bra!"

Sedan vandrade vi in bland allt folk och försökte hitta min släkt. Det gjorde vi inte. Pappa kom fram till oss och visade oss vägen.
På mitt plakat var det en bild från när vi var på semester i Melbystrand någon gång när jag var liten. Jag sitter på stranden med en mössa som det står "Johan" på och ett par Hugo Boss-solbrillor på mig.

Jag fick massa blommor och gosdjur. Shep sa att mamma inte tyckte att man behövde det, men det är klart man ska ha. En elefant och en björn med studentmössor fick jag. :)
Vädret var kanon och det blev många kort där på gräsplanen, med mig och mormor, med mig och Spike, med mig och mamma osv. Många kameror skulle användas och mamma filmade dessutom det hela. Till slut begav vi oss ändå mot vagnen och åkte iväg. Där kom min tuta fram, likaså champagnen, som egentligen var moserande vin, som jag hade haft i innerfickan hela dagen. Den var varm, men god ändå.
Vi sjöng som aldrig förr och tutade och visslade. Josef hade med sig virveltrumman, så lite trumma fick vi också med.

Riktigt kul var det, men till slut var vi tillbaks på skolan. Då hämtade Emma och Alle mig och så åkte vi hem för att äta exotiskt bord. Det var kyckling, kalkon, rostbiff, potatissallad, Mimosasallad, jordgubbar, passionsfrukt, ananas, vindruvor och sådan där hårig frukt som jag aldrig vet vad den heter.

Gott var det och sedan öppnade jag mina presenter. Jag fick 6 tallrikar, några djupa tallrikar, efterrättsskålar och bestick av mamma och pappa. Den kartongen hittade jag dock i torsdags när jag skulle dammsuga, för mamma hade ställt den mitt framför dammsugaren.
Sedan fick jag en prydnadsgubbe i form av en student, en jättefin ljusstake med 3 ljus i och 3 grejer man kan sätta runt ljusen, i en platta där, en, även det, jättefin Orreforsskål, ni vet, en sådan där tung glasskål, pengar till rygg och nackmassage och 2 Lasse Åhberg-ölglas.

Fina saker alltihop och så var det dags för fika. Kaffe och 3 olika tårtor. En "vanlig tårta" som mormor hade gjort, en havreflarnstårta som mamma hade gjort och en daimtårta, även det som mamma hade gjort.
Riktigt gott, men tyvärr hade jag fått ont i huvudet under tiden jag satt på altanen, åt, öppnade presenter etc. Jag vet inte om jag hade råkat titta in i solen för mycket eller vad det var, men ont i huvudet hade jag. Det ledde till att jag fick ta 2 Panodil och 1 Ipren. Därmed var kvällens alkoholkonsumtion förstörd, för dricka alkohol efter att ha tagit tabletter eller annan medicin, det ska man aldrig göra.

Så det var bara att invänta verkan. Under tiden hann min externa hårddisk gå sönder. Emma tappade den i golvet från ca 0,5m höjd. Den drivs ju bara via USB och startar som den ska, men när den läser in funkar den inte. Det är som en CD-skiva som läser och läser utan att hitta något. Till slut hittar datorn en enhet, men själva hårddisken dyker inte upp. När man trycker på "Säker borttagning av maskinvara" finns den delvis där. Den ena enheten finns, själva hårddisken, men inte den del där allting ligger.

Min farbror hade en på sitt jobb som var duktig på sådant där. Han skulle ta med den dit på måndag. Kan han inte fixa den är saker från i vintras och framåt borta. Massa musik, lite filmer, böcker och kanske några kort. Musiken är ju värst i så fall...

9 öppnade Parken i Mjölby. Eftersom att jag hade köpt biljett var det lika bra att åka dit och huvudverken gick faktiskt över. Dock var det ingen vidare kul kväll. Det hände inte mycket och jag satt mest vid samma bord och lyssnade på musiken och pratade lite smått med de som kom och satte sig vid bordet.

Jag trodde inte jag skulle vara kvar till 1 när det stängde, men det var jag. Då var Spike rejält dragen. 5 öl på 30min hade han druckit innan han åkte och så några till där.

När vi skulle gå ut till taxin blev han lite sur. När jag kom blev jag avsläppt vid ena entr'en. Där var det dock grindar, så där kom man inte in. Man fick gå runt allt. Det var för att inga icke studenter skulle komma in. När vi skulle hem orkade Spike inte gå runt allt. Han tyckte att jag kunde ringa taxi och säga åt dem att komma till den sidan där vi var. Jag tyckte det var onödigt eftersom att det bara tog ca 2 minuter att gå till andra sidan. Jag tyckte han kunde ställa upp lite. Då blev han sur och menade på att han hade ställt upp i 2 veckor nu. Det är visserligen sant, allt vi har gjort på kvällar och så har inte innefattat hans jobb, men då kan man ju se det så att han har gjort det dels för att han själv har velat och dels för att vara en snäll vän. När jag sa det blev han tyst. Så fick jag en rejäl kram innan jag satte mig i taxin för att åka hem. Vi kommer nog höras av mer nu efteråt, men frågan är hur mycket? Jag och Chris, som jag hade i högstadiet, har träffats 3 gånger på över 4 år. Han har visserligen varit i Australien och pluggat, men nu i sommar kommer han hem, så då kanske vi kan träffas då. Det var över 3 år sedan senast...

Så nu är jag arbetslös och sitter ute på altanen. Strax ska vi åka till stugan tills imorgon, 1:a gången den här sommaren för min del.

Vi avslutar detta sista studentinlägg med den mest peppande studentlåten av dem alla, Niklas J - Studentsång 09, från förra året och låten som vi alla kommer minnas från den här studenten, Edward Maya & Vika Jigulina - Stereo love!