Mina hörlurar har varit dåliga en längre tid nu, så jag bestämde mig för att köpa nya. De gamla var ett par Philips som jag först provade av Albin. Jättebra och balanserat ljud med djup bas och välisolerande proppar. Så ja, jag köpte ett par likadana. 300kr kostade dem då. Det var för tre år sedan, när jag, Albin och Louise var i Kungsbacka, hos Louises föräldrar. Senare köpte Albin och Louise två par likadana till åt mig när de var i ullared. där kostade de bara 100kr. Troligen var det någon form av måndagsexemplar med någon defekthet någonstans. Det var dock inget som märktes, för ljudet var lika bra.

Det som har varit genomgående problematiskt med alla tre par hörlurar är att de har börjat glappa. Plötsligt har ena luren bara slutat att fungera. Så även på de senaste jag använde, vilket har gjort att jag i stort sett har använt en lur. När man lyssnar på musik är det ganska värdelöst och därför började jag kolla runt efter bra och nya lurar.

De första jag hittade var ett par Denon på HIFI-klubben. De verkade bra, så jag googlade lite och fick fram test på dem hos Ljudbutiken. De fick ganska gott omdöme, men tydligen hängde de inte alls med i svängarna när man spelade lite snabbare och tyngre musik. det fick mig att tveka. Det är ju i huvudsak sådan musik jag lyssnar på.

Så jag kollade vidare och i samma test hittade jag mina lurar. Ett par Beatsbydre. Det är ett ganska exklusivt märke, framtaget av den amerikanska raparen Dr. Dre. Det märks också på ljudet. Det här är inga hörlurar som pasar vem som helst. Basen är i stort fokus. Det är mycket bas, djup, tung och kraftfull, medan diskanten får stå tillbaka litegrann. En ganska typisk ljudbild för just rap/hiphop, som Dr. Dre själv ängnar sig åt.

Hörlurar är alltid svårt att köpa. Det går ju sällan att prova dem. På HIFI-klubben får man dock alltid testa, prova och diskutera så mycket man vill. De har t.o.m. särskilda rum för provlyssning, för att det ska bli så likt hemmamiljön som möjligt. För, en högtalare som spelar i en stor affär låter inte alls likadant som en högtalare som spelar i ett mindre vardagsrum där hemma. Även hörlurar får man prova hos dem. Nu hade de tyvärr inga Beatsbydre, men ändå blev jag helt såld på dem när jag läste om dem.

Beatsbydreär ungefär som hörrlurarnas motsvarighet till högtalarnas Cerwin-vega, det amerikanska märke som har gjort sig kända för sin brutalt tunga och kraftiga bas, alltid med en röd upphängning. Jag var inne på att köpa ett par Cerwin-vega när jag köpte mina högtalare för snart sju år sedan, men Cervwin-vega är rena partyhögtalare. Man ska spela högt med dem, det är då de kommer till sin rätt. För, precis som hos Beatsbydre så står basen i fokus. Det som fick mig att istället välja B&W när jag köpte mina högtalare var att de är mer allround, har en klarare diskant och en grym detaljrikedom i ljudet. Med min ASW610 subwoofer av samma märke, B&W, blir det ändå ett enormt bra bastryck. Jag skulle dock fortfarande någon gång under min livstid vilja äga ett par Cerwin-vega. Det senaste jag hittade från dem var en riktig värstingbas på 21 tum! Med den i lägenheten hade jag inte fått bo kvar många dagar kan jag säga. 21 tum är fruktansvärt stort och lär ge ett tryck som får tavlor och annat att ramla ner från väggarna.

Hursomhelst så hade jag fastnat rejält för de där Beatsbydre-lurarna, men priset var haken. Mellan 900-1500kr ungefär, för ett par in ear-lurar. Det är lite saftigt, men så hittade jag dem på 24.se, för knappt 500kr. 24.se har dessutom studentrabatt, så nu fick jag mina lurar för 470kr, ett riktigt kap måste jag säga.

När jag fick hem dem och första gången lyssnade på dem, då blev jag dock nästan lite besviken. Tyckte inte det var något särskilt bra i ljudet, och basen var inte alls så djup som jag hade förväntat mig. De levde inte alls upp till mina förväntningar kan man säga.

