Okej, lite tråkig rubrik kanske, men vi börjar med det negativa i det här inlägget, så avslutar vi positivt sen, vad tycker ni om det? *Varför ens fråga, när ni läser det här är det ju redan publicerat och klart.*

Anyways, vilka jävla pulver det finns! Öppnade Aftonbladet supernytt, som förövrigt är bästa nyhetsappen jag har testat, imorse och läser bl.a. om någon som hade följt efter en gammal dam, snott hennes bankkort och tagit ut 20 000kr. Några andra hade misshandlat en gravid kvinna.

Alltså, varför varför varför gör man något sådant? Är det någon slags maktdemonstration för att man för en stund vill känna sig "bättre" än någon annan, eller är det något slags absurt kickbeteende?

Hjärnan är invecklad och svår att förstå ibland, men om det nu skulle röra sig om det senare, att man får något slags kick av att misshandla folk, då har det gått väldigt snett och frågan är då varför det har gått så snett? För, en människa tänker inte helt random att "jag ska gå ut och testa att slå någon och se om jag får en kick av det". Nej, det grundar sig högst troligt i något annat. Kanske i ett utanförskap av något slag, i skolan eller i segregerade bostadsområden. En frustration och ilska över samhällssystemet som inte fungerar tillfredställande byggs upp, man får inte de resurser man skulle behöva i skolan, skolan ser inte/vill inte se och skyller på att det "inte finns pengar", man får inte ut sin fulla kapacitet i samhället när det gäller arbete etc. för man heter si eller så och bor där och där och kommer där och därifrån.

Det skulle kunna vara en förklaring, för det gäller att förstå och sätta sig in i gärningsmännens situation, att försöka förstå hur de tänker och vilka motiv de kan tänkas ha, för som sagt, jag tror det är ytterst sällan som någon bara sådär helt random exempelvis slår ner någon. Det ser kanske ut att vara helt oprovoserat, men oftast ligger det något bakom själva handlandet, något djupare, även om gärningsmannen och offret inte känner varandra och offret tyvärr bara råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Det är iaf min uppfattning av det hela, men det försvarar inte handlandet för den sakens skull och misshandel i all ära, men att sno pengar från gamla, nej, det är som att slå en blind i ansiktet eller att välta en permobil. Vad tjänar man på det? Om det nu skulle vara något slags maktdemonstration för att man för en stund vill känna sig bättre, större och starkare än någon annan, ger det verkligen den effekten? Som jag ser det hade det oftast inte gjort det, av två anledningar. Ett, Offret kan knappast bjuda något motstånd och känslan skulle mer vara ett misslyckande, att "det enda jag rår på är stackars försvarslösa människor". Två, att ge sig på försvarslösa människor är bara så elakt och moraliskt fel det kan vara.

Jag skrev dock oftast, för troligen finns det de som ger sig på äldre och personer med funktionsnedsättningar, misshandlar gravida med för den delen, som är frikopplade från allt vad moral och empati heter, kanske för att de själva under en längre tid har blivit nekade den hjälp och det stöd de behöver eller blivit oförstående tillmötesgångna när de har försökt förklara sin situation för skolan, myndigheter etc. och då till slut och tyvärr ser våld som enda utvägen för att bli sedd och för att få någon att förstå. En sned och felaktig väg, ja, men som sagt, oförstående och nekande gång på gång bygger upp en frustration och en ilska som till slut måste ta vägen någonstans...

Nåja, nu lämnar vi detta allvarliga samtalsämne och riktar istället in oss på gårdagens fantastiska dag. Wow, vilket vårväder vi hade! Sol och typ femton grader. Jag satt på balkongen i bara T-shirt, läste kurslitteratur och drack kaffe. Sämre dagar kan man faktiskt ha.

Avslutade också dagen med att gå ut och springa en sväng. Det var sannerligen inte igår jag var ute och sprang, oftast blir det ju löpband för min del och det där med att det ska vara skönt att vara ute och springa, det förstår jag fortfarande inte och står fast vid det efter gårdagens tur. Jag är mer av den snabba och explosiva sorten, avskyr att springa långt. Redan efter 2,5km började jag känna att vi hade sprungit "långt" igår och att det räckte snart. Då hade vi inte ens vänt hemåt än. Från 3,8km och framåt kändes det mest som en plåga och var allt annat än skönt. jag blir inte särskilt trött rent orkesmässigt, men benen tar slut, känns typ som mjölksyra i vaderna. Sambon är av rakt motsatta sorten, gillar inte alls korta sträckor och högt tempo, och hon var knappt trött när vi kom hem igen. Tyckte mest att det hade varit skönt att springa lite lätt sådär, men jag kan inte förstå det! Jag tycker inte alls att det är skönt att vara ute och springa sådär, det tar emot och det är skittråkigt. Då går jag mycket hellre ut och går en långpromenad exempelvis en kall och solig vinterdag eller en fin vårdag, det är härligt, men att det ska vara härligt att vara ute och springa, nej, det tycker jag verkligen inte.