Färdtjänstsystemet

Tid: 17:44:00
Datum: 2011-05-05
Kategori: Att leva med en synnedsättning

Ibland undrar man hur de har tänkt, om de har tänkt alls.

Mina dispannsresor med färdtjänsten gick ut i januari. Dispannsresor innebär att man får åka i princip från dörr till dörr. Jag sökte förlängning av dispannserna hos kommunen, men fick avslag. Motiveringen var att färdtjänsten ska motsvara en typ av kollektivt resande, vilket är helt riktigt. Dock säger man att kollektivt resande från Skänninge till Linköping, vilken är sträckan jag så gott som alltid åker, ska ta ca 90 minuter, vilket också färdtjänstens linjeresor tar, det schema man får åka efter om man inte har dispanns.

Kruxet är bara att det inte stämmer. Jag har fått hjälp av en kompis att kolla upp de kollektiva resorna, för Östgötatrafikens hemsida är förövrigt inte bra den heller.
Kollektivt skulle resan från Skänninge till Linköping ta ca 45-60 minuter. I ändast ett fall tog det längre tid än 90 minuter, då tog det 118 minuter. Alltså 1 av totalt 12 resor i veckan, då jag åker 6 dagar varje vecka.

Jag överklagade således kommunens beslut till Förvaltningsnämnden, som dock även de avslog min ansökan. Motiveringen var att den tid man tjänar på kollektivt resande/dag är mindre än en timme, vilket inte kunde anses tillräckligt för att få dispanns. Dock blir det ju närmre 5 timmar i veckan, vilket ger nästan 20 timmar i månaden, ett halvtidsjobb.

Nu har jag överklagat ytterligare en gång, nu till Kammarrätten. Jag har inte fått svar därifrån än, men hoppas verkligen att jag får dispannserna beviljade. Annars är mitt läge ganska dåligt för tillfället.

Som det är nu tar ett träningspass ca 5,5 timmar varje dag, inkl. resor. Av dessa 5,5 timmar är ca 2 timmar träningstid. Restiden enkel väg är alltså ca 90 minuter. Åker man direkt, från dörr till dörr, tar det inte mer än max 35 minuter. Alltså skulle träningen ta ca 3 timmar och jag skulle tjäna in nästan hälften av den tid jag nu tvingas lägga ner på resande och träning varje dag.

Dessutom är linjesystemet helkorkat. Jag åker från Skänninge, får först åka till Mjölby, som egentligen ligger åt fel håll jämt mot Linköping. Mjölby ligger söder om Skänninge, Linköping nordost.
I Mjölby får jag byta, åka till US, Universitetssjukhuset i Linköping, byta där och åka till den adress jag ska till.

Att jag får åka till Mjölby beror på att själva stamlinjen går därifrån. Till Mjölby kommer alltså folk från Boxholm, Väderstad och andra omkringliggande småställen, för att samlas upp i en större buss, som kör linjen mellan Mjölby och Linköping. På US är det sedan samma sak. Där anländer flera bilar som hämtar upp de som kommer med linjebussen och skjutsar ut dem till adresserna de ska till.

Inget konstigt i det kan tyckas, smidigt och bra.
Jo, det är det, men problemet är att det blir en jävla omväg och man får sitta och vänta i stort sätt lika länge som själva bilresan tar.
Linjen är nämligen planerad för att gå in i Mantorp och Vikingstad på väg till Linköping från Mjölby. Dock är det i princip aldrig någon som åker därifrån, vilket innebär att man nästan alltid kan åka direkt från Mjölby till Linköping och tvärtom.

Då blir det en oerhörd väntan, antingen vid Lidl i Mjölby, samlingsstationen där, eller på US i Linköping. Att åka mellan Mjölby och Linköping tar nämligen inte mer än 30 minuter.

Linjen avgår varje timme kl XX:45. Således är man framme på US/i Mjölby senast XX:15.
Problemet är bara att matningen, alltså den bil som ska hämta vid samlingsstationen, inte ska komma förrän XX:40, eftersom att linjen är beräknad att ta betydligt längre tid än de 30 minuter den faktiskt tar. Alltså får man sitta och vänta i 25-30 minuter innan matningsbilen kommer.

Särskilt onödigt och frustrerande känns detta när man åker från Linköping till Mjölby.

Vi tar ett exempel. Jag blir hämtad på gymmet kl 17:20. Vi åker till US där vi får vänta till 17:45, då linjen går  från US. Den kör mig till Lidl i Mjölby, där vi är framme ca 18:15. Sedan får vi sitta och vänta där till 18:40, då matningen kommer och kör hem mig. Jag är hemma runt 18:50. Hade jag åkt med dispanns hade jag varit hemma redan runt 18:00.