Precis som med högtalare behöver dock hörlurar spelas in innan de låter exakt som de ska. Nu när de är inspelade så är jag mer än nöjd med dem. Det är inte lika klart ljud som det var i Philipslurarna, något jag å andra sidan var fullt medveten om när jag köpte dem, men de sitter som gjutna i hörselgångarna, isolerar grymt bra och basen är riktigt bra. Djup, fyllig, tung och kraftfull. Jag älskar't! Hela konstruktionen andas dessutom kvalitet. Det är platt kabel, så klart, som underlättar trassel, själva hölurarna är i metall och den lilla bärväskan man får till är i skinn. Helt enkelt, toppkvalitet rakt igenom.

så, vill ni ha hörlurar med mycket bas som sitter perfekt i örat och som isolerar kanonbra mot yttre ljud, ja, då rekomenderar jag verkligen ett par Beatsbydre med modellbeteckningen Urbeats!

Idag är en sådan där chilldag igen. Eller, rättare sagt, en träningsfri dag. Jag har tvättat, städat och borde ta tag i studierna litegrann, men just nu sitter jag och pimplar kaffe och är lite småirriterad på Tissen. Inatt var nämligen ingen rolig natt. Det var en sådan där natt när han for runt och lekte med allt och ingenting, inkl. våra armar och fötter. Det gjorde att vi vaknade x antal gånger. Det var inte jätteuppskattat. Det var det inte heller när han hade ner allt uppe på byrån två gånger för en stund sedan, tavlan över soffan åkte ner, + att han äter på mina blommor och gärna vill in under diskbänken bland alla påsar och sopor. Det är mindre populärt. Mindre populärt var det också när han förra veckan hade ner gardinen, med stång och allt, den gode Tissen. Ändå så tycker jag att han har blivit betydligt lugnare än han var i början. Då kunde han fara omkring och leka i flera timmar. Nu brukar det oftast bara hålla i sig en stund, med vissa undantag, som inatt. Det kommer bli spännande att se hur irriterad mamma kommer bli på honom när han ska vara där en vecka, när vi åker till idre. Frågan är som sagt inte OM hon kommer bli irriterad, frågan är HUR irriterad ;)

Pappa fyllde ju 60 för snart två veckor sedan. Det firades med lunch på Sjögesta motell, tillsammans med hela familjen, minus Emma, som jobbade då. Hon jobbar ju dock där, så hon fick en liten pratstund med oss ändå och hintade om att vi är riktiga såsomaner, så att vi fick mycket sås till maten. På kvällen kom ssläkten och det bjöds på mat, kaffe och tårta. Pappa fick bl.a. biljetter till Magnus uggla i april, en guidad tur på ett bryggeri i New York när de ska dit i höst, en lite dyrare wiskey, en weekend i stockholm tillsammans med mamma och så fick han en supporterresa med Östgötaleksingar ner till Jönköping av mig. Han hade aldrig stått i klacken innan och tyckte väl efteråt att han kanske var lite för gammal för att stå och skrika och sjunga sådär, men han tyckte det var jättekul och en upplevelse värd att minnas. Det var första gången för min del som jag var i Kinnarps arena och tyvärr så är ju bortastå där inget att hänga i julgranen. Högst upp i ena hörnet. Högtalarna i arenan är ungefär i linje med bortaklackens fötter. Så ja, det är en bit upp.

Matchen var sådär i första perioden, tände till rejält i andra och kom sedan av sig för vår del i tredje. Då gjorde nämligen HV både 3-1 och 4-1 och matchen var död. Det var tyvärr klacken också. Första gången jag och Julian var med, i Chokladasken tidigare i höstas, då sjöng vi och höll igång trots att vi låg under med 5-1. Efter matchen stod vi kvar och fortsatte sjunga och hylla Alsenfelt i mål. Nu blev det helt tyst när HV gjorde 4-1 och under de sista tio minutrarna av matchen hördes knappt en enda ramsa. Nästan pinsamt måste jag säga. Det är inte det som är Leksands supportrar, Superstars. Det som är Superstars är den klack som håller igång matchen igenom, oavsett resultat. Man stöttar och sjunger fram sina älskade blåvita krigare ändå. Det gjorde vi inte i fredags, när supporterresan ägde rum. En orsak till det kan ha varit att det inte riktigt fanns någon klackledare, det var ingen som riktigt tog tag i det. Första gången i Cloetta C, då var Emil Nilsén med, som har varit klackledare för Superstars sedan någon gång på 90-talet. Han kan det där med att dra igång en hel klack och det var mäktigt kan jag lova. Nu var det inte lika mäktigt. Tyvärr.

Pappa tyckte hursomhelst att det var roligt och det är ju huvudsaken.

Med det tänkte jag att vi här och nu avslutar med lite musik. Det var länge sedan nu, men här kör vi lite tysk House i form av Helene Fischer, och lite svenskt, i form av Markus Krunegård. Riktigt bra båda två tycker jag. Vad tycker ni?