I onsdags firade jag och världens finaste ett år tillsammans. Det har gått så snabbt detta året, tiden har bara sprungit iväg. Så har det i och för sig varit de senaste åren också, tycker inte det var länge sedan jag började se sämre, 2003, fick min första mp3-spelare, 2004, gick ett år på Ågesta folkhögskola i Stockholm, 2006-2007, tog studenten, 2010, heller. Med tanke på det undrar jag hur det kommer bli när jag blir gammal. Kommer hela livet bara springa iväg såhär? Kommer jag plötsligt en dag sitta där i gungstolen och tänka att "tänk på den tiden då msn var populärt, när man bara hade marksända TV-kanaler, när man surfade på klassiskt modem och inte kunde ringa samtidigt, när Nintendo NES var nytt och när touchscreens inte fanns"?

Det känns hursomhelst fortfarande nästan som om det vore igår jag och min fina kramades för allra första gången, efter en showdownträning i september 2011. Det var ett steg jag aldrig trodde att jag skulle våga ta innan dess, men jag vågade och det var startskottet för en höst fylld av mysiga timmar tillsammans, genom hela oktober och nästan hela november, innan vi officiellt blev ett par, den 21 november 2011.

Året som har gått har innehållit mängder av kärlek, mängder av fina helger tillsammans och nu även veckodagar, två veckor i Spanien, en skidresa till Idre och tusentals pussar och kramar, allt så ofattbart fint och underbart. Att bara vara nära den tjejen gör mig helt varm inombords, varje ögonblick tillsammans är precis lika underbart fantastiskt som det var första gången. Många minnen har vi redan tillsammans, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli många, många fler minnen, för jag älskar den tjejen, mer än alla världens ord kan beskriva, mitt älskade fina lilla hjärta <3

Det blir inte lika mycket skrivet om kärleken här på bloggen numera, som det blev under år 2010, när Alex kom in i mitt liv och satte djupare avtryck i detsamma än någon annan någonsin tidigare hade gjort. Det var en kärlek som var oerhört pasionerad och där orden och känslorna direkt från hjärtat bara flödade ner i text efter text på bloggen, såväl lyckliga som olyckliga texter, när allt, mot slutet av året, vändes upp och ner, när jag gick in i ett totalt mörker, när jag varken visste ut eller in, när det enda jag visste var att jag älskade henne och kunde göra allt för henne, när min tillvaro blev ett enda stort kaos av känslor. Då flödade orden, bloggen blev som en kanal för mig att få ur mig allt jag bar på innombords, allt jag ville få ut. Precis lika lätt var det att skriva då som det var ett halvår tidigare, när allt tvärtom var guld och gröna skogar, då jag var lyckligare än jag någonsin ditintills varit.

Så är det inte riktigt nu. Det som finns nu är minst lika fint och underbart, men på en lite annan nivå. Det är svårt att beskriva, men en sak är helt säker och det är att det är kärlek från det innersta av hjärtat, från båda håll och den kärleken strålar samman till en sagolikt magiskt stark kraft, till en vacker och sommargrön trädalé, kärlekens gata, där vi går, hand i hand, bara vi två, i början av denna vandring. I solskenet, under de gröna träden med de stora och vackra blommorna längs aléns kanter, med fågelkvitter i öronen och med doften av nyklippt saftigt gräs i näsan. Mitt fina hjärta, jag älskar dig! <3

Dagen firades med att äta ute på restaurang. Ingen av oss brukar vanligen äta ute på restaurang sådär i Linköping, men Albin och pappa gav vissa tips innan vi skulle äta. Dock blev det inget av dem, för vi hittade dem inte. Så det blev ett annat ställe, där det dock var riktigt god mat och servicen var faktiskt jättebra. Skaldjurspasta, ett glas vitt vin och vatten blev det för min del. En trevlig och mysig stund, innan vi åkte hemåt igen och mös ännu mer.

Egentligen kör jag ju dubbla gympass på onsdagarna, men i och med detta fick jag stuva om lite i veckans upplägg. Det blev dubbelpass under fredagen istället, innan Jocke kom hit. Att hitta en människa i vinterkvällen är inte det lättaste och det gör inte saken lättare att jag inte har en aning om hur Jocke egentligen ser ut och att Julian, som var med mig, aldrig har träffat honom. Efter en stunds velande löste det sig i alla fall och vi hittade varandra, varefter vi tog pendeln till Mjölby och avslutade kvällen här hemma med lite mat och kortspelande.

Helgen bjöd så på det vanliga när han är här. Fia, kortspelande, massa prat och lite dricka. Det var länge sedan han var här nu, i våras någon gång tror jag, så det var en mycket trevlig helg. En grabbhelg kan man säga, för Jennifer var i Göteborg på ungdomsläger.

Den här veckan ser ut att bli ganska vanlig, bortsett från galakvällen på fredag, vilken gör att det inte blir någon träning för mig då.

Idag har jag suttit och pillat lite med min webbplats. Deadline för den är någon gång i mitten av december och just nu håller jag på att lägga in en ljudspelare, vilket inte var det enklaste. Jag fick antingen in en Flashspelare som visades i Explorer, men inte i Crome, eller en mindre och enklare spelare som visades i Crome, men som jag inte kunde se i Explorer. Till slut tror jag att jag löste det kodningsbekymret, så nu är det slutspurten med det hela som gäller. Vad det är för webbplats jag håller på med får ni veta senare, när den är klar...