Det som hursomhelst är frustrerande i det här fallet är att Skänninge ligger på vägen från Linköping till Mjölby. Jag åker alltså förbi, för att åka till Mjölby, byta och åka tillbaka en bit.

Teoretiskt sätt skulle han som kör linjen utan problem kunna svänga av och lämna mig hemma och ändå gott och väl hinna till Lidl till 18:45, då hans linje tillbaka går och jag skulle dessutom vara hemma ca 45 minuter tidigare än annars. Att svänga av till Skänninge innebär en fördröjning på kanske 10-15 minuter, max. Alltså skulle han vara framme vid Lidl 18:30 som senast. Taxi Motala, som oftast är det bolag som hämtar mig vid Lidl, skulle dessutom slippa skicka en tom bil från Motala, som ligger nordväst om Skänninge kan man säga, för att hämta mig i Mjölby, köra hem mig och sedan åka tom tillbaka igen.

Jag förstår liksom inte vad de ska tjäna på det här systemet. Hela grejen är väl att det är billigt, men på vilket sätt och hur det ska bli billigare, det fattar jag inte.
Hur kan det bli billigare att köra förbi min destination, vänta 30 minuter på en bil som kommer tom från Motala, som hämtar mig och kör hem mig, för att sedan köra tom tillbaka till Motala, jämt mot att lämna mig på vägen och trots det, utan problem, hinna till den utsatta tiden i Mjölby och därmed dessutom se till att Taxi Motala slipper åka tomma hela vägen till Mjölby för att hämta mig, köra hem mig och sedan köra tom tillbaka? Jag fattar det inte.

Dessutom har jag studierna vid sidan av allt detta. Som läget är nu är det omöjligt att plugga mer än 50%. Jag hinner inte. I och med det får jag bara in halva studiebidraget, + handikappsbidraget från försäkringskassan varje månad. Det är ca 3700kr.
Helst av allt skulle jag vilja flytta till Linköping. Då skulle jag slippa allt tjafs med färdtjänsten och jag skulle dessutom tjäna in 640kr varje månad, eftersom jag inte skulle behöva köpa något månadskort. I Linköping kan man nämligen få ett årskort, gratis, om man har färdtjänst. Det gäller då på all typ av kollektivtrafik i tätorten Linköping och beror på att de nya systemen på bussarna inte är särskilt tillgängliga för personer som inte ser. Dåligt, givetvis, men man klagar ju inte om man tjänar på det.

Tyvärr är det inte så lätt att få tag i en lägenhet i Linköping. Jag har visserligen registrerat mig på Stångåstaden, Linköpings största hyresrättsförening, men tyvärr alldeles för sent. De går efter kösystem där. Så gott som alltid är det fler än 10st som lämnar intresseanmälan på en lägenhet. Då står det att för att vara bland de 5 främsta i kön, som antagligen är de som får vara med på visningen, måste man ha XXX poäng. Det lägsta antal jag har sett är något på 600 poäng. Man får en poäng om dagen och jag är nu uppe i 59. Som ni ser, har jag inte grymt tur lär jag inte få någon lägenhet där på ett bra tag och då sitter jag fast här i vår lilla by, utan att varken kunna studera mer eller flytta.

På något vis ska det väl förhoppningsvis lösa sig, första steget blir Kammarrättens beslut...

VM nere i Slovakien fortsätter och Sverige är nu klart för mittenrundan, där man ställs mot Frankrike, Schweiz och Kanada. Grupp B och C, Sveriges grupp, slås ihop till en grupp och Grupp A och D slås ihop. Det blir alltså 2 grupper med 6 lag i varje. Det blir dock inte 5 matcher, för de lag från den egna gruppen, alltså USA och Norge för svensk del, möter man inte igen, eftersom att man redan har mött dem en gång.

Ni kan läsa mer om utvecklingen av VM på hockeybloggen, så klart!

Dagens artist blir något så otippat som Children of Bodom med låtarna Needled 24/7 och Thrashed, lost & strungout. Detta är inte alls min stil egentligen, men jag tror nästan min musiksmak håller på att grena ut sig åt ytterligare ett håll, för detta är faktiskt bra! Melodisk death/speed metal från ett av Finlands ledande band innom just detta. Sången är lite sådär måste jag erkänna, men älskar dubbeltrampen och de melodiska gitarrslingorna :